Lite vid sidan av
I bland känns, eller rätt ofta faktiskt känns det som om jag lever mitt liv lite vid sidan av alla andra. Att alla andra ingår i en slags större gemenskap, och jag står utanför denna.
Kanske beror det på att jag som då som nu alltid varit den eviga singeln, den kamrat som levt i perferin hos många...
Kanske är det efterdyningar som fortfarande håller i sig från när jag var liten och bytte skola, landskap och hamnade just utanför klassens gemenskapscirkel.
Jag har ofta haft lättare att hamna utanför denna cirkel än hamna som en länk i den.
Är det fler som känner som jag?
Kommentarer:
2
Stefan:
Jag blev förflyttad genom mammas omgifte till Solna
1969 från Hofors som är en liten bruksort ,1974 var det dags igen denna gång till Gävle .1987 tog jag tag i det hela o bytte jobb o flyttade tillbaks till Hofors ,det var iaf mitt beslut o ingen annans
men det är fortfarande en riktig brukshåla
4
Lokesson:
Jag har nog alltid känt att jag har stått lite utanför, och känslan är inte helt obefogad.
Framförallt stod jag utanför när jag var barn.
Fast jag ska inte påstå annat än att jag trivs med det för det mesta.
Ibland önskar jag rent av att jag stod mer utanför än jag faktiskt gör.
Man ser mer om man har lite distans....
skriven
Jag kan känna igen mig ibland i den där känslan att stå utanför..inte roligt alls..
Men jag brukar tänka att alla (normala) människor nog känner sig små och utsatta många gånger per dag hela livet..det ingår i konceptet att vara en människa..tror jag.