0 Läs mer >>
























Klockan tio var vi vid teatern. Fraktbolaget skulle komma någongång mellan 11-13. Men för att vara på säkra sidan så var vi där vid 10. Åt frukost på den solheta trappan till teatern. Och spanade. Aldrig har man sett så många lastbilar. Och aldrig heller så många DLS eller vad det nu var för intialer på fraktbolagets lastbilar. Nåja till slut kom i alla fall en barsk tjej med stora armmuskler. Hon hade nog aldrig varit med om något sådan här tidigare. För oj vad hon pustade och stönade och ojade sig.. Det var lite pinsamt, men vi hade packat så gott vi kunde. Det är inte så lätt att packa ner stora kulisser precis. Hon frågade om det inte fanns någon scenografi i Riga som vi kunde använda oss av. Tror inte att damen har varit så mkt på teater. Man förvånas i bland över saker man själv tar som självklara inte alltid är så självklara för andra. Man får akta sig så att man inte fördummar andra bara. Nåja, nu är i alla fall scenografin och rekvisitan i väg. Nu är det bara att hoppas på att den kommer fram som den skall. Det är väl den största oron.

Skånskan hade lovat att komma klockan 13, så innan dess hann vi städa teatern ordentligt efter oss. 13:05 var vi färdiga och satte oss att vänta på tidningen. Efter en stunds väntan och lite ringande kom en stressad journalist en timme efter utsatt tid. Men det var i alla fall en herre som var intresserad. Här är länken till artikeln:
http://www.skanskan.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080731/NYHETER/852575493/1012

Sydsvenskan hade för mycket att göra för att ägna oss någon uppmärksamhet. Det fick bli en kort-kort intervju i telefonen med producenten Hanna i stället.

Strax efter halvtre gav vi oss av från teatern och till målet vi alla suktat efter hela dagen. Havet och Stranden. Jag har blivit en inbiten kallisbadare och föredrar det stället än själva stranden. I alla fall här i Malmö. Men vad gör man inte för sina kamrater? Vid 17 var jag så hungrig att jag bara var grinig, tystlåten och tjurig. Och trögtänkt. jag följde med "Jean" och handla lite grillad kyckling och annat. Drack en festis 6 dl på mindre äm 5 minuter. Måste ha varit törstig.... Satte oss sedan ner vid havet på gräset denna gången och åt. Sen ville jag hem. "Jean" också. Vi höll på att missa buss nr 3 som både han och jag kan ta. Men i dag var det en busschaufför som var sänd från himlen, han stannade bara så där på gatan mellan två stationer så att vi kunde kliva på. En sådan guldklimp!!!

Nu sitter jag här i soffan har lite kramp i högerarmen, den värker i alla fall i musklerna. Om en timme skall jag gå på bio.

En lång dag.

2 Läs mer >>
Sådär ja. Nu drar jag till Lund för att träffa fraktbolag och press. Och äta frukost. Vissa har lång väg att ta sig innan de får äta frukost. Stackars mig.

frukost

2 Läs mer >>
I dag hade vi sista genomdraget inför Riga. Sen packade vi. I morgon så kommer pressen, i alla fall skånskan men också förhoppningsvis också sydsvenskan. Jag menar det råder ju allmän nyhetstorka nu på sommaren så nog borde de kunna skriva om oss som skall åka till Riga och representera Sverige. Sen följer städning av teatern, där vi rumsterat om de senaste veckorna. Fraktföretaget ska också komma så vi får väl se till att allt kommer med.

Packning

0 Läs mer >>
På hemvägen på tåget slog sig en Knutte-wanna-be ner på sättet bredvid vårt sällskap. han stönade högt över SJ och deras oförmåga att passa eller inte passa tider. Varje mening innehöll mins 1 styck svordom Efter ett tag sa han: - Fan det vore bättre om Hitler levde. Då hade det varit militärsik diciplin minsann. Heil Hitler. Jävla Sj som aldrig kan gå i tid en hop sinnesjuka idioter är vad de är.... Plötsligt vänder han sig mot "Jean" i vårt sällskap. ( Hittills har vi försökt ignorera honom totalt, det enda han var ute efter vara tt söka sällskap och att provocera) och så säger han: - vad tycker du om Hitler? "Jean" svarar: - ja du, jag har judiskt påbrå så du kan ju själv tänka vad jag tycker. ( Jean har ingen judisk släkt, men sa så för att få tyst på karln) - Ja det är ju lite knivigt då. - Mmmm - Judarna är bra. Det är inget fel på dom. Dom har jag inget emot. Men araberna... ja så var han i gång igen. Som tur satte tåget sig i rörelse igen och vi kunde landa i Malmö utan att hamna vare sig i bråk eller ytterligare utömmande konversationer med mannen

Hitler, SJ och wannab...

