Kloka ord och några tankar.


(Bilden är tagen av mig när jag och motopeden arne tog oss ut på irrvägar till Torup i spetember månad)



Operasångeskan, Coachen, Gestaltterapeuten, kulturnörden, HBT-aktivisten Stella Scott har en mycket intressant och tänkvärd bloggsida. Den sticker ut från den mängd av modebloggar som det annars krylalr av i cyberspace. Skönt med alternativa och eftertänksamma bloggar!
http://www.stellaspiritsingsscott.blogspot.com/

Gå in där och kika!

Nedanstående text är ett lån från just denna sida med bloggerskans eminenta tillåtelse:

Jag lovar mig själv:
Att vara så stark att ingenting kan störa min sinnesfrid
Att få alla mina vänner att känna att de är värdefulla
Att tala hälsa, lycka och framgång med varje människa jag träffar
Att vara lika entusiastisk över andras framgång som över min egen
Att se på allt från den ljusa sidan och att låta min optimism vara tydlig
Att alltid vara glad och öppen och att ge ett leende till varje levande varelse jag träffar
Att glömma misstagen från förr och att fokusera på de större framgångarna i framtiden
Att lägga ner så mycket tid på att förbättra mig själv, att jag inte har tid att kritisera andra
Att tänka enbart på det bästa, att arbeta enbart för det bästa och att enbart förvänta mig det bästa
Att vara för stor för oro, för ädel för vrede, för stark för rädsla och för lycklig för att störas av svårigheter
Att tänka gott om mig själv och att deklarera detta faktum för världen, inte i stora ord utan i stora gärningar
Att leva i den fasta förvissningen att hela världen står på min sida, så länge jag lever upp till det bästa inom mig

Men jag säger som så, och precis som bloggerskan också uttrycker det (fast på ett annat sätt och med andra ord)
att lova allt detta är kanske övermäktigt. Men att åtminstonde ha det i bakhuvudet är i alla fall eftersträvansvärt.
jag tänker på raden om kritik och sätter det i förhållande till min nuvarande arbetsplats. Där pratas det ofta om att ge och ta kritik. Och om hur dåliga vissa är på att ta det. Hur vissa trotsar och bli aggressiva. Eller reagerar som barn som inet får godis. (Hrm) I en sådan miljö, i ett sådant arbetsklimat tror jag i första hand att man skall lägga all slags kritik åt sidan och i stället bygga upp ett förtroende hos varandra i stället. I en dålig arbetsmiljö är kritik, även om den är befogad, bara dåligt. I en dålig arbetsmiljö där focus på möten läggs på att vi måste ge varandra kritik gör mig skitskraj. Att ge kritik är en svår konst och kan inte ges hipp som happ. Tycker jag. Utan allt beror på hur man lägger fram kritiken. Om man ger kritik får man också vara beredd på att ställa upp i den efterföljande disskussionen som kan dyka upp.

jag vet att jag svamlar en massa här, men jag hoppas att ni förstår vad jag är ute efter. I en sund arbetsmiljö med glada människor som man tycker om och som man är omtyckt av är det mkt lättare att ta kritik av än de som inte tycker om en och i en dålig arbetsmiljö

Har jag rätt? Eller är jag ute och cyklar?

Kommentera här: