Arn-Jan



Såg Arn alldeles nyligen. Efter långt och innerligt övervägande så såg jag filmen. Arn. Ja, Jan, Arn var väl lite väl smetig, Jan? För att vara en sån karlakarl som du?
Sådär jätteimponderad var jag inte. Men Jocke var söt som bond och munklurk.  Sen blev han en skitig riddare då var han inte så söt mer.
Men så mkt till historia var det inte. Inte sådär jätteintressant. Faktum var att jag kollade tvätten, langade tillbaka madrassen som stinker klorin nu, levererade tillbaka tvättstugenyckeln, tände stearinljus för att neutralisera klorinlukten allt detta medan jag såg filmen Arn som Jan skrivit.
Och jag kom att tänka på Lucky Luke i slutet av filmen. För kan ni tänka er, det var en ensam riddare på häst som red mot solnedgången hem till sin älskade i Sverige som suttit inlåst i ett hemskt kloster där abedissan från helvetet gjorde livet surt för henne.
Åsså var det en jäkla massa violinsmetklet.

Kommentera här: