0 Läs mer >>


(Ingen vårbild även om man skulle kunna tro det pga den ljust gröna färgen. Det är en bild jag tog i Torup/Bokskogen i September)


Fem arbetsdagar kvar...sen är det slut med tjafs om hur man skär apelsiner och vilket bord man sitter vid...det skall bli så fridsamt, så skönt, så fredligt....

Ingen crusier blev det. Jag är för kort. Ramen är där den är och mina ben räcker inte ner utan att det skall göra ont i skrevet. Inget kul. Så det blev en minicykel i stället. Rätt cool.

Våren...gjorde en försiktig analys av läget i dag. Vårfåglar kvittrade när jag vaknade.

Jag har fått en förfrågan omatt ta foton till en skådespelerskas CV. Det är mig en stor ära. Hoppas jag kan uppfylla det med gott resultat.

Jag har köpt en ny kattlåda, en sån där med dörr. Katten verkar ogilla läget och kissar på andra ställen än hon skall. Hon är omöjlig!

Lägenheten ser ut som kaos. Jag är lat. Och tycker städa är astråkigt. MEn jag borde ta tag i det. Gör det nästnästa vecka. Då är jag ledig dagtid. Semester. Ah!

I kväll skall jag på Bastionens invigning av sina teaterlokaler. Det ska bli kul.

I morgon blir det recensionsskrivande.

Nu DVD-tittande...och lite ågren över att ha gjort av med 3000 i dag.

Ointressant uppdateri...

4 Läs mer >>

(Bilden tillägnas min Vän Mis som i fredags gick bort efter en tragisk olycka)

Vi har inte setts rent fysiskt på ett par år. Men du har funnits i tankarna och i hjärtat. Jag minns din stora kärlek till teatern och musiken. Det var där vi möttes. Vi pratade teater. Vi pratade  Philip Glass Achnaton. Vi pratade Molieré. Vi pratade Shakespeare. Du berättade om Ystad Teater. Om Amadeus somdu satte upp där. Vi läste musikvetenskap tillsammans, och du hjälpte mig när jag inte riktigt hade koll på alla olika genrer

Vi pratade om att du skulle regissera nästa projekt. Det fanns sig så att det inte fanns tid för det,
Vi pratade ofta om det att du och jag skulle jobba ihop nångång i ett teaterprojekt.

Nu blir det aldrig av....

Kommer att sakna dig glada, ljuva,spralliga Mis!

Hälsa Molieré och Shakespeare.

Vila i frid

Till en kär vän

0 Läs mer >>

A koala named Sam is given a drink of water by Country Fire Authority volunteer fire fighter Dave Tree as he rescued her after deadly fires swept through the area of Mirboo North, about 120km (75 miles) southeast of Melbourne, February 8, 2009. Sam, a bewildered and badly burned koala, has emerged from the ashes of Australia's deadliest bushfires, a small beacon of hope after days of devastation and the loss of more than 180 lives. Picture taken February 8, 2009. From Reuters Pictures by REUTERS.


En bild som gör en glad. Det finns gott gry i människorna ändå. Trots allt elände vår art ställer till med.
Bilden är från den katastrofala branden i Australien. En brandman Dave Trees, delar sin vattenflaska med en uttorkad och törstig koala.

En bild som gör mig g...

1 Läs mer >>
Vi tar en tredje version av stycket också. Med en annan kör och orkester. Här Tölzer Knabenchor och Nicolas Harnocourt som dirigerar. Det jag vill att ni gör är att spana in den lille krullhårige killen i vänstra halvan av kören på näst översta raden. Snacka om att vara "Into the music"

into the music

4 Läs mer >>
Lite J.S Bach såhär på kvällskvisten. Och den mer dramatiska. Man känner verkligen hur det drar ihop sig till storm. Jag har länkat ovanstående vidosnutt en gång innan. MEn jag gör det igen. Så nu har ni två versioner att välja mellan. Jag såg aldrig Mel Gibsons The Passion. Och jag har ingen lust att se den heller. Jag har en känsla av att den är alldeles för våldsam för att det skall falla mig i smaken. Musiken, som är till videosnutten är inte Gibsons musikval i filmen har jag förstått det som. Men visst är den passande? Jag säger som en god vän (Mr M) sa om Mel Gibsons film när det sändes/gick på biograferna runt påsk att det räcker alldeles utmärkt att gå och lyssna på Matteuspassionen. Där ligger det minst lika mycket dramatik. Man slipper dock de visuella köttslamsorna. Denna musik är dock inte från matteuspassionen utan från Johannespassionen. Första satsen. Dvs inledningen. Hoppas på att få höra den live någongång med en maffig kör och orkester.

Musik på kvällskviste...

5 Läs mer >>

(Ett av mina intressen: Att spela teater. Här i rollen som Pojken Andri i Max Frisch suveräna pjäs Andorra)


Att vara singel och ha en fullspäckad almanacka tycks störa en hel del. På sk dejtsidor där man ger en kort beskrivning av vad man gör och ens intressen så brukar jag ofta få kommentaren att "Du som har så många järn i elden har du verkligen tid för ett förhållande" är en av de mer eller mindre spydiga kommentarerna jag får.

Jag menar att tid är något man tar sig. Prioriterar. Givetvis så skulle en del omprioteringar ske om nu kärleken skulle ge sig in i mitt liv. Men utan att att jag gav avkall på det som är jag. Andra menar att jag är FÖR självständig. Det tror jag inte ett dyft på. Att vara självständig är bra. Är man självständig kan man också se till att andra har det bra och se även deras behov utan att känna att det är "uppoffrande"  (Att det finns en annan aspekt av ordet "Självständig" vet jag, aspekten "Går sin egen väg, bulldozer-effekten, egoismen, men jag är inte sådan som person. Hoppas jag.)

Kanske har mitt lindriga handikapp ( Mitt högra underben är böjt som en banan ungefär och så har jag ett stödbandage så att det inte går av) gjort mig självständig. Jag tror det. Jag har nog, även om jag bannar mitt ben många gånger och det ger upphov till dåligt självförtroende titt som tätt speciellt när det gäller förhållanden. ( HUr- kan -någon-- älska -en -sån -krokbent -kort -prickig -varelse -som -jag -som- inte -är -ett- dugg- snygg- ens) gett mig ett jävlar anamma. Att aldrig ge upp. ( vad detta nu har med saken att göra. Jag bliddrar i väg här)

Ja, jag har mycket att göra....kanske är det avundsjuka, eller rädsla från de som skriver, antagligen både och. Men hellre att jag har mycket att göra och kan ägna mig åt det jag tycker om och det jag mår bra av i stället för att sitta i soffan och glo. det mår ingen bra av. Jag tycker om att fota, se teater, spela teater, se och lyssna på opera och klassiska konserter/körverk, jag tycker om film. jag tycker om naturen. Jag tycker om att bada. Jag tycker om solen. Jag tycker om min kajak. Jag tycker om böcker. Detta är mina livselexir. Detta är mina intressen. Detta är det som gör mig tillmig.

Jag vet inte om jag har fel, eller om det låter korkat. Kanske är jag ute och cyklar. Men då får jag hänvisa till min oerfarenhet när det gäller förhållanden. Men när folk säger på dejtingsidor när man frågar om deras intressen och de svarar: DIG, så blir jag i alla fall en aningen skeptisk. Hur kan man ha sin partner som ett intresse. Jag menar, man ska vara intresserad av sin partner, dess tankar, funderingar och det som rör sig kring henne eller honom. Men att ha personen som sådan som ett intresse det blir lite stalkervarning på det där.
Förstår ni hur jag tänker?
Eller är jag helt ute och cyklar?

Appropå cykel, jag är hur sugen som helst att köpa en sk cruiser-cykel de ser urhäftiga ut och sköna. Såg en på blocket lagom fräck. Inte för mycket och inte för lite. Vi får se. Man kan ju inte jämt rasta Motopeden Arne.

att vara singel och h...

