Tigga och skänka.

Jag hade kunnat strunta i honom. Bara gå förbi som de flesta ändå gör. Men det gjorde jag inte. Han frågade efter pengar och jag grävde i fickan. Till saken hör att jag just nu har drygt 600:- kvar och det är långt till löning. Jag skall till Helsingborg i helgen och måste således ha pengar till både mat och tågbiljett dit och hem.
Så jag gav honom en krona och hans damsällskap en krona.
Han blev sur.
När han gick förbi mig muttrade han: Vem fan tror hon att hon är? Var i helvete mat kan man köpa mat för en krona?"
Tydligen hade han glömt något så när han åter gick förbi mig så sa han ganska högt:
Jäkla snåljåp! En krona?

Jag hade velat förklara för honom varför det bara blev en krona, men sen blev jag faktiskt sur på mig själv, typiskt mig. Att jag alltid förklara varför. Det har han inte med att göra. Jag hade faktiskt kunnat skita i att ge honom något alls.
Jag menar inte att han skall vara tacksam för en krona, men han hade inte behövt kalla mig snåljåp.
Kategorier: Jag

Kommentarer:

1 Elinleticia:

skriven

Jag skulle nog tagit ett snack med honom. Fått honom att skämmas lite grann. För trots allt - man beter sig inte så där.

2 konstanze:

skriven

Ja, egentligen borde man gjort det. I stället var det jag som skämmdes. Bakvänt.

3 *P*:

skriven

*mummel* Jag hade blivit irriterad, men är för mesig för att argumentera i det läget. Det han ägnar sig åt bygger väl ändå på "många bäckar små"? Efter sådan kommentarer tappar man ju lusten att ge något nästa gång...

4 pavone:

skriven

Hmm. Inte vad man förväntar sig - uppstudsiga tiggare. Nä, då tappar man lusten. Om var tionde som gick förbi gav honom en krona skulle han ju bli stenrik.
Du är snäll som ger trots att du inget har. Änkans skärv och det där...

Kommentera här: