Pojke+Pojke Flicka+Flicka
I dag var det första dagen på jobbet. Två av mina vänner har gift sig och jag är jätteglad för deras skull. De är de goaste killarna på jorden. Och de har gift sig på grund av den stora kärlek de känner till varandra.
Det var rätt kul på jobbet, jag var ju tvungen att berätta att två av mina killkompisar har gift sig i julas. jag avr ju så glad för deras skull:
Å vad roligt tyckte en av mina kollegor.
Ja, visst är det, De har varit ihop hur länge som helst så det var på tiden att det skedde.
Min kollegas ansikte tvärstannade. Var det rätt?
Det tyckte min kollega inte om att höra. Och så var disskutionen i gång om att det var naturvidrigt och mot naturen.
För min kollega är det viktigt att det är man +kvinna+barn.
Min kollega har inget emot homosexuella. Men det är mot naturen.
-jamen sa jag, de älskar ju varandra. Hur kan kärlek vara onaturligt?
Dåligt argument jag vet.
Sen kom disskutionen om huruvida homosexuella skall ha barn eller inte.
-Absolut inte tyckte min kollega. Icke sa nicke.
-jamen är det bättre för ett barn att befinna sig i en vägbrunn sniffandes lim i Rumämien eller fastspänd i en säng med lakan fulla med extremiteter därför att ingen bemödat sig att byta lakanen för barnets skull. Än att hamna hos två vuxna som älskar varandda?
-Det går inte att jämföra på det sättet tyckte min kollega.
Jag hade nästan lust att provocera henne, men lät bli. Jag menar första dagen på jobbet. Men tanken for genom min skalle att säga typ:
-Jag dejtade en tjej i helgen.
eller nått i den stilen....
Jag vet att det där med homo/bisexualitet är ett oerhört känsligt kapitel för många fortfarande. Tyvärr. Visst har man mött det då och då. Hört åsikterna. Men eftersom jag nu känner dessa två killar. Och såg och läste alla älskvärda gratulationer som damp in på deras facebooksida, så blev jag lite naiv i tanken....
Och så möter man detta totala motstånd, nästan äckel hos ett par av sina kollegor.
Att Homosexuella skall få adoptera tycker jag är helt ok. De kommer som vilket par som helst få genomgå hårda och vilkorslösa prövningar/tester/frågor innan de ens kommer i fråga som adoptivförälder.
Man kan vrida och vända på det där. Men vad är folk rädda för egentligen. Om inte två människor av samma kön får adoptera så skall inte en ensamstående heller få det. Jag menar skall det nu vara så att det skall två kön till för att adoptera ett barn så skall det två. Inte ett.
Du blir ju inte mindre kapabel att ta hand om ett barn bara för att du bor ihop med någon som har samma kön som du.
Eller?
Nä jag tänkte väl det...
Ja just det...det där argumentet om mobbning. Där är det ju vår uppgift att som vuxna hindra en sådan mobbning. Det vi bankar in i skallarna på våra ungar, som föräldrar, anhöriga, lärare mm mm bankar de sedan in i skallarna på varandra.
och det där med att ha en manlig och en kvinnlig förebild...Jo, det är givetvis viktigt. Men det finns miljontals ungar som växer upp med ensamstående föräldrar. Och då är det inget snack om sådant...
Och sen har vi argumentationen om att skaffa barn för det egna behovets skull.
Men nog kommer väl varenda kotte till på det viset, Att de vuxna önskar sig ett barn....
Så det är väl helt naturligt att även de som föredrar det egna könet framför det andra också har en längtan efter ett barn.
Precis som det finns de som inte vill ha barn alls. Vare sig de lever ihop med motsatta könet eller det egna....
Jag tror att det till sjyvende och sist handlar om rädsla, hur vi är uppfostrade, åsikter vi växt upp med, kultur vi växt upp med och religioner vi håller oss till.
Men det är tragiskt att det skall vara så. Att man inte kan se till den ömhet två människor känner för varandra. Att man hyllar den. Och inte fördömer den som naturvidrig. De som älskar kan inte vara naturvidrigt. Inte i mina ögon i alla fall
I morse hörde jag på nyheterna att det var två killar som dömdes till en helvetes massa år i fängelse just därför att de var homosexuella. Att de dessutom fick så många år berodde på att de ägnat sig åt brottslig verksamhet. De hade nämligen ägnat sig åt att driva HIV/AIDS frågor.
ja, än så länge har mänskligheten långt kvar innan den har lärt sig sin läxa. DVS Toloerans, samarbete, förståelse och broder/systerskap, att leva i harmoni och inte vara så förbenat snabab på att fördöma.
-
Kommentarer:
Håller också med helt och fullt. Såg ett inslag på tv att man på vissa förskolor arbetar aktivt med att undervisa personalen om regnbågsbarn och även att ha med den typen av familjer när man pratar familjer med barnen. Att man även t ex läser sagor om familjer med två mammor eller två pappor.
Hej - tuff diskussion att ta med kollegor, kul att du gjorde det. Apropå barn kan det också vara värt att komma ihåg att många barn redan idag lever med homosexuella föräldrar. Så barn får vi ändå, det är inte något vi köper på Elgiganten.
Q: Ja, det är en tuff disskusion att ta eftersom den tydligen är så brännhet för många. Vilket förvånade mig. Jag trodde i min enfald att människor som arbetade med människor var mer toleranta än så. Men tydligen inte. Jag var väl naiv att tro något annat. För mig är det en självklarhet. Och apropå det där med Elgiganten...nej det är väl en himla tur att man åtminstonde inte kan köpa barn i affärer eller på postorder.
Hamnade här efter att ha klickat runt lite. Vi känner inte varandra, och jag har bara läst lite lite grann av det du skrivit, men jag gillar det. Skönt att läsa kupkas kommentar om att viss förskolepersonal undervisas om regnbågsbarn. Det behövs. Hoppas de också får lära sig (och det antar jag att de får, om nu undervisningen är seriös) hur de ska bemöta andra barns frågor och funderingar kring dessa barn. Det är i den åldern värderingarna sätts. Pratar vuxna om det "onormala" i bi- och homosexualitet så tar barn efter, så klart. Då mina egna ungar ställt frågor har jag svarat naturligt utan tillgjordhet, och det tar de. Enklare kan det inte bli.
skriven
Homofobin är tyvärr ytterst livskraftig. Jag håller fullständigt med dig om att kärlek mellan två stycken vuxna aldrig kan vara fel -oavsett kön. De skadar ingen, de skadar inte varandra och varje barn som får en trygg uppväxt i en familj där de är respekterade och älskade är en vinst för oss alla.