Om vad jag gillar julen

Signaturen Leffe undrade vad jag tyckte om julen. Det är en klurig fråga. För vad julen är är så olika för olika människor. Det finns de i min närhet som skyr julen så mycket att de bokstavligen flyr landet. Tragiska barndomsminnen, tvång, högt ställda förväntningar och en jäkla massa måsten har fått dessa att helt enkelt fly fältet. Bättre fly än illa fäkta så att säga. Själv har jag ju ingen "egen" familj så jag hamnar i bland lite i bakvattnet när det gäller julfirandet. Det har hänt att jag bara ett par dagar innan jul inte vetat vart jag skall ta vägen. I bland har jag jobbat eller så har en vän tagit mig under vingarnas beskydd. Det har känts skönt. Att slippa få fira ensam. även om man kanske "firar" nån dag senare med de närmsta så är det just julafton som känns mest jobbig att sitta ensam på. Den som inte varit i den sitsen kan nog inte förstå att just den dagen är det lite komsi komsa att sitta ensam. Även om man vet att man dagen efter eller dagen efter dagen efter firar lite tillsammans. Men just själva firandet. När man sitter till bords med vänner eller nära då är det som härligast. ljusen på bordet, skymmningen som sänker sig, man tar det lugnt, munhuggs kärvänligt, är extra rara och artiga mot varandra. Då är det som mysigast. Om jag skulle välja en idealjul så blir det hela Astrid Lindgren paketet. Snö. Gammal kåk. Långbord (helst gediget gammalt ekbord som man knäskurar med såpa ;) I Långbänkar med fårskinn. katter som stryker runt benen. En och en annan liten kelig kattunge får gärna finnas med i bilden. *skrattar* Och en öppen brasa. Det är ett måste. Och julbord. Jag gillar julbord. kanske inte allt på det. Men en hel del går ner. Men sen har vi ju det här abrert med alla julklappar. Det är en del jag ogillar. Nåja inte att ge eller få heller för den delen. Men däremot det hysteri av hagalna köpmän som vill att vi skall förköpa oss. Alla människor som vill ha och ha och ha. Det är pinsamt att gå från affären med händerna fulla och träffa på en uteliggare som ber om en krona eller två. Var skall den arma människan ta vägen? Det finns faktiskt mycket som man skulle kunna avstå i från. Som man egentligen faktiskt inte behöver. Som man faktiskt klarar sig utan. Egentligen. Så köphysterin ogillar jag skarpt. Den är odräglig. Och pinsam. Och en skam för människan på sätt och vis. Och ett riktigt nedköp för naturen. Så du ser. Jag är en kluven människa. Jag vill ha julen kvar, Jag vill också ha och ge julklappar. Jag är ju inte mer än människa. Men jag önskade att man taggade ner en smula och tänkte lite mer på medmänniskorna som inte har det så bra och på vår arma arna arma som definitivt inte har det bra alls.

Kommentarer:

1 Thomas:

skriven

Väl talat.

2 Leffe:

skriven

Den här julen följde jag med mina barn på en köprunda där de själva fick en budget att handla för. Delvis blev inte köphysterin lika svår tack vare detta. Inte köpa klappar för klapparnas skull utan barnen fick det de verkligen ville ha. Idag under julklappsutdelningen kändes det litet bättre än det brukar. Jag tycker inte om överflödet av julklappar. Det är inte sunt och barnen mår ofta dåligt av uppskruvade förväntningar.

Kyrkan skulle ju kunna ha en helt annan roll hela året som kröntes kring juletid. Men svenska kyrkan är så stel och traditionsbunden. Så den skatt av kärleksbudskap som finns i legenden om Jesus når ju inte alls fram. Det blir julklappar istället för kärlek människor emellan.

Jag förstår verkligen människor som innerst inne hatar julen. Det har blivit så fel på många sätt. De ensamma känner sig lätt så oändligt mycket mer ensamma än de skulle behöva göra. Julens budskap om gemenskap, pånyttfödelse och kärlek gick förlorat påvägen.

Om vi förmådde förändra julen radikalt och bryta traditionerna så tror jag vi alla skulle må så mycket bättre.



Jag tycker om dina tankar om julen Konstanze. Där finns drömmar och önskningar, samtidigt vill du förändra och tänka nytt!

Kommentera här: