Ledsen
Kollegan kunde då förklara bakgrunden till varför hon möblerat och vad som var tanken.
Det var kul och intressant och i bland såg det tokigt ut men efter en förmiddag hade man vant sig...till nästa gång.
Således har jag på det nya jobbet möblerat om rätt kraftigt för att få det mer funktionellt. Jag har frågat efter väl förättat verk om det den nya ordningen varit ok, och om int erbjudit mig att möblera tillbaka.
Det har varit ok....haar jag trott.
Men på mötet i dag har det "kommit signaler" från ngn i personalen om att jag haft en nedlåtande attityd.
och att jag gått för fort fram....
Det verkar som om de känner sig kränkta och att de tror att jag inte tycker att det duger det som de gjort innan i höstas. ( De öppnade stället då) Och så kommer jag då som är van vid högt i tak, öppna kort, rak kommunikation och kreativitet till max...
Och en gång vet jag med mig att jag kan ha låtit nedlåtande...eller det kan ha uppfattats som det av känsliga varelser.....det var vid ett mellanmål då det serverades äpplekräm och vitt formfranskabröd. Eller om det vid det tillfället bara var vitt formfranskabröd och mjölk. Jag tyckte inte att det var något vidare bra mellanmål och det sa jag också.
Men jag sade också att jag tyckte att det var tokigt att få höra detta denna vägen. Genom cheferna. Om peronen i fråga, vem det nu var, hade sagt de direkt till mig så skulle jag ju haft en chans att be om uräkt direkt och ändra mig. Då skylldes det på att det var ett ungt arbetslag/unga....
*Suck* Ni som känner mig, vad ska jag göra. Ska jag hålla mer käften i allmänhet?
Jag vill tillbaka till mitt gamla ställe......
Kommentarer:
P: tycker jag också. Och jag sade också till Chefen under vårt samtal att jag hade frågat om ditt och datt var okej. Och fått ett jakande svar. Jag har egentligen frågat om alla mina idéer fört. Och fått ett Ja. Därför blev det en chock nu...
Jag sade till Chefen att jag givetvis skulle ta ett steg tillbaka och ta det lite lugnare i fortsättningen.
Nytt ställe nya vanor. Inte alltid så lätt att byta arbetssätt hux flux...
Och jag har lyssnat på kollegorna och sagt ja till deras idéer också...Jaja, vi får se vad det hela leder....nu skall jag ligga hur lågt som helst. Under vattennivå. Och se om de blir nöjda då i stället.
Konstanze: Skit på jobbet är det värsta som finns (nästan..) jag trodde jag skulle får en rejäl löneförhöjning på mitt jobb, men fick inte det. Jag sa åt min chef att jag tyckte det var dåligt och att jag är värd mycket, mycket mer. Chefen tyckte bara det var "tråkigt" att jag kände så.
Nu ska jag trappa ner på jobbet, vara superlat i fortsättningen, det lönar sig inte att jobba som en tok.
Turmalin: Klart du är värd bättre lön. Absolut. Chefen smiter...Får väl också bara strunta i att ta intiativ ftersom det har misstolkats så till den milda grad. Problemet är att jag tar åt mig så fruktansvärt-
skriven
Usch vad jag känner igen mig.Man öppnar käften för ofta ibland visst.Folk menar att "inget alls som är galet elelr fel" men lik förbannat går de till chefen och gnäller,trots att man frågat de rakt ut.Tycker det är kasst,man ska kunna vara ärliga mot varandra och spela med öppna kort.Jag tycker trots allt att du gjorde rätt.Du sa vad du tyckte och tänkte.Tyvärr är det ibland så att man får ta ett steg tillbaka,lyssna på andra och själv vara tyst.För att få sig ett hum om vad fasen folk tycker och tänker.Även om det känns totalt fel.Jag tycker trots allt du gjorde helt rätt.Dock kanske du ska prata med chefen och förklara varför osv du ansåg detta.OCH att du även frågat arbetskamraterna innan.Man måste kunna ge alla en chans att få säga sitt,utan att springa och "skvallra".Hopaps det ordnar sig,och du.Stå på dig!!