I går varnades allmänheten att gå ut eftersom det brann på en återvinningsstation. Röken var relativt giftig. I alla fall om man befann sig i dess närhet. Oroliga föräldrar ringde ner oss på förskolan. Vi sa adjö till det vackra vårvädret och motade in alla de små telingarna inomhus igen. Stängde fönster och svettades.
När jag sedan cyklade hem från jobbet kunde man känna en viss lukt av bränt gummi...Det lustiga var...
Jag cyklade förbi en bil. I bilen satt en man. Mannen lyssnade på radio Malmöhus. På radio malmlhus berättade de om branden och att det inet var så bra att vara utomhus.
Mannen i bilen hade varit en duktig gosse och stängt alla bilfönster noggrant. Mannen i bilen satt och bolmade på en cigarett.
Det tyckte jag var komiskt.
Komisk iakttagelse
En svart ruta, men fy...
De onda färgerna som barnen absolut inte fick ha ue på sin gård.
Det var en gång en förskola någonstans i Sveriges avlånga land. Förskolan låg mitt inne i en stad, I alla fall var det inte långt att gå till stadens hjärta. Förskolan hyrde sina lokaler på bottenvåningen i ett stort hus som var en bostadsrättsförening. Bostadsföreningen var en av de största och mest kända i Sverige. I bostadsrättsföreningen till detta hus satt en styrelse som bestämde det mesta hur sake roch ting skulle vara på gården där barnen lekte.
Fröknarna och föräldrarna kom ofta med förslag hur de ville att gården skulle se ut, men möttes ofta av motstånd från styrelsen som också gärna påpekade att gården faktiskt var en allmän gårdoch inte förskolans privata. Något som förskolans fröknar aldrig påstått.
En dag var fröknarna på IKEA och köpte lite fina nya saker till barnen. Bland annat en regnbågsfärgad sänghimmel.Den blir bra att ha i myshörnan tyckte fröknarna. Det tyckte de små barnen också. Efter ett år eller så tröttnade barnen och fröknarna på den färggranna himlen och den fick vila i ett förråd ute på gården.
Och där fick den ligga ett bra tag.
En vacker aprildag beslöt sig en av fröknarna att förrådet faktiskt borde städas. Dörren gick knappt att öppna eller stänga. Den färggranna himlen i regnbågens alla färger åkte för en stund ut i solskenet. Där låg den, och den släpades runt av barnen som försökte sätta upp den.
Nu var det som så att förrådet var som ett hus med altan. En av fröknarna såg barnens försök att sätta upp den regnsbågsfärgade himlen och föreslog för barnen att sätta upp den på terassen. Sagt och gjort, himlen åkte upp i all sin prakt. Och barnen satt under den och beundrade dess färger.
På kvällen glömdes himlen bort och den fick hänga där den hängde.
Nästa dag, ungefär strax innan lunch så var en av fröknarna inne med ett av barnen som behövde kissa. Då ringde det på dörren. Fröken öppnade dörren och där stod en man med en stor rund mage och sa att han var en förvaltare åt det där kända stora bostadsrättsföreningen.
- Någon har ringt och klagat hos styrelsen sa han. Att ni har satt upp en regnbågsflagga.
Fröken som stod där i dörren titta förvånat på mannen med den runda magen.
-Flagga sa hon. Vi har inte satt upp någon flagga.
-Någon har i alla fall ringt och klagat att ni satt upp en flagga som representerar homosexuella. Personen i fråga tycker inte att föreningen skall gå i demonstration för detta.
-Jag vet vad du menar sa fröken. Vi har satt upp en sänghimmel på altanen. Det är ingen flagga. Det är en sänghimmel köpt på IKEA.
-Jag vill nog gärna se den sa mannen med den runda magen
-ja, varsågd och se efter sa fröken och gjorde en liten gest med handen till mannen att kliva in genom dörren.
Fröken ledde mannen ut på gården och visade sänghimmlen med alla de vackra färgerna. Som visade sig ha samma färger som flaggan RFSU har för de homosexuellas rätt i samhället.
Mannen med den runda magen tittade på den och berättade för fröknarna på gården att de var tvugna att ta bort sänghimmlen från altanen därför att det hade stört någon av lägenhetsinnehavarna till den grad att denne ringt styrelsen som i sin tur hade ringt honom, förvaltaren. Färgerna på sänghimlen representerade något som den arge lägenhetsinnehavaren absolut inte kunde stå för- Än minndre skulle vi göra reklam för den: Eller gå i demonstration för det,
Fröknarna på förskolan plockade undan sänghimlen. Det var ju ett styrelsebeslut. Men arga var de.Och ju mer de tänkte på det desto argare blev det.
När ett par timmar gått funderade fröknarna på om de faktiskt kunde DO anmäla händelsen.
På eftermiddagen gick en av styrelsemedlemmarna förbi gården. Fröknarna kallade denne till sig och frågade vad det var frågan om. Vad det var för klagomål på den vackra sänghimmlen.
Det var en rädd liten gubbe som slingrade sig allt vad han orkade.
- Nej det var en som klagat att det skulle stå för något.
-Vet du vad det skulle vara som det stod för frågade fröknarna. Som mkt väl visste vad saken gällede
-Nja, det var i alla fall något.
-;Men det är ett styrelsebeslut på att vi skulel plocka bort det?
-ja därför att de färgerna representerade något.
-vad...Homosexualitet?
-Något sådant
-Vad?
-Det du sa...
Den stackars lille fege gubben kunde inte ens ta ordet i sin mun.
Fröknarna frågade hur de nu skulle göra.Det fanns ju en mängd andra färger som också representerade saker. Det h'r handlade om att inskränka på barnens leksaker. Barnen kan inget om att olika färgkombinationer representear olika saker. Fröknarna frågade om de nu måste tänka på varenda leksak de plockade fram eller köpte,om det skulle kunna väcka anstöt hos någon.
Den lille gubben slingrade sig bäst han kunde.
Fröknarna sa att de gärna ville veta vad de skulle göra och om styrelsen verkligen stod bakom detta beslut. Att förbjuda barnen att ha den regnbågsfärgade sänghimlen ute på gården. Fröknarna berättade att de skulle ha personalmöte nästföljande dag och att de nog tänkte ta upp saken till disskusion
Den lille mannen sa
-Ja om ni kommer fram till att det behöver pratas om så får ni göra det och lämna en skrivelse till styrelsen.
Tänk va, vad en regnbågsfärgad sänghimmel kan ställa till med.
De onda regnbågens fä...
malena igen
Herr X och jag stod vid stationen i Malmö för att ta den gröna bussen hem till respektive bostad. Samma buss, men olika delar av staden skulle vi till. Åtta minuter minst innan bussen skulle komma.
Vad gör Herr X och jag. Vi går till Pressbyrån sa Herr X. En bra ide tyckte jag. Vid trappan till Pressbyrån satt två blonderade tonårstjejer och fnittrade kopiöst mycket när vi gick förbi.
Varför skrattar de åt mig tänkte jag. Jag vet att jag ser lustig ut och att mitt ben svänger som en och en annan banan.
Pressbyrån var stängd.
Herr X och jag vänder och går tillbaka.
-Märkte du de där tjejerna frågar Herr X
-ja sa jag.
-Märkte du hur de skrattade. Tror du att de skrattade åt mig? Herr X tystnar. Och säger sedan med en suck: Varför är det så, att man alltid tror att folk skrattar åt en. De kan ju ha skrattat åt något annat eller hur? Men man tar för givet att det är just en själv de skrattar åt.
Jag blinkar. Jag ler. Och så säger jag: Du Herr X. Jag tänkte precis samma sak. Det är märkligt. Men kan det inte ligga något i att både du och jag blev våldsamt retade när vi gick i skolan. Sådant sätter sina spår. Man reagerar instinktivt. Med ryggmärgen. Man tror att folk skrattar åt en, snackar skit om en, tycker ditten och datten om en hela tiden
-Jo säger Herr X. Så sa min psykolog också.
-Ja så det var nog inte oss de skrattade åt.
- Nä det var det nog inte säger Herr X
Sen kom bussen
Funderingar enligt ry...
Lite HändelPendel på ...
(Bilden är tagen av mig och får inte spridas vidare)
Ib 2
(Bilden är tagen av mig och är privat.Får inte spridas vidare)
Ib
http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related
Kolla in denna dam.....
Jag fick i alla fall tårar av glädje i ögonen när juryn gav sitt utlåtande och att se damens reaktion.
En nyttig läxa
Kan läsa här också
http://blogg.svd.se/tvbloggen?id=13085
Utseende är inte allt. Susan har karisma och en utsrålning, och humor som är få förunnade.
En örfil åt de cynisk...
Lycka är i bland en ...
(Bilden är tagen av mig vid Kyrkö Mosse, en gammal bilkyrkogård)
Ni skulle ha varit med i Onsdags. Vilken påskfest vi hade på jobbet med ungarna. Det var fullt ös. 25 ungar och en drös vuxna levde och röjde, banka i borden och sjöng medan vi åt!!
Alla var glada...lite skillnad från förra stället minsann.
I går 8 barn fyra vuxna. Alla gick runt och smådonade här och var. Barnen höll på var och en med sitt, de vuxna med sitt. Småprat och mys. Harmoniskt. Och väldigt mysigt.
Dock...i natt...kli i halsen, jag hatar kli í halsen, det får mig att reflexmässigt gå omkring och svälja hela tiden, vilket isin tur får magen att bli som en uppblåst ballong av all luft,.
Just inkörsporten till en förkylning hatar jag....men den är väntad. Jag har arbetat ca 1 månad nu på det "nya" stället och förkylning eller dyl brukar komma ca 2-4 veckor efter det man börjat. Det är lagen om nya bakterier...
I dag skall jag ta mig till Simrishamn tillsammans med J.Vi har en vetenskaplig rapport att skriva. Om vår grupp Aktion Direkt. Och eftersom vi båda har ett skånekort tänkte vi att vi tar oss någonstans i skåne där vi inte har varit. Så valet har förmodligen fallit på Simrishamn...
ja vi är galna.
En rapport bara
Längtan efter berörning och närhet funderar jag på.
Rädslan för det tänker jag också på.
Varför rädslan är större.
Är det en känsla av att inte duga. Inte vara vacker nog.
Inte den perfekta huden, kroppen.
Sånt ligger man och funderar på mitt i natten
Utanför fönstret skrålar några överförfriskade människor.
Det känns lite jobbigt.
Tankar i natten
Upptäcker att jag knyter min näve fast den borde vara avslappnad
Jag kan inte påminna mig att jag är arg på något eller någon.
ändå ligger jag där i mörkret, ensam, och knyter min högra näve
En massa varför i nat...
Vackert väder id ag. Sket i att skriva recensionen. Gör det i morgon. Fikade med J i dag. Mötte JA med magen i vädret. Snart dags där. Skriver en mkt ointressant och självfixerad blogg i dag. Åt dyrpizza.
Fiskmåsarna garvade.
Motopeden Arne är sur som ättika och citron och vägrar starta. Batteriet har dragit ur i för lång vistelse i ide.