2 Läs mer >>
Lite ljuv Bach kan behövas. Lyssna och njut förhoppningsvis.

Ljuv bomull för öron

0 Läs mer >>
Två recensioner till som jag har skrivit. Denna gången Augusta och Om detta är en människa

http://www.nummer.se/Templates/Review____7598.aspx    (Om detta är en människa)


http://www.nummer.se/Templates/Review____7595.aspx     (Augusta)


Kommer att åka till Helsingborg i slutet av Februari så då kommer en recension till

Februari brukar vara fullspäckad  med teaterpremiärer. Förra året hade jag 6 uppdrag, detta år 5.

två recensioner till

1 Läs mer >>
Inte så mycket att säga i dag. Så jag håller tyst och låter ett par fotografier tala i stället.
Bara 13 dagar kvar på arbetet som gör mig till ett vandrande nervknippe med dåligt samvete för att jag inte följer alla de vansinniga regler de har där. Egentligen skall jag inte ha det. Ett dåligt samvete. Utan tvärtom. Eftersom jag ser till barnens bästa. Men nu orkar jag inte längre. Nu lämnar jag stället. Innan jag själv förvandlas till något som jag varken kan stå för eller vill vara.


           


Bilderna är tagna av mig. Klicka på dem och de blir större. Från Vänster till Höger:
Klagshamn, Riga, Riga, Kyrkö Mosse, Kyrkö Mosse, Västra Hamnen

Får gärna lånas, men var god fråga först.

bilder

0 Läs mer >>
Jag grämer mig lite att jag aldrig fick eller tog möjligheten skall jag nog säga, det är ju bara att ta tåget att ta mig över sundet för att se Köpenhamnsoperans uppsättning av Guilio Ceasare av Händel. Desto bättre är att jag har införskaffat den på DVD, så nu har jag plågat grannarna med att sätta på Tuva Semmingsen på högsta volym och skråla med som en katt i Mars. *skrattar*
Det är är banne mig opera när den är som bäst. När den sätter sig mitt i solar plexus och du slutar att andas för en stund för att inget míssa. Och efteråt nästan är berusad av lycka.I alla fall hög som ett höghus. Så kan den klassiska musiken/operan påverka mig. Och jag är faktiskt glad och stolt över att jag har fått lotten att just gilla denna sortens musik. För den är megahäftig.

Hög som ett höghus

1 Läs mer >>

Runt 18 -års åldern såg jag en uppsättning av Philips Glass opera Aknathen. Och kom då i bekantskap med denne något besynnerlige men intressanta farao. En tjuren Ferdinand kan man säga på sätt och vis. En farao som hellre vandrade runt i sin trädgård och skrev dikter än att dra ut i krig och slåss

Han var en av de första som ägnade sig åt monotism. (Dvs en-guds tro) Denne Gud blev  solen. Och killen skrev en hymn till solskivan:

När Du (Aton) går ned i västra horisonten
Är världen i mörker som vore den död.
De sova i kammare med höljda huvuden.
Ett öga ser ej det andra.
Man stjäl deras ägodelar under huvudet
Utan att de vet det.
Alla lejon gå ut ur sin håla,
Alla ormar stinga,
Mörkret råder,
jorden tiger,
När skaparen vilar i sin horisont.
Vid gryningen lyser Du vid horisonten.
När Du glänser som Aton om dagen,
Fördriver Du mörkret och sänder Dina strålar.
Länderna är i fest.
Människorna vakna och resa sig upp,
Du har ju rest dem.. .
Deras armar höjas till bön vid Din gryning.
All boskap betar tillfreds,
Träd och plantor grönska,
Fåglarna flyga upp ur sitt bo,
Deras vingar lovprisa Dig.


Tänkte att det kunde pigga upp så här i frånvaron av just det vackra sköna klotet på himlen.

Hymn till solen

4 Läs mer >>
Jag skulle vilja kunna sjunga. Men jag kan det inte. Tyvärr. När sedan små 14 åriga gossar sjunger så här bra och dessutom Bach. Det får mitt modershjärta ( fast några ungar har jag ju inte) att svämma över. Att sjunga skulle jag gärna vilja göra. Och våga. Men jag törs inte riktigt att ta steget till sånglektion. Det ligger nog rätt mkt prestige i det där. Att gå upp på scen och spela en roll. Inga problem. Att sjunga Blinka Lilla Stjärna när någon ber mig, och jag ser mig om efter närmsta nödutgång. Lyssna speciellt vid 3:28. Här har vi en gosse som snart kommer att lämna goss-alten bakom sig. Detta är månaden/Månaderna precis innan målbrottets entré. Tiden få goss-sopraner och altar står på sin absoluta höjd i sångkonsten. Denne kille blev sedemera både arkitekt och Bas-Baryton och undervisar i sång när han inte sjunger opera. och som sagt. bach är bach är bach

Bach är Bach och gud ...