Att repa
är nog det roligaste som finns. I alla fall när scenerna smått börjar falla på plats och man blir tryggare och tryggare i sin rollkaraktär. Man kan leka lite med scenerna, improvisera, hitta på nya saker. Testa och dona. Vi repar just nu Fröken Julie av Strinberg himself. Jag spelar kokerskan Kristin som är förlovad med skitstövlen till karl Jean som förför/Förförs av Fröken Julie. Jag har gett Kristinkaraktären en hemlighet som de övrriga karaktärena inte vet om. ( Men skådisarna vet) Mina föräldrar som båda är skådespelare i botten tyckte att min idé var mycket bra och var lite undrande över att ingen har vad de vet spelat på det tidigare.
Givetvis misstänker Kristin att hon är gravid med Jean. ( De är ju faktiskt förlovande och skall gifta sig inom kort) Jag har tänkt mig att Kristin skall må lite sådär småilla gravida kvinnor kan må.Och så skall hon ha gått tre veckor över tiden med den "röda veckan" Att hon vill dansa med Jean på midsommarafton ser jag det som att hon där på höskullen skall kuckelura lite med honom och även avslöja den stora nyheten....
Men det kommer ju som sagt hinder på vägen.
I slutet av pjäsen bråkar Jean och Kristin rätt rejält. Kristin menar att Jean bör Se sig om efter något eftersom de ändå skall gifta sig.
Jean har ju efter nattens eskapader helt nya planer och säger som rent försvar att han inte kan finna någon annan bättre plats än den han har just nu
Kristin svarar honom att han får väl ta någon portvaktarsyssla eller något i den stilen Och att Kronans kaka är knapp men att den är säker eftersom barn och hustru får pension om något skulle hända
Jean svarar Kristin att han nog hade andra planer i livet än att dö för hustru och barn att hans vyer var lite högre ställda än så.
Varvid Kristin svarar:
Hans vyer ja!!! Men han har förpliktelser också. Tänk på dem han.
Klart tjejen är gravid....
Men för att återgå till det här med att repa. Vi är i denna ensemblen tre skådespelare + en musiker. Det är CA, MG och E och så jag då som repar för fullt. Eller så mkt vi hinner. Det som är specifickt för denna gruppen är att vi tycker att det är så infernaliskt roligt att repa att vi gärna gjort det på heltid. Är det för många dagar emellan reptillfällerna gnäller vi och får abstinens. Ofta inom amatörkulturen så gnälls det över att man måste repa så och så mycket. I vår grupp är det tvärtom. Vi får inte nog. Vi är som blådårar i MFF.
Det finns de i förhållanden som har män/kvinnor men mest män kanske som går upp så totalt i tex fotboll att det knappt finns plats för något annat alls. Vi i ensemblen är väl nästan likadanna när det gäller teatern. Och kärleken till scenen. Vi får inte heller nog.
Vi pratade om det i går. Givetvis måste vi hålla oss inom rimlighetens gränser. ( Inte jag eftersom jag tyvärr verkar det som är den evige sigeln *suck) Men had eman ställts inför det ultimatum att man hade fått välja killen/tjejen eller teatern hade man ställts inför ett omöjligt val. Att välja bort teatern är att välja bort en del av sig själv. Ympa sig själv. Amputera bort en del av ett jag.
Det var faktiskt en person en gång som just ställdes inför det valet, partnen var svartsjuk på teaten och sa till sin partner att välja bort teatern. Förbjöd partnen att vara där. Personen jag känner försökte få med sin kärlek till teatern, att få även denne engagerad där med det den var talangfull på och som behövdes där. Det slutade faktiskt med skiljsmässa....