Du har aldrig i hela ditt liv upplevt en lugn natt. Bombräder eller poliser som bryter sig in i jakt på politiska motståndare varenda natt. Din bror, morbror eller far eller farfar har blivit misshandlat gång på gång. Att du ska gå i skolan är det inte tal om. Du måste hjälpa till hemma. Eller jobba så ni får mat på bordet. Talibanerna trakaserar ch hotar din familj och släkt dagligen
Tänk dig att du kanske är omkring 14-15 år. Dina framtidsutsikter är hopplösa. Tänk dig att din mor och far en dag säger åt dig att du måste ta dig till ett land du knappt kan uttala. Du visste inte ens att det fanns. tänk dig att din mor och far säger adjö, de gråter kanske. Du gör det inte. Du vill visa dig stark. Men du är livrädd. Du kanske aldrig får se din familj igen. Och nu är du i händerna på en man som skall smuggla dig över gränser som är livsfarliga.
Du reser långt. Du kommer till ett land. Det är ett konstigt land. Luktar annorlunda. Smakar annorlunda: Ser annorlunda ut. Du är ensam. Helt ensam. Men du vet att om du stannar i det konstiga landet. Lär dig dess språk så har du alla chanser i världen. Du har chanser som du aldrig kunnat drömma om. Du kanske en dag kan återförenas med din familj. OM de lever vill säga.
Tänk dig detta scenario:
Du har sovit i din nybäddade säng. I september för 3 år sedan röstade du inte. Du orkade inte ta dig ur soffan. Du hade en sån jäkla baksmälla efter kräftskivan i kolonilotten. Men nu sitter du där. Precis ätit en frukost. Du är mätt och belåten. Dina barn går 6:an, 9:an och den yngsta i 3:an. Alla dina barn är läshuvuden och får goda betyg i skolan. De har också en mängd fritidsaktiviteter. I somras arbetade det äldsta barnet i glasskiosken och samalde ihop egna pengar till en Iphone.
Du sitter där, du bor i en av Sveriges mest välmående kommuner. Skatten är låg. Du slår upp tidningen och tar den där sista frallan, fast du egentligen inte borde...du är ju mätt. Och så läser du att Malmö kommun vill pracka på din kommun 30 ensamkommande flyktingbarn. Du blir rasande. Du blir tvärilsk. Så där får det ju inte gå till. Varför göra Malmö lortkommuns problem till din kommuns problem.
Inte ska vi ta hand om dessa trettio barn. De är inte vårt problem. Dessutom oroas du över hur det kommer att gå när dina barn möter dessa barn på Vellinge gator. Det har man ju hört säger du: det blir ju rån, och misshandel. Ditt barn kommer med all sannorlikhet bli rånat på sin Iphone för så är det ju.
Så på kvällen beger du dig till mötet för att säga din mening: Den att Malmös problem är inte Vellinges problem. Och du skall göra allt du kan för att stoppa denna ursinnigt dumma idé.
