Tidig morgon. Gott om tid till jobbet. Tar omvägen över Pildammsparken. Solen skiner. Det är varmt fast klockan bara är 07:30. Det är nästan helt vindstilla. Cykeln far fram utan att jag behöver anstränga mig. I öronsnäckorna spelas det barockmusik. I dessa stunder är jag som lyckligast. Jag är nog en sommarmänniska. Jag mår bäst av sol och sisdär 25-35 + grader.
3Läs mer >>Återigen har rasismens fula tryne visat sitt ansikte. Denna gång i form av en jurist i Lund, som dessutom företrätt Migrationsverket vid ett flertal tillfällen. Hur det nu går att hålla en proffesionell inställning som jurist när man är så inskränkt och rasistisk som privatperson ställer jag mig undrande till. Jag skulle vilja veta hur många personer som verkligen har blivit hjälpta /stjälpta av denne jurist.
Hans-Ola Mårtensson hade fram till i morse eb blogg där han fritt uttryckte sina åsikter om stort och smått. Om kvinnor, Om Sossar, Om miljöpartister, Om somalier, Om muslimer, Om barnomsorg, Om homosexuella. Osv Osv
Jag läste hans blogg givetvis av nyfikenhet och visste inte om jag skulle skratta eller förfäras åt inläggen: De var så över gränsen att man inte trodde sina ögon. Verkligen över gränsen. Långt över den.Ja,inläggen var rent av barnsliga i sin framtoning. Hans-Ola Mårtensson framstod mer som en tjurig trotsig femåring som inte får som han vill än en vuxen man. Dessutom hade han stängt av möjligheten att kommentera hans inlägg. Vilket är fegt tycker jag.
Nu är dock bloggen nerstängd. Om det är han eller blogg/domänägarna som gjort det vet jag inte.
Jag gogglade hans namn i dag för att se om det fanns några reaktioner på nyheten/bloggen. Och jodå det fanns det. Än så länge bara "bagarens barn" tyvärr. Bloggar lika rasistiska och islamofobiska som Mr Mårtensson. Den ena värre än den andra. Jag tycker att den rasism som sprider sig, föraktet, lögnerna, Historierna och alla "Så är det" som gör sig mer och mer synligt börjar likna alldeles för mkt 30-talets Tyskland.
Yttrandefrihet är något vi skall vara rädda om...absolut. Men i bland undrar jag var gränsen går. Fast det säger rasisterna/nationalisterna också. "För de säger ju bara sanningen" Men det påstod Hitler också att han gjorde.
0Läs mer >>Det där med Amor och jag. Vi har inte hittat varandra. Dessutom är jag ett UFO när det gäller kärlek. Jag längtar givetvis efter den. Men den befinner sig alltid på behörigt avstånd. Jag har blivit riktigt kär en enda gång i mitt liv. En enda gång. Och det gick åt helvete redan innan jag fått min första kyss! *garvar*
Jag har svårt att bli kär. Den klickar liksom inte till. Attraktionen befinner sig liksom på behörigt avstånd. Förutom den redan nämnda gången. Men som sagt det gick åt fanderns redan innan det började.
Sen vet jag liksom inte heller var jag står. Faktiskt. Jag har funderat på det är. Massor. Fram och tillbaka. Tillbaka och fram. Och jag kommer bara fram till ett enda svar: Jag vet inte.
Killar: Jag har blivit förtjust i pojkar. Jag har fått bilder av tjejkompisar över grabbar med biceps och sexpack och allt vad det heter. Och tjejerna har dreglat. Men jag har stått som ett Jaha...han var väl söt. Men inget mer. Inget pirr liksom. Inget "Mums den med hallonsylt på" Den enda gången en kille har fått mig att pirra var ovan nämnda kille...han med den uteblivna kyssen. Och då pirrade det när jag såg honom vid ett fruktstånd plockandes avocado. Fullt påklädd.
Tjejer: Jag vet inte. Jag tror att jag blivit förtjust i flickor. Och jag kan tycka att kvinnokroppen är vackrare än manskroppen. Faktiskt. Fantiserar jag...det gör väl alla...är det en tjej jag famtiserar om.
Det som gör mig så osäker är att eftersom jag är lite skrajsen för det där med ett+fem...så vet jag liksom inte om tankarna på kvinns är ett sätt att smita undan bara...
Ja vad skall man säga? man vill ju liksom ha ett svar...så man vet åt vilket håll man skall titta. För jag vet inte om det är någon idé att titta alls. jag är ju inte den snyggste och sexigaste och mest erotiska pinglan som vandrat på denna jord. Jag behöver tid...trygghet...och tillit....och en och en annan kram.
Det där inneboende självförakts...eller vad man nu skall kalla det...monstret...är kanske inte den bäste att lyssna på när det kommer till den självbild man har. Jag brukar hålla den stången. Men i bland sipprar det förbi små kommentarer från den unkna munnen. Kommentarer som kommer från mig själv och till mig själv. Men som jag försöker ignorera eller helt enkelt låtsas som att det regnar. Men någon bra raggförhöjningsfaktor är det då rakt inte. Jag avskyr mitt högra ben, ja, jag är "funktionshindrad" eller vad man nu skall kalla det. Hindrad är jag inte. Men har ett funktionshinder. Så fort jag tar av mig skenan. Det är hatobjekt nr 2. Nummer tre är att benet är allt annat än rakt. Snett och böjt som en banan. Och smalt. Men det går att gå på. Och så är det tre cm kort.
Den andra hatobjektet och som jag kroppsligen skäms över är blaffan av brunskjortornas massmöte jag har på ryggen. ( Ett område med skånes samlade leverfläckar)
Tredje är de knutor och fibrom som dyker upp här och var på kroppen.
Inte undra på att jag i bland kan tycka synd om den som måste röra vid mig. Ex massör eller teaterkompis.
Men som sagt för det mesta brukar jag låtsas att det regnar
Men det är lite besvärliga tankar...det är det. Speciellt om man går på dejt. Man är så rädd att den andre skall bli besviken över min uppenbarelse. För vem vill ha en krokbent prickig korv till flickvän liksom.
Jag har ju liksom inte ett förstahandsvärde på Amormarknaden precis
Bilden är från en öppen repetition vi hade av Änglasyn förra helgen. Lilla Teaterfestivalen gick av stapeln för första gången. Det var varmt, det var soligt, det var massor av folk...utomhus...inne på teatern var det tvärtom. Lite folk. Så vi beslöt oss för att köra repetitionen utomhus. Alltså drog vi ut en röd matta på trappan, ställde dit en bänk och så körde vi i gång. En timme. Det var svettigt. Men kul. Man fick mycket impulser att spela utomhus.
Nu är ett gäng av mina bollar nerlagda. - Höörjobbet är nerlagdt...eller snarare...mitt vik har gått ut. Terminen är slut. -Pedagogiskt drama IV är slut. Äntligen - Projketrapporten är inlämnad - Aktion Direkts uppspel är avklarat, och således också "kursen" jag och JO höll.
Så nu kan jag ägna kraft åt Änglasyn, och Lilla Teaterns teaterträning som skall starta till hösten. Planera den i alla fall. Eller administriera den. ( Det där blev felstavat)
Nu skall jag gå i väg och rösta. Sen skall jag åka in och repa.
