0 Läs mer >>
I bland blir det inte som man vill. I bland jävlas livet med en helt enkelt. I går skulle jag ha åkt till Samos. Men i torsdags välte en moped a 70 kg mot mitt knä. Så jag fick en eller om det var två frakturer samt ett avslitet ledband(?). Så i morgon, i stället för att ligga och lata mig i solen i medelhavet får jag reda på om jag ska opereras eller inte.

Skrinlagda semesterpl...

0 Läs mer >>







Mina inlägg är  minst sagt sporadiska nuförtiden. Tidsbrist eller brist på något att säga eller helt andra prioriteringar må vara osagt.
Jag studerar ju som sagt till förskolärare på distans det vill säga att jag arbetar samtidigt som jag pluggar. Men denna terminen har jag ledigt från skolan, men desto fler engagemang på teaterscenen.
Nu till en början skall vi spela in en liten film. C, M, E, J och jag. I ska regissera, men vi är utan någon som håller i kameran för tillfället vilket inte är det bästa.

Sen vidtar att repa in Tribadernas natt igen. Vi spelar ju en helg i Oktober. (14-16/10) Därefter 3 pjäser. Varav två är små roller. Så jag har att göra minst sagt.

Jorrå bloggen lever.....

1 Läs mer >>








Jag har apans tråkigt när vädret är så här. Nu har en hel helg gått utan att man knappt träffat en människa. Vad att göra?
Fylla i en meningslös lista så klart. Till ingens intresse.

DAGENS VILL HA: Sol och värme
DAGENS KLÄDSEL: Svarta mjukisbrallor, linne och en hoodtröja
DAGENS SMINK: Inget alls
DAGENS FRISYR: Inte sett borsten i dag
DAGENS HÄNDELSE: Jag åt frukost hos en vän efter att ha släpat dit lådor
DAGENS LÅT: Crusells klarinettkonsert
DAGENS PLANER: Inga alls
DAGENS SAKNAD: Värme, sol, sällskap
DAGENS DUMMASTE: Kylan
DAGENS SJUKASTE: Hatar ordet sjukt när det inte används till när man är sjuk.
DAGENS DROG: Coca-Cola
DAGENS ROLIGASTE: Kontakt med en person på nätet
DAGENS FAVORIT: Martin Fröst spelar Klezmer
DAGENS KÖP: Tvättmedel
DAGENS HUMÖR: Uttråkad och rastlös och lat
DAGENS ORD: Liksom

Regnet det regnar var...

0 Läs mer >>
Jag har bara hunnit bada en enda gång i sommar. Det beror på att det varit väldigt vått ute. Lodrätt så att säga.

Det regnar i sommar

0 Läs mer >>
Jag borde ha skrivit för länge sedan.
Men tiden går och jag har liksom inte haft ork, tid eller lust.
Men bloggen lever, om än något sporadiskt.
Kommer säkert snart igång igen.
Absolut!

Bilden är tagen av mig så vill du låna den fråga först

Jag borde

0 Läs mer >>



Det där med religion kan man prata mycket om. Och hur religionerna världen över behandlar kvinnor och vad det står i skrifterna. I bibeln till exempel, jag har inte lusläst den själv utan får tro vad andra säger så skall Jesus till exempel inte sagt  ett ord om att kvinnan skulle vara mindre värd än mannen. Inte få studera, tala, finnas till. Bland hans bästa vänner och närmaste skall det ha funnits kvinnor. Det är sedan apsostlarna som skrev efter den förmodade Jesus död allt det andra tramset.

Det jag har funderat över är det där om äpplet. Att det var Evas fel att de åt av äpplet. Må så vara att hon åt av det. Och Adam också. Men han hade faktiskt kunnat säga nej.
Varför gjorde han inte det. Eva tvingade honom inte med våld precis. Är mannen så svag att han inte kan motstå frestelser? Vem är då av det svagare könet om jag får fråga?

Jag såg en film i dag om den kvinnliga påve som sägs ha existerat på 800 -talet. Saga eller sanning. Det är i alla fall en intressant historia. Och som Johanna (påvinnan) säger i filmen:

"Moraliskt borde kvinnan betraktas som överlägsen mannen,
för Eva åt av frukten på grund av kunskaps- och bildningstörst, men Adam åt av den enbart därför att hon bad honom".

Det ligger faktiskt något i det. Samma sak med skapelsen av människan. Eva skapades av mänsklig materia, Adam av lera....

Men å andra sidan så är jag inte speciellt kristen av mig, eller religiös för den delen.
 

Han hade faktiskt kun...

0 Läs mer >>
Jag har varit i Skottland. Det kommer att komma en resedagbok här snart. När jag sovit en stund.

Skottland

0 Läs mer >>




Midsommar i går minsann. Jajamänsan. Betyget på sista hemtentan för terminen och delkursen anlände någon dag innan midsommar. Jag slipper göra om göra bättre. Jag har således sommarlov från allt vad skolböcker heter. Däremot arbetar jag två veckor till innan jag får semester också.

Midsommar

0 Läs mer >>


En inte helt vacker bild på mig. Jag börjar få för många rynkor!!!!
I dag infann sig den stora vakuumbubblan som alltid medföljer en produktion. Man undar: Vad hände? Var jag med? När hände det? Så är det alltid. När sista scenen filmats, sista scenografin från teaterscenen burits bort så är det som om den värld man befunnit sig i under de dagar/månader inte längre existerar. Har aldrig existerat. Det är som om en dörr stängts till en värld som inte längre existerar.

Abstinensen infinner sig.

Det stora vakuumet. Tomheten. Den är faktiskt inte speciellt rolig att ha och göra med. Man genomgår en liten skiljsmässa varje gång. Skiljsmässa från den fiktiva värld man ingått i. Från de medmänniskor som varit med och skapat den. Vissa blir vänner för livet. Andra ser man aldrig mer.

Det är då jakten börjar. Jakten på ett nytt projekt. Hittar man inget ser man till att skapa ett. Det är ett behov. Ett beroende.

Man kan inte vänta 3 månader, 4 månader eller 6 månader innan man sätter i gång med nästa projekt. Den väntan är för lång. Det är tur att man har medberoende vänner så man kan göra något i hop i väntan på nästa stora produktion.

Det är då man funderar....det där manuset som jags krev om djävulen och Gud....funkar det som gatuteater tro?

Abstinensen

1 Läs mer >>


Jag är inne i en period i livet där jag ifrågasätter en hel del saker. Nu när jag tänker efter så skulle det kunna vara en början till 40-årskris. Jag är ju stax där. Huvaligen!!! Men eftersom jag sällan gått den vägen de flesta av oss vandrar så är det inte "Vad är det jag har gjort med mitt liv" kris jag genomgår. Inte än. Jag har mycket i mitt liv som jag inte har om man skall uttrycka saken milt. Jag har inte det som de flesta av er andra har det. Inte som majoriteten i alla fall. Det vill säga familj, barn, hus, volvo, man...Inget har jag av det. Ingen egen familj, Så där skulle jag ju kunna krisa om jag vill. Ordentligt dessutom....Men jag hoppas jag slipper. jag hoppas än i dag på att få möta kärleken, i vilken skepnad den nu uppenbarar sig i. För jag tror, jag vet inte än, men jag tror att det skulle kanske kunna vara så att jag är öppen för förslag från båda lägren. Jag utesluter det inte i alla fall.

I stället är jag jättejobbig och ifrågasättande när det gäller könsroller, vad som betecknar kvinnor och vad som betecknar män. Och varför Homosexualitet är så smutisgt och fult och mot naturen enligt vissa kretsar. Och om medias syn på kvinnor och män. Och varför män inte får vara på det sättet och varför  kvinnor skall vara på det sättet...

Häromkvällen satt jag på fejjan, i bakgrunden var TV:n på. En reklamfilm. Om en film. En riktig tjejfilm med mycket action "Megagalen - en riktig tjejfilm med galen action"  Det fick min hjärna att gå igång som en hamster i ett hjul.
vad definierar en tjejfilm
vad är en tjejfilm
varför är just de sakerna en tjejfilm

vad är då en mansfilm?
Finns mansfilmer?

Ja så där höll jag på. Och så håller jag på. Dagarna i ända. Folk måste bli trötta på mig. Tycka att jag är jobbig
Men jag tycker att det är oerhört intressant. Att ifrågasätta dessa stereotypa sätt att se på saker och ting.

Och det är vad jag har förstått det som något som gör folk uppbragda. Speciellt smågrabbar som väljer rosa jackor....

40-årskris eller bara...

10 Läs mer >>






Facebook och fester är två källor till intressanta diskussioner. Både eftertänksamma som hetlevrade. Jag har just deltagit i en hetlevrad diskussion som började med Homosexualitet att det var vanligare med det än var det var med muslimer. Denna diskussion urartade ganska så snabbt till att handla om tidelag och pedofili. Vad det nu har med saken att göra.

En annan diskussion som fördes hemma hos en vän i natt var det där med att bejaka.
Jag har fått höra ofta, inte så mkt längre men när jag var runt 23-24 år kanske at tjag MÅSTE bejaka min KVINNLIGHET mer. I tidningar kan man ofta läsa sådant också. I kvällspressen exempelvis. Eller dampressen. (Typ Amelia, Hennes) Det finns ju den manliga motsvarigheten också givetvis som är riktad till män. Att bejaka sin manlighet.

Det fick mig att fundera i går. För är det inte som så att i och med att man säger: Du måste bejaka din kvinnlighet/manlighet så följer också konventioner, normer och regler för hur man skall bejaka dessa områden. Kvinnlighet förknippas med vissa attribut och Manlighet med andra. Om då en tjej får uppmaningen att "Du måste bejaka din kvinnlighet" så är det för att den tjejen kanske inte helt poch fullt ut följer de normer som är ämnade för kvinnan och som denne förväntas att följa? Jag tycker, och det är min åsikt att det ligger redan utlagda värderingar och mallar i dessa orden. Ett tvång på sätt och vis. En lag som man skall följa.

Nej, det jag kom fram till i natt och utan alkohol var att då är det mycket bättre att börja bejaka sig själv i stället och det som är jag.  Om det sedan är "kvinnligt" eller "manligt" det ger jag blanka fan i. Jag vill bejaka det som är jag och det som är mänskligt.
Det andra blir ju bara en roll.

Kvinnligt och manligt

1 Läs mer >>
gör mig så förbenat generad. Oavsett det är en pojke eller flicka som ger mig ett ögonkast. Jag vågar aldrig bemöta blicken. Viker undan. Pratar om annat. Flinar oavbrutet. talar om annat. Allt för att slippa konfronteras av de där ögonen som ser snällt på en. Ser snällt men lite för länge.
Vill slingra mig undan. Slippa. Lägger upp tegelsten på tegelsten Bildar en mur.

att flörta

0 Läs mer >>

Tanten, jag ser henne inte från platsen jag sitter på. Men jag hör henne. Hon har pratat oavbrutligt sedan vi lämnade Stockholm. Hon låter som en tjänstetant. I någon kommunal funktion. Hon pratar och pratar. Hennes röst är inte vass eller så. Utan så där myndighetsaktigt vänlig. Jag blir trött på den. Jag vill be henne hålla tyst. Hon är den enda som hörs i första klass där jag sitter. Jag kan snart inte ignorera rösten. Den tränger in utan att jag kan hindra den.
Vi tillhör då en tidigare civilisation....alltså de de...de e svårt"
NTO IGNTO var skilda, slagit samman...de e ju..det var ju liksom,så det är ju klart att det låg...då fanns det ju arbetade människor...ungdomar....eh. Såna som...klara sig....möjligheter....erkännande...
finns inte den kategorin...det alliansen gör är att jobba på...

Fan, kan hon inte bara hålla käften?

Första klass genom et...

2 Läs mer >>
Ett litet avbrott i vardagen. En resa. En bok i min hand som en vän skrivit. En föreställning som skall spelas i en annan stad än en jag normalt bor i. En granne som passar en katt. En skön säng att sova i. En mjuk säng. En tung sömn. En kall lägenhet. En kall näsa. Kalla händer och kalla fötter. Snö. Isklumpar fallna eller nerkastade från taken. Stora isklumpar. Stora som resväskor. En stad att vandra i. En dialekt som känns hemma. Telefonsamtal. En tanke. En bekantskap. En förhoppning om vänskap.
En artikel och ett VG. En värld som just nu är vit. En önskan om en värld som är grön.
En önskan om många människor i kväll i publikläktaren.

Jag Just nu, i detta ...

2 Läs mer >>
Jag måste öva mig på det där med att gå på fest. Jag är inte så bra på det. Speciellt om jag inte känner alla så väl. Så länge man sitter ner och snackar så brukar det gå bra. Men när det blir till att gå upp på ett dansgolv. ICKE. Jag vill helst gömma mig under en kudde då. Och värst är det om ALLA liksom dansar. Utom jag. Då står man och känner sig urfånig. För jag gillar det verkligen inte.

Sen är det lite läskigt med fest också. Men jag övar mig. Men med dansen...nja.
Jag är nog mer den talande personen på fester helt enkelt....

att öva

1 Läs mer >>
Jag älskar musik. Speciellt riktigt gammal musik. Men jag har aldrig varit ett geni på att själv utöva den. Även om jag hade velat. En sak som jag skulle vilja kunna är att sjunga. Jag kan inte sjunga. På jobbet är det ok. Ungarna är inte kritiska. De sjunger på och bryr sig inte om att fröken missar noter här och var.

Jag hör att jag sjunger falskt, jag hör när jag missar toner, och jag vet när jag har svårt att hitta en ton med rösten. Jag letar, utan att finna liksom

Så, i söndags. Jag är med i en föreställning som skall ha premiär den 19 Mars. Den bygger på "Maratondansen" Enligt manus skall jag sjunga solo i pjäsen. Ja, fattar ni. Solo!!! En hel djävla sång.

Jag har fobi för att sjunga offentligt. Verkligen. Jag avskyr det. Speciellt solo. Särskilt solo. Eftersom jag så gärna vill kunna. Så i Söndags..var det dags att ta tag i sången med musikerna. En av musikerna pressande mig givetvis, frågade frågor, hur är rollkaraktären, hur vill du sjunga sången, var tycker du att det är svårt?

Jag svarade med garden uppe givetvis, jag var ju inne i ett rum fullt med  sprutor, ormar, spindlar. Det är samma sak...

Jag sjöng igenom sången några gånger, vi sjöng tillsammans igenom sången ett par gånger. Regissören bad mig sjunga högre. ( Det kommer jag nog att klara av så småningom) Regissören påpekade att jag "ska sjunga dåligt" det står så i manus. ( Vilket ju egentligen inte stärker självförtroendet) Musikern undrade omdet var jag eller rollen som talade om hur sången skulle vara.

Det var helt enkelt en jobbig Söndag. Och jag kände kanske att jag inte fick den ryggdunkning jag velat ha när jag väl vågat sjunga sången inför hela ensemblen. Kanske inte så högt men ändå. Jag vågade.

Problemet är väl också att jag skall överrösta en fiol, ett piano och en saxofon. Men å andra sidan kan 10-åriga smågrabbar sjunga Bach så att noterna skvalar helt solo och dessutom höras över en hel orkester...men å andra sidan DE kan ju sjunga. Vilket jag inte kan.

Men jag hade velat höra att det var bra gjort av mig, att det kanske inte låter så illa som jag tror och att....

Att sjunga är en fobi