3 Läs mer >>
Jag vet att jag är rätt ensam om det. Det är inte många som gillar det. Och visst det är en aningen svårare att sova. Men dessa tropiska nätter där temeperaturen inte dalar under 20 grader under natten är speciella. Jag känner mig speciell. Det känns speciellt att mitt i natten kunna gå i linne och Shorts utan att frysa. I Sverige. Att kunna ta sig ett nattdopp om man vill. (Utan att frysa nämnvärt)Jag blir lycklig och glad nästan förälskad när det är tropiska nätter i Sverige. Det är som om batterierna som man skall klara sig på under vintern även laddas under natten. Man får en extra portion energi, protein. Ja kalla det vad du vill. Och då gör det mindre att täcket känns en aningen för varmt. man får väl göra som när man besöker Södra Europa på sommaren bara ha ett lakan som täcke. Så ser ni en blondin med solblekt hår strutandes runt med ett fånigt leende på läpparna med Shorts och Linne mitt i natten så är det bara jag.

Tropiska nätter

0 Läs mer >>
I går var jag och såg Skånska operans uppsättning av Figaros Bröllop. Tidigare i somras såg jag La scanias uppsättning av samma opera vilket mer eller mindre var en katastrof. Idén gillade jag. Men tyvärr funkade det inte hela vägen ut. Operan fick sig en rejäl törn och musik blev rätt illa behandlad. Dock var det duktiga sångare. I alla fall Susanna och Grevinnan. I går var det annat ljud i manegen. Figaro var tyvärr sjuk så han sjöng bara i duetterna, terzetterna, sina egna arior hoppade han över. Handlingen hade förlagds till en cirkus. Det finns många som tycker att det är en styggelse när man ändrar och petar för mkt i operorna. Nä det skall vara som det ska vara. Jag tycker att så länge det fungerar hela vägen ut så får man gärna göra så. Konstnärlig frihet så att säga. Bara man ha ren vördnad för verket kvar. Och att förlägga handlingen till ett cirkussällskap fungerade alldeles utmärkt. Hierakin finns kvar. Trots att orkestern bestod av en kvartett av stråkar + ett piano lät det riktigt bra, fylligt och temperamentsfyllt. Skånska operan har alltid mkt sparsmakad scenografi, man spelar på slottsalar, salar och lador. Publiken sitter runt scenen på tre sidor, vilket gör att man kommer väldigt nära sångarna. Så nära att man kan ta på dem. Om jag hade receneserat föreställningen hade den fått en fyra, ja snudd på en femma. Och jag säger som så att Rosina ( Grevinnan) och Susanna var fenomenala. Jisses! Grevinnans första aria Porgi Amor sjöngs med en sådan inlevelse att man rös. Hon sjöng med varenda por på kroppen. Och Sussanna !! Eva-Lotta Olsson som tjejen heter kommer att gå långt! Mycket långt. En sådan röst! Men så har hon Lucia Popp, Kiri Te Kanawa och Reneé Flemming som förebilder. Hon kunde dessutom agera fullständigt trovärdigt. Vilket är en ovanlig förmåga hos operasångare. Hon var fullständigt obesvärad av agerandet. Dessa två damers röster var som gjorda för varandra och de hade ett underbart samspel. Jag rekommenderar alla som ännu inte sett denna föreställning gör det nu! Om inte för föreställningen (som är skitbra) så för damernas skull. http://www.skanskaoperan.se/ Här spelar dom de sista föreställningarna 29 juli kl 19.00 - Kalmar slott 30 juli kl 19.00 - Kalmar slott 2 aug kl 19.00 - Limhamns folkets hus 3 aug kl 18.00 - Limhamns folkets hus 5 aug kl 19.00 - Limhamns folkets hus

Skånska operan

0 Läs mer >>
I går på Kallbadhuset satt jag och lyssnade på radio. Guldstunden på Söndagar. Vassiliss Bolonassoss har en unik förmåga att få lyssnaren att lyssna. Han har en unik förmöga att behandla det svenska språket. Få det att blomma i all sin prakt. Skillnaden mellan ordkonstnärer är i bland stor. Vissa låter orden blomstra- Andra (jag nämner inga namn, men säger ljuslockig, brunbränd skåning) bajsar mer. Översvämmar.

Ordkonstnärer

2 Läs mer >>
30 + grader Kallbadhuset Vassiliss Bolonassoss på radio Kall dryck Slösande sol Nakenbad 20+ i vattnet Semester Opera i kväll Kan det bli bättre än så?

kan det bli bättre

1 Läs mer >>

Möllevångsfestivalen är en festival som bygger helt och hållet på ideella krafter. Artister uppträder gratis. de som arbetar gör det också gratis. Möllevångsfestivalen är som att åka tillbaka till 70-talets drakfester på gärdet. Och om man ser på de folket som är på just denna festival så är det ju mer batik än Guccikostymer om jag så säger.
Men det är en mysig festival som vuxit sig större och större för varje år. Nedan mågra bilder.
(Om det nu skulle vara så att du ser att du är med på en bidl och inte vill att du skall det, lämna en kommentar så tar jag bort bilden genast)
     
          

Möllevångsfestivalen ...

