Förklaring

Jag tror att mitt experiment måste få en närmare förkalring så att ingen missuppfattar vad jag är ute efter. För jag är inte ute efter något. Mer än att sprida lite glädje till folk.
Det jag menar med att ge komplimnager är att jag i dagens samhälle tycker att vi är alldeles för dåliga på det. Vi är asduktiga på att klandra och klanka på varandra, men att tala om för någon att det gjort något bra, ser fin ut osv är vi mindre duktiga på.
Det jag menar med att sprida komplimanger och uppskattning är att de skall vara ärliga från min sida, inget sugande efter att få tillbaka, utan bara att ge utan baktankar. Baktanken på jobbet är väl att försöka få en trevligare stämmning vilket inte alls finns nu därför att uppmuntrande ord existerar inte där inte ens när det gäller ungarna. Utan det är 98 % gnäll och klagan. Jag har själv balanserat nära kanten och fallit i träsket. Jag är mindre glad än när jag började där och mitt tålamod med barnen har minskat och jag har gjort och sagt saker jag inte tyckt om att jag gjort och sagt där, men allt kan skyllas på att det är normalt på det stället. Därför har vi skapat " de gladas armé" Misstolka inte ordet armé. Det är inte krig det handlar om. det handlar om att fyra glada medarbetare skall kunna stötta varandra för att inte falla ner i surkärringträsket.

Det jag menar med att sprida komplimanger är bara att tex:
Här om dagen så var det en kille som meckade med sin bil. En assnygg bil från 60 talet. Jag gick förbi och sa:
Vilken snygg bil du har...
Killen blev stolt som en tupp och sa tack.
Sen gick jag vidare....jag fiskade inte efter ngt tillbaka....
En annan gång såg jag cellisten Andreas Brantelid, han vann en internationell tävling för unga musiker för tre år sedan, han spelade så att klockorna stannade.
Jag gick fram till honom efter ett långt övervägande och talade om att jag tyckte att han var en mkt duktig musiker och att jag gillade hans tolkning av haydns cellokonsert. ( Det stycket han vann tävlingen med) Och att vid det tillfället spelade så vackert att klockorna stannade.
Inget fjäskande, bara ärligt.
Han blev skitglad

Det är det jag menar med komplimanger.
Ser min kollega ut som ett åskmoln, som hon alltid gör, och jag kommenterar att hon har en snygg blus på sig. ( OBS när hon har det) så strålar hon av glädje i ett par sekunder, det räcker för mig. Jag har gjort en annan människa glad.

Sen att det också handlar om att överleva, och att barnen skall överleva är också en viktig del.

Men det handlar inte om ngt krig.
Det handlar inte heller om att få ngt igen.
Då är man fel ute, det fattar jag också.

Kommentarer:

1 turmalin:

skriven

Ja ett enda ord kan betyda massor!

Kommentera här: