0 Läs mer >>


Hektiska två veckor, varav den ena är avklarad. Nypremiär nästa fredag på Tribadernas natt. Och den här helgen är det filming både Lördag och Söndag. Kortfilmen skall visas i samband med föreställningen är det tänkt.
Bilden ovan är en stillbild ur kortfilmen. Marie David och Siri von Essen har smitit i väg på en promenad. Det är första gången de är ensamma.

Filma

0 Läs mer >>






I går repeterade jag tillsammans med J+M+C och I var regissör. Vi skall göra en film ihop och behövde kika lite extra på någon scen. Eller några. Det mesta kommer vi att göra på plats. Men herregud vilken känsla det är att arbeta med en proffesionellt utbildad skådespelare och har denne som regissör. Nöjer sig inte med vad som helst. Är extremt petig och vet exakt vad hon vill få fram i en scen och nöjer sig inte med halvmessyrer. Som ställer de rätta frågorna och vill ha ett exakt svar. Hjälper en om man svävar på målet att komma fram till den exakta viljan i scenen.

Det är en sådan känsla. Och en sådan befrielse. I vill jag absolut jobba mer med.

att arbeta med någon ...

0 Läs mer >>
Filmen "Tantlängtan" är en kortfilm där animation möter riktiga skådespelare. Jag är med i den. Och det är coolt. Vad som är ännu coolare är att den är uttagen till Göteborgs filmfestival. Det är stort!
Förmodligen kommer den att visas i SVT också. Men premiären blir på filmfestivalen. Jag har dock ej sett den än.
Ihhh

Tanlängtan

0 Läs mer >>
I dag var det sista dagen för mig med min medverkan i filminspelningen av kortfilmen Tantlängtan. Jag jobbade först som vanligt på mitt ordinarie jobb. Och slutade egentligen 16. 16:30 skulle jag befinna mig på inspelningsplatsen. Mina kära kollegor släppte mig lite tidigare så jag var på inspelningsplatsen 30 minuter tidigare. Skönt att bara få hänga lite innan smink och kostym skulle på. Vänta. Är ett ett ord som är tätt sammanlänkat med filminspelningar. Det blev rätt mycket väntan. Men på det hela taget gick det nog rätt hyfsat. Absurt är ett annat ord som är tätt sammanlänkat med filminspelning. Att stå på exakt rätt ställe på golvet. Vända sig i exakt rätt vinkel. Samtidigt som det skall se ut som den mest naturliga saken i hela världen. Som i går exempelvis. För att få rätt vinkel på ögonen så var jag tvungen att titta på fotografens finger som hon höll i luften, och låtsas att det var min motspelare. Motspelaren stod i samma rum och jag hade kunnat titta på honom. Men då blev det fel ögonvinkel. En annan sak som också är ett nytt sätt att arbeta är att det gäller att prestera "PANG PÅ" liksom. Någon uppbyggnad av känslospektra finns inte.Utan det är tystnad tagning. Kamera rullar. Varsågod. Som tur är har jag en viss scennärvaro att jag kan tänka bort allt annat i rummet och bara fokusera på min motspelare, eller för den delen fotografens finger. Samtidigt som jag med ett öra lyssnar på de instruktioner regissören ger mig, utan att tappa fokuseringen, vända mig om eller så. I kväll efter det ordinarie arbetet så blir det en litet samkväm med alla i filmteamet. I alla fall de som kan. Det kommer bli skoj. Tänk så mycket arbete, 6 hela dagars filminspelning för en kortfilm.

Tantlängtan Dag 5

0 Läs mer >>
I natt sov jag lite oroligt igen. Jag var inte helt säker på hur gårdagen hade varit och om de scener jag var med i var bra eller inte så jag oroade mig en hel del inför dagens inspelning som skedde i en resturang.
Men det gick bra och vi filmade ett par olika varianter av en och samma scen. Samt i flera olika vinklar också. Men på det hela taget kändes det faktiskt som om det var en bra dag och att jag blev varm i kläderna. Bildligt talat då. För någon värme var det inte tal om. Iskalla händer större delen av dagen. Men Bildligt talat kände jag att jag blev säkrare på mig själv. Kanske för att scenerna var "enklare" eller att jag hade föreställt mig dem mycket svårare än vad de var. Men jag kändes att jag efter arbetsdagens slut trivdes och att jag nog fått blodad tand...
Detta kanske är en ny ådra som jag skall undersöka mer om jag får tillfällen.
Det är ett oerhört proffsigt gäng som jag fått chansen att få vara med i. Det är massor av människor bakom kameran. Inspelningsledare, sminkör, ljussättare, kameramän och kvinnor. Scripta, scenografer, kostymörer, matiordningfixare, Regissör och regisassistent. Alla vet exakt vad de skall göra och när. Det är häftigt att befinna sig i ett rum där över 20 människor inklusive statister och skådespelare koncentrerar sig på en och samma sak på en och samma gång.

I teaternvärlden repar man i 6 månader, spelar 6 föreställningar. I filmvärlden väntar man 3 timmar och levererar i 4 sekunder....i alla fall nästan så...
I morgon är det sista inspelningsdagen för mig. Eller kväll. Jag skall arbeta på mitt "vanliga jobb" först. Det känns nästan lite tråkigt att det är sista dagen...sen får man vänta länge innan man ser den färdiga filmen.

Här är en teaser till tanlängtan:

Tantlängtan dag 4

1 Läs mer >>
Klockan ringde 6 i morse. Och jag undrade varför. Det tog ett tag innan jag förstod vilken dag det var i dag. Lördag. Och varför klockan ringde 6 på morgonen en ledig dag. Ah! Filminspelning ju!
Samling och frukost på Kontrapunkt. Sminkning och klädbyte.

I dag var en svår dag. Och lång. Och absurd.

Det är rätt absurdt. Jag ska stå i en mittrefug. Jag har kameran (stor kamera) placerad ca 10-15 cm från mitt ansikte. Två personen står på sidan av mig med en skärm som skall skugga för solen. En sitter under mig och håller en sk reflektor strax under min haka. Kamerakvinnan står bakom kameran. En kille kommer fram med ett måttband och mäter avståndet mellan ansiktet och kameran. 2 meter bort från mig på vardera sida står två och stoppar trafiken. En scripta sitter framför mig. Regissören sitter under en grå fillt på marken för att titta i monitorn hur jag ser ut i bild.
Jag själv skall fokusera på en svart tejpbit som sitter på sidan av kameran. (Det är absolut förbjudet, big NO-NO att glo in i kameran) och se på den med ömsom fasination även vrida huvudet åt sidan och se uppgiven ut för att ingen bil stannar. (Inga bilar syns) Sminkören kommer och pillar i håret. Och så! Pang på. Fokusera, scennärvaro. Alla koncentrerar sig. (alla står dock kvar)

Kameran rullar....
Action
Regissören ligger fortfarande under sin filt. Men skriker nu regianvisningar till mig i en megafon.

Det gäller att kunna tänka bort det mesta i sådana situationer....
Men ni förstår kanske den absurda känslan....

Arbetade koncentrat fram till Lunch. Trött och Frusen. Jag börjar förstå att man som skådespelare inte orkar vara alltför social när det är dags för rast. Jag och en av skådespelarna satte oss i ett hörn liet avskilt från statisterna och resten och åt vår lunch tillsammans, samtalade. Skådespelaren som är ett proffs sa att hon tyckte att jag också var det. Ett proffs.

Men jag har ju som sagt teatern, även om det inte är alls samma sak, samma sätt att spela på. Så finns det vissa frågor som är desamma....hur många pilsner ska jag räkna till. Var ska jag stanna. Vart ska jag titta osv.

Svåraste scenerna var de som var sist i dag. Jag var trött och frusen. Och det dröjde ett par tagningar innan jag kunde få den där blicken regissören var ute efter. Hoppas att hon inte blev missnöjd.
Kameran var denna gång placerad riktigt nära. Bara några cm från ansiktet. Det är inte lätt att få en siffra inpräntad på kameran att bli besjälad och i huvudet tänka sig hela det sceniska förloppet tidigare på dagen och få ett fascinerat uttryck i ansiktet.

I morgon blir det nog de svåraste av alla...Mycket närbilder tror jag....

Tantlängtan dag 3

0 Läs mer >>
Jag kan ännu inte lägga upp några bilder från filminspelningen. Filmen är ju bara i sin begynnande fas och än så länge är vissa bitar som exempelvis scenbilder hemliga. Bakombilder kan man givetvis lägga upp. Jag tänkte till den början att jag skulle ta med mig min egen kamera och fotografera. Men jag inser att det finns inte en chans till att jag skall hinna fota alls. Får lita på att andra gör det i stället. Jag har faktiskt inte sett en endaste tagning. Så jag har ingen aning om hur det ser ut. Eftersom jag är helt ny i gamet när det gäller detta kulturella forum så tror jag att det skulle störa mig mer att se bilderna/scenerna. Jag skulle bli för fokuserad på hur jag ser ut.

Denna andra dag befann vi oss under en tunnel. Ganska enkla scener i dag också. Kallt visserligen. Det som jag har i min erfarenhetsbag från teatern är fokusering och scen-närvaro. Även om det står ett gäng snorungar nyfiken tittandes bakom kameran, så "finns de inte" Denna dag skulle jag exempelvis gå fram ur tunneln och mot kameran, titta mig omkring och ha ett visst uttryck. Jag använde mig då av de människor som nyfiket hade stannat upp för att titta på inspelningen. De hade kunnat vara ett störningsmoment. Men i stället använde jag mig av dem.

Mamma ringde mig på kvällen och jag berättade om inspelningen. Om vad jag tyckte var svårt. Osv. Eftersom Mamma och Pappa är utb skådespelare i grunden så vet de vad jag talar om. Mamma sa också att hon och Pappa hade talat om hur duktiga de tyckte jag var på scenen och att de såg mig som en proffesionell skådespelare. Det var snällt sagt tycker jag.

Jag dunsade i säng redan klockan 21 på kvällen. Läste en smula och somnade sedan.
Det är bara att hoppas att alla är nöjda med mig med det jag gjorde i dag.

Tantlängtan dag 2

0 Läs mer >>
I Torsdags gjorde jag min filmiska debut. Jag har visserligen deltagit i vänners filmer. Men aldrig så allvarliga som denna. Full produktion med en massa människor bakom kameran.
Jag var ledig i Torsdags. Tog ut min permissionsdag för den av mig icke speciellt firade nationaldagen. På morgonen skaffade jag pass och lämnade in min iphone som gått sönder.
Klockan 13 började jag bli ordentligt nervös. På scenen har jag de senaste uppsättningarna inte varit nervös alls. Men nu var jag ordentligt nervös. Jisses. 13:30 var det samling. Jag kände mig generad. Det ligger ju ändå ett ganska stort ansvar på oss skådespelare. Det är vi som är den fogliga leran som skall formas enligt regissörens önskemål. Jag sminkades...till vad? Jag vet inte hur mycket jag får tala om än, men i alla fall så sminkades jag till oigenkänlighet och iklädes kläder jag annars aldrig skulle ha på mig. Sen var det dags att gå till inspelningsplatsen.


Det var en ganska enkel scen. Det var smart av regissören att börja så. Jag skulle i stort sett bara gå gatan fram.
Så nervositeten lade sig efter en stund.

Men det var blött och kallt och kläderna var tunna. Så jag frös en hel del. Vi jobbade från ca 13:30-19. Det låter kanske inte så mycket. Men man är oerhört fokuserad hela tiden så man är helt slut efteråt.

En annan sak...Jisses vad alla var snälla och passade upp en. Frös man kom någon med morgonrock och filt. Frågade om man ville ha te och kom med det som ett skott. Det kändes rätt ovant att bli behandlad så. Nästan lite genant. Jo. Riktigt genant. Man är ju van vid att inte ha det så. Att göra allt själv.

Jag sov ganska illa på natten. Dels skulle jag upp till det vanliga jobbet och öppna där klockan 7. Huvudet gick på högvarv. Jag vaknade vid 3 på natten och tänkte oct tänkte. Dels på filminspelningen som sådan. Men också på detaljer. Har dom glömt det? Om jag står där då, har på mig det klädesplagget...syns det i bild? hade jag det i förra bilden. Osv. Eftersom jag har spelat amatörteater i stort sett i hela mitt liv.25 uppsättningar eller mer och mestadels med amatörregissörer så har jag ofta fått tänka på just dessa detaljer då regissörer i bland har glömt dessa detaljer.

När klockan ringde kom jag på att det där behövde jag faktiskt inte tänka på eftersom de bakom kameran inkl regissör hade RÅKOLL på allt detta.

Tantlängtan dag 1

0 Läs mer >>
Det var ett tag sedan jag skrev här. Ett bra tag sedan. Det har varit mycket. Plugga heltid. Arbeta heltid. Spela teater. Rädda Teater. Och nu...filminspelning
Jag har fått en av tre roller i en kortfilm som heter "Tantlängtan. Vi började i Torsdags.

Filminspelning

2 Läs mer >>
-Varför är du sur?
-Jag är inte sur
- Du ser sur ut ¨
-Men jag är inte sur
- Det ser jag väl att du är sur. Du är alltid sur på Julafton ( går ut)
- Jävla kärring


Var det något Ingmar Bergman kunde så var det att skriva dialoger. Bra sådana. Vassa som rakblad. Och oftast mitt i prick. Kolla in Fanny och Alexander tex.

konsten att skriva en...

2 Läs mer >>


Det här är filmen jag såg...

Patrik, Age 1.5

Det var den här filmen jag hade tänkt se....


Det blir inte alltid som man tänkt sig. I kväll lyckades jag locka iväg min gravida vännina på bio. Jag tänkte att hon skulle få komma från hemmets bestyr och måsten för att se en trevlig svensk film. Filmen jag locakde med var Patrik 1.5. Den där nya filmen om två kära bögar som adopterar ett barn som visar sig vara en femtonårig kriminiell homofob.
Lite småtrevligt och småroligt en lördag kväll. Inga scener att bli upprörd över. Inget ämne att känna sig vred över.

Trodde vi ja...

Biljetterna var slut och på filmstaden gällde det hela havet stormar när det gällde biljetter.
Jag lyckades i alla fall locka med väninnan till en mer avlägsen biograf. Spegeln. där de bara visar sådant där intellektuellt trams och smala filmer så smala att en kamel skulle mer eller mindre frysa åt ett nålsöga.

Så från att ha tänkt se en trevlig svensk film, dök vi in på en Ken Loach film om illegal arbetskraft och invandring.

I bland blir steget större än vad man tänker sig från början

Jag är osäker på om min väninna är lika begeistrad över denna kovändning. Hon är mer utav en SF -människa. Men jag gillar henne skarpt ändå.

Men filmen "It´s a free world" var bra. Den gjorde mig arg och upprörd.
En sak som i alla fall jag kommer att tänka på och som jag skall försöka genomföra är en handling en av invandrarkillarna gjorde i filmen när filmens ofrivilliga/frivilliga skurk ville återgälda en tjänst med en bunt sedlar. Invandrarkillen är i stort behov av pengar men skakar bara på huvudet och säger:
Återgälda aldrig en gärning, skicka den vidare i stället.

En fin tanke det där. Det skall jag försöka komma i håg.

I bland blir det inte...

0 Läs mer >>



Såg Arn alldeles nyligen. Efter långt och innerligt övervägande så såg jag filmen. Arn. Ja, Jan, Arn var väl lite väl smetig, Jan? För att vara en sån karlakarl som du?
Sådär jätteimponderad var jag inte. Men Jocke var söt som bond och munklurk.  Sen blev han en skitig riddare då var han inte så söt mer.
Men så mkt till historia var det inte. Inte sådär jätteintressant. Faktum var att jag kollade tvätten, langade tillbaka madrassen som stinker klorin nu, levererade tillbaka tvättstugenyckeln, tände stearinljus för att neutralisera klorinlukten allt detta medan jag såg filmen Arn som Jan skrivit.
Och jag kom att tänka på Lucky Luke i slutet av filmen. För kan ni tänka er, det var en ensam riddare på häst som red mot solnedgången hem till sin älskade i Sverige som suttit inlåst i ett hemskt kloster där abedissan från helvetet gjorde livet surt för henne.
Åsså var det en jäkla massa violinsmetklet.

Arn-Jan