En chock

Jag är fortfarande helt omtumlad efter gårdagens händelse. Jag hade av min bror och dennes flickvän fått ett inbjudningskort till ett resturangbesök för att dela en betydelsefull stund med dem. Ah, så de tänker förlova sig tänkte jag i mitt stilla sinne. Klart att jag kommer. Så fem minuter innan utsatt tid befann jag mig utanför resturangen och ingen bror med flickvän är där. Bara några andra som också tycks vänta på ngt. En kompis till min bror hejar lite och jag hejar tillbaka. En taxi kommer och frågar om vi har beställt taxi. Nej det har ju ingen av oss gjort. En tjej kommer ut från resturangen och säger att vi ska hoppa in i taxin. Vi ser oss lite förvånat omkring men sätter oss i taxin. 4 personer som aldrig har träffats innan. Vi hälsar lite förvånat på varandra. Och taxin rullar. Hem till dem tänker jag först. Hjärnan går ju som sagt på högvarv nu. Men nej, taxin svänger av mpt en av parkerna. Åh, picknick vad gulligt tänker vi. taxin stannar och en av brossans näramste vänner står utanför och beodrar oss att stiga ur och förklarar med myndig stämma att han ska betala resan. Vi lunkar sedan efter honom in i parken till en springbrunn och med en klar och tydlig en aningen myndig stämma talar han om för oss vart vi ska stå....vi kan inget annat än att lyda. Varsegoda...ropar han. Och ut på grusgången travar min lillebror med flickvän....de GIFTER SIG!!! och vi är bröllopsvittnen...med munnar som fågelholkar...en av personerna med fågelholksmin visar sig vara storebror till bruden...vi är en samling totalförvirrande flinande och fågelholksvittnen....
Stränga order om att inte tala om ngt för ngn innan klockan 12 nästa dag. Så exakt kl 12 u dag fick jag ringa hem till mamma och pappa och berätta nyheten de bara skrattade och tyckte att det var en jättekul och busig grej de gjort....och nu är det lyckliga brudparet på väg till Venedig...

Kommentera här: