Never ending story.

Det var mycket, mycket motvilligtjag gick till jobbet i dag. Ordentligt nervös. Och lite illamående. Jag visste ju inte riktigt hur dagen skulle etablera sig så att säga. Nåja, när vi efter en tur med 3 avd barn var på väg hem igen sa kollega A till mig att det var ett missförstånd i fredags. Att hon trodde jag bara var ute efter att bråka. Att det inte rörde sig om ett kommunikationsproblem. (Jaha, så nu tror hon att jag både ljuger som en häst travar och är ute efter bråk)
-Jaha svarade jag. Men det var jag inte.

Tidigare på morgonen hade hon "bråkat" med min avd kollega huruvida min kollega pratat med en av hennes avd barns föräldrar eller inte. Fast min kollega bedyrade att hon inte gjort det fortsatte Kollega A att högröstat påstå det. Tills det kom fram att det var en helt annan kollega som gjort det.

Vid vilan så tog jag hennes barn och vilade med dom. Sen efter vilan ställde vi tillbaka madrasserna. PÅ högkant. Kolelga A far in på  min avd och undrar om det är barnen som ställt tillbaka madrasserna.

-Hurså undrar jag
-De står fel. De ligger inte ner. De står fel. Så skall de inte stå.
-ursäkta svarar jag men jag vet inte hur ni har era madrasser
.Jamen hur har ni era madrasser?
-Ja antingen så ligger de ner eller så står de på högkant. Men jag kan ändra det åt dig om det nu är fel svarar jag och skakar lite på huvudet.

och så går jag och lägger madrasserna ner i en hög. (Om det var på rätta stället eller på fel ställe ger jag blanka fan i)
sen går jag på rast. Efter rasten kommer kollega A in på min avd och ber om att få prata med mig.
- Kom konstanze, jag vill prata med dig
-jaha suckar jag. vad är det nu då och lommar efter.
Vi hittar inget ställe där det är barnfritt och eftersom jag är ensam på min avd säger jag att vi får ta det sen jag är ensam på min avd så det passar inte så bra just nu.

-Jaha svarar hon. Säg till när du har tid då.

Efter ett tag kommer chefen in på min avd och undrar hur jag har det.

--Det är ok svarar jag.

-har du haft en kontrovers med Kollega A undrar Chefen¨
-Menar du i fredags om mellanmålet?  Det var ett kommunikationsproblem har hon erkänt och även att hon antog at jag var ute efter att bråka. Vilket jag inte var.

-Nej det menar jag inte svarar chefen
.Nu? svarar jag
-Jag vill höra din sida också.
Så har alltså kollega A återigen skvallrat för chefen. Och denna gången om madrasserna. Då brast det för mig. Men jag var lugn och sansad. Talade med lugn om än darrande röst.
- Jag mår jättedåligt chefen. Jag har ont i magen hela helgen för att jag skall hit. Jag mår rent fysiskt illa. Jag mår illa nu. jag orkar inte längre. Jag är så här nära (måttar upp ett par mm med fingrarna) om att be dig ge mig tillåtelse att ta ut resterande semesterdagar, Jag orkar inte fler påhopp. Jag orkar inte att hon antar att jag ljuger. Att jag är ute efter bråk. Att hon har en bild av mig pådyvlad av en annan. Att så fort det är något så springer hon in till oss mig och min kollega och gormar. Är det en vattenpöl på golvet, fel tider på tavlan, disktrasa som fattas, vi går in tio min tidigare osv så är det in till oss och gorma. Jag orkar faktiskt inte mer. Jag vill bara få vara i fred.

Så sa jag till chefen. Som nickade lite. Hummade. Och sa att han skulle prata med henne. Och att vi skulle hålla oss till våra avd. Och låta det stanna därvid.
Förutom vid ordinarie samarbetsrutiner.
-Självklart sa jag så skall vi samrbeta när så behövs.

Och som jag darrade på händerna efteråt

Allt jag vill är att få vara i fred. Få lite stöd. Och lite uppskattning. Av Chefen. Att få höra att jag faktiskt gör ett bra jobb.
Det behöver jag höra nu.

Så vi får väl se om hon låter oss vara nu.
Jag hoppas det. Gör hon inte det så finns det ingen annan utväg än att åter be chefen om att få ta ut mina resterande semesterdagar.

Kommentarer:

1 Sandra:

skriven

Men vafan! Jag brukar inte tycka om aga, men Kollega A förtjänar tamigtusan ett kok stryk! Vad är det för fasoner. Och chefen? Han behöver visst dask han också. Jävla mes. Jag blir förbannad så jag vet inte vad. Jag vet inte varför det skurit sig mellan er från första början, men det är väl ändå vuxna människor det handlar om? Eller har något barn råkat förvandlas till en vuxen när de var på Labero showen? Herregud Alltså! Det är ju bud på att anmäla förskolan du arbetar på...

2 Konstanze:

skriven

Sandra: Det har inte vad jag vet skurit sig mellan oss. Hon har varit så här från början. Tjafsig. Och så har hon, som hon själv säger: Blivit färgad av en annans syn på mig. Osjälvstädnig till tusan. Sanna mina ord. Säger jag. Jag hoppas att hon lugnar ner sig nu. Jag är inte den enda/första hon håller på att attackera så här. Jag är bara rädd att när jag drar så får min kollega som är mig kär få stå i skottgluggen.

Kommentera här: