Döden är en allvarlig historia, men om den försvann skulle folk råka i panik.
0Läs mer >>Resan börjar! Lite strul med överbokning och krånglande datorprogram. Men det löste sig till slut och vi kom alla tre med. K, A och jag. Vart den 17 personen fick ta vägen vet jag inte. (Det var plats för 16 passagerare i bussen) antagligen blev väl denne inmurad i en vägg eller nått och kommer att spöka på kontoret i århundranden hädanefter.
Eftersom jag lider av en lömsk åksjuka såg jag till att jag fick plats längst fram. (Vilken jag sedan kunde behålla resten av resan tillsammans med K och AS från Australien som också lider av den lömska åksjukan) Vår gudie Bruce, en sann skotte med ett ordflöde och kreativt svärande blev den som körde bussen. Vi begav oss direkt mot högländerna med nedslag på vissa historiska platser där Bruce berättade om Skottlands dramatiska historia. Att Skottland skulle vara vackert, det visste man ju. Men att det skulle vara SÅ vackert, det hade jag inte en aning om. Kunde inte ens föreställa mig. Gröna berg, djupa dalar, sjöar, åar och forsar. Vattenfall. Regnbågar och dramatiska moln. I resesällskapet är vi som sagt 16 personer och vi kommer från vitt skilda länder som: Australien, Nya Zeeland, Österrike, Frankrike, Sverige och Taiwan. På kvällen stannade vi i Plockton. Hostellet låg vid en järnvägsstation. Hur söt som helst. Tillsammans lagade vi maten på kvällen efter Österrikarnas överinseende.
Om ni ser den svarta linjen så ser ni också hur resan gick. Vi startade alltså i Edingburgh och for österut mot Stirling och Glencoe.
Vi samlades utanför Wild in Scotlands huvudkontor mitt i Old City i Edingburgh. Resan till Edingburgh började med tåg till Stockholm och sedan vidare med flyg till Edingburgh. Allt klaffade inga förseningar mer nåon minut här och var. Skvavsta är nog enav de tråkigaste flygplatser jag varit med onm. I alla fall Departure delen. Flygbuss/dubbeldäckare (första gången) från flygplatsen i Edingburgh in till staden. Vi hade hittat ett hostel bara ett kvarter från Uppsamlingsplatsen vi skulle vara på tidigt nästa morgon. Vi delade rum med 8 andra personer A och jag. Vi blev lite förskräckta när vi klev in och en stenhård kille satt med döskalleskarfs runt huvudet. Men han visade sig vara rätt ok. Kom från Färöarna och åkte runt i världen tills pengarna tog slut, då for han hem igen för att skaffa fram nya pengar för att kunna fortsätta att resa.
Grejen med Edingburgh, i alla fall första intrycket är skräck, tortyr, galgbackar och spöken. Det tycks finnas precis överallt. Måste gått vilt till i Edingburgh på 15-1900 talets begynnelse.
Det är valår i år. Borgarbrackarna eller socialistpacket vilka blir det som kommer att stå som de slutgiltiga segrarna? Spännande. Ja, kanske det. Om man är intresserad av politik. Själv är jag varken borgarbracka eller socialistpack. Utan en Miljöfåntratt.
Det som oroar mig är SD. De verkar vinna mark överallt. Är det verkligen så illa? Nu senast går det att läsa i en skånsk tidning att de kommer att få runt 9-10% av befolkningens röster i en skånsk småstad. Det som oroar mig är de oresonliga kommentarerna från läsarna man numera kan läsa i snart vilken tidning som helst. Rasismen frodas och eldas på så att det ryke rom det. Häromsistes, när det en morgon luktade brandrök "Mystisk brandlukt" stod det i tidningen. Ingen visste varifrån den kom. Men nog fan visste kommentatorerna det. Helt plötsligt kom hela artikeln handla om Rosengård och Invandrare. Senare visade det sig att det var Danskarna som hade firat St:Hans.
Som nu...SD kommer förmodligen med stor sannorlikhet komma in i kommunfullmäktige i en stad inte långt ifrån där jag bor. 90% av kommentatorerna är glada. Man kan också tycka till om artikeln. Över 70% av läsarna har gjort tummen upp. Är det verkligen så? Kommer vi följa resten av Europas länders alltmer bruna spår? Eller är det en maskopi ;) av svurna SD:are som går in på vartenda tidning om röstar och gör inlägg under så många namn som möjligt så att det framstår som att övervägande procent tycker så?
Jag önskar nästan att så var fallet. För då vore ju statistiken en stor lögn. Och den lögnen skulle jag gärna vilja tro på.
Nej, jag vill inte följa i de bruna spår flertalet länder omkring oss redan har gjort.
Heder åt den okända damen i Youtubeklippet ovan!
Jag har varit i Skottland. Det kommer att komma en resedagbok här snart. När jag sovit en stund.