0 Läs mer >>
De tio budorden tolkade av barn.

1. Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det.
Frida, 6 år

2. Du skall inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat.
Thea, 7 år

3. Du skall bara slå någon om du absolut måste.
Henriette, 7år

4. Du ska inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg.
Oscar, 7 år.

5. Du skall vara så snäll som du kan och annars kan du göra vad du vill.
Glenn, 6 år

6. Du skall lyssna på din mamma vad hon än säger och vilket tonfall hon än använder.
Thomas, 7 år

7. Du skall bevara dig väl.
Kristin, 8 år

8. Om någon slår dig skall du bara vända den döva kinden till.
Sebastian, 6 år.

9. Du skall älska gud hur mycket som helst, fast det är svårt och han inte visar sig trots att man ropar "kom fram"
Robin, 6 år

10. Du skall inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på mors dag, annars blir det ett herrans liv.
Tom, 9 år

De tio budorden.

0 Läs mer >>


(Copyright på bilden Magnus Göransson)

Premiär Premiär Premiär
Om en vecka så är det Premiär till och med Sverigepremiär på Änglasyn av Dejan Dukovski
jag hoppas att du kommer och tittar

Änglasyn

5 Läs mer >>

Borde skriva mer här. Men jag har inte haft tid. Eller lust, eller intresse. Eller idéer. Eller ork. Eller ...
Men det finns en hel del att skriva om.
Men jag undrar vem är egentligen intresserad?

Jag glömde att tvätta ur allt schampo ur håret i dag. Det märkte jag när jag föna håret,. Men jag orkade inte skölja bort det.

Orka!

4 Läs mer >>

Jag blev adopterad i Fredags av Astrid. Jag tittade på en Mitzi i Onsdags och Astrid i fredags. Det första Astrid gjorde var att börja spinna och tok-kela med mig. Buffas och stångas med sitt huvud mot mitt huvud. Som om hon sa: Där är du ju, var har du varit?
Så det fanns inte så mkt att göra mer än att helt enkelt låta henne flytta hem till mig.
De flesta katter brukar när de kommer till ett nytt hem gömma sig i alla fall ett par timmar. Inte Astrid inte. Hon nosade runt lite. Kollade in var toan var, och var matskålen var. Checkade utsikten. Sen kom hon till mig i soffan vilt spinnande. Och vilt stångandes.

Jag har en loftsäng. Astrid har ännu inte lärt sig att klättra upp för stegen. ( Sara lärde sig snabbt) Vilket resulterade i att första morgonen vaknade jag av en olycklig Astrid som försökte komma på hur man tar sig upp. Jag fick helt enkelt gå ner och hämta henne. Hon blev så glad så hon visste inte vilken tass hon skulle stå på.

Hon är en cool dam. Vi kommer nog att trivas ihop. Jag måste bara lära mig förstå vad hon säger.

Men det är ju som så...man adopterar inte en katt. Man adopteras. Man låter inte en katt flytta in hos en. Katten flyttar in.
Det  är det jag gillar med katter. De låter sig inte charmas om de inte har lust.

Astrid

4 Läs mer >>


Dagen har varit fram och tillbaka. Jag har varit nervös. Ledsen. Orolig. Mina underbara arbetskamrater släppte hem mig redan kl 13. Jag cyklade förbi St: Petri kyrkan och tände ett ljus för Sara.

Hem sen och kela med henne.
Kl 16 kom veterinären, en timme innan kände jag mig lugn och stark. Det var det rätta jag gjorde.
Men när veterinären kom kom sorgen. Jag visade dock ett lugn för saras skull. Hon ville inte komma ur kattburen och fräste åt mig när jag fick dra ut henne.
Jag tog henne i min famn och kela, hon fann sig i det. Vi satte oss i soffan och jag lade henne ner och klappa henne och klia under hakan, hon låg kvar. Så fick hon sprutan. Och somnade...djupare och djupare....

Veterinären var mjuk och rar mot Sara. Respektfull.
När Sara somnade hade jag mkt svårt att ha en stabilitet på rösten.
OCh tårarna brände bakom ögonen och jag fick kämpa mig till ett leende.

Jag lade Sara sen i den låda jag köpte i går och bar ut henne till bilen. Då var det mkt svårt att inte börja gråta. Ju mer och längre jag pratade med veterinären desto svårare var det. När bilen körde började jag störtböla. Och gör så än.

Älskade Sara, tack för dessa 12 år!!!

Nu börjar jag gråta igen...

Sara den rara

0 Läs mer >>



    

Sara Lördagmorgon ...