1 Läs mer >>

Den lille prinsen och...

2 Läs mer >>
Ett barn i min omedelbara närhet fick jag det njutbara tillfället att umgås med i dag på stranden. Solen sken och vädret var vackert. Kul tänkte jag, badkruka som jag blivit, men som älskar att bada, nu blir det plaska av. Men den lille prinsen förstod inte alls tjusningen över det jättelika badkaret. Fötterna på sin höjd kunde han doppa men inte mer. det som däremot upptog den lille prinsens totala koncentration var en sandkulle. Med ett fast grepp om min hand skulle kullen besegras, och så skulle det ramlas ner för kullen. Upp igen. och ner. Och så där höll vi på i tjugo minuter. Den lille prinsen skrattade så han kiknade.

Min "motorcykel"hjälm (nej jag har ingen motorcykel utan en Moped, Motoped, men skillnaden vet inte den lille prinsen om ännu, han får väl gå i terapi när den hemska sanningen uppenbaras för honom) fick den lille prinsen prova. En gång, två gånger, massor av gånger. Ja, den var nästan mer intressant än själva motorcykeln. Får nästan köpa en motorcykelhjälm till den lille knatten i julklapp om intresset är kvar. För hjälmen fick jag nästan inte tillbaka.

Det är en go liten prins jag har till brorson.

Den lille prinsen

2 Läs mer >>




Det här med intressen är intressant. Hur de biter sig fast i en. Och vilken abstinenskänsla de ger i frånvaro av inmundigande av intresset.
Visst kan man få nog, vara genomtrött och tänka att Nej, nu är det nog. Nu pallar jag inte mer. Nu är det stopp. Den tanken eller låt oss kalla det känslan brukar hålla i sig i en två-tre veckor. Sen drar det i intressetarmen igen.

Teater är något jag hållit på med så länge jag kan minnas. Det började redan i barnkammaren, där de båda föräldrarna vackert fick sitta ner på en varsin stol, liten barnstol, och titta på när deras telingar spelade/lekte teater framför dem. Det måste ha varit urtråkigt att se på. ( Jo, jag tror det, ungarna på jobbet skall ofta spela melodifestival, cirkus osv för plågade dagisfröknar)

Varför detta teaterintresse? Vart kom det i från?
Ja, där måste jag nog skylla på de stolta föräldrarna. Båda två är nämligen utbildade på teaterhögskolorna i Stockholm och Malmö. Så det har väl alltid funnits som en naturlig del. Nej, jag lovar våra middagar gick lugnt tillväga. Okej, Mamma älskade/älskar att busa/driva med folk, och med det pokerfacet hon kan lägga upp kan hon lura både den ena och den andre med att vi har getter på balkongen och att den äkta döskallen ( ett arv från farfar som var tandläkare) hette Frasse och att han brukade få vara med på middagsbordet för att han inte skulle känna sig ensam. Men bortsett från det så har det gått lugnt till.

Kanske har päronen varit extra noga med det där att tala tydligt, eller så var det jag som var ovanligt slarvig som tonåring.
(Hösäcksbeteende och mummel i rasande fart)

Nu avviker jag från det jag egentligen tänkte berätta och det var om teaterns dragningskraft...
Jag har varit med om det vid flera tillfällen, att man efter sista föreställningen säger: Nej nu skall jag ta en rejäl paus. Länge. Nu blir dte ingen mer teater för mig på ett bra tag.

Jo, personen som uttalar dessa ord, brukar vara mkt allvarlig och verkligen mena det. Men låt oss säga att sådär en två veckor, max fyra så sipprar de ur personen att: Det skulle vara roligt att...

2005 spelade jag Anne Frank i Anne Franks dagbok. regissören U hörde till veteranerna på teatern. Men detta var hans definitivt sista föreställning. Pronto. Inget snack om saken. Pengarna som spelades in under åren gavs bort till bättre behövande. ( Röda Korset) efter att ha bjudit skådespelarna på en rejäl middag.
Visst U sa vi. det tror vi så mkt vi vill om. Du kommer att komma tillbaka.
Men U var fast besluten. Nej, nu var Dagmargruppen/Lilla Teatern historia.

Nu är det 2008. Och vem tror ni har återvänt till teatern i höst för att börja repetera Möss och Människor?
Jo Han från femte våningen. Mr U.
Välkommen tillbaka!


Så, hur jobbigt det än är, och hur stor uppförsbakcen än är, för det här med teater är ingen piss i missisippi så hoppar man på tåget gång på gång bara för att det är så förbannat kul. Och Asjobbigt. Man jobbar ju faktiskt heltid också.

Nu hade jag velat lägga in en bild från när jag och min lillebror spelade teater som små. jag i rollen som riddare och brodern som ung mö med mammas Juliaperuk. Men det får bli från Anne Frank i stället.

Teaterns dragningskra...