Kulturnorden- en teaterfjants bekännelser

Tänk dig följande scenarion:
 Du har aldrig i hela ditt liv upplevt en lugn natt. Bombräder eller poliser som bryter sig in i jakt på politiska motståndare varenda natt. Din bror, morbror eller far eller farfar har blivit misshandlat gång på gång. Att du ska gå i skolan är det inte tal om. Du måste hjälpa till hemma. Eller jobba så ni får mat på bordet. Talibanerna trakaserar ch hotar din familj och släkt dagligen

Tänk dig att du kanske är omkring 14-15 år. Dina framtidsutsikter är hopplösa. Tänk dig att din mor och far en dag säger åt dig att du måste ta dig till ett land du knappt kan uttala. Du visste inte ens att det fanns. tänk dig att din mor och far säger adjö, de gråter kanske. Du gör det inte. Du vill visa dig stark. Men du är livrädd. Du kanske aldrig får se din familj igen. Och nu är du i händerna på en man som skall smuggla dig över gränser som är livsfarliga.
Du reser långt. Du kommer till ett land. Det är ett konstigt land. Luktar annorlunda. Smakar annorlunda: Ser annorlunda ut. Du är ensam. Helt ensam. Men du vet att om du stannar i det konstiga landet. Lär dig dess språk så har du alla chanser i världen. Du har chanser som du aldrig kunnat drömma om. Du kanske en dag kan återförenas med din familj. OM de lever vill säga.


Tänk dig detta scenario:
Du har sovit i din nybäddade säng. I september för 3 år sedan röstade du inte. Du orkade inte ta dig ur soffan. Du hade en sån jäkla baksmälla efter kräftskivan i kolonilotten. Men nu sitter du där. Precis ätit en frukost. Du är mätt och belåten. Dina barn går 6:an, 9:an och den yngsta i 3:an. Alla dina barn är läshuvuden och får goda betyg i skolan. De har också en mängd fritidsaktiviteter. I somras arbetade det äldsta barnet i glasskiosken och samalde ihop egna pengar till en Iphone.
Du sitter där, du bor i en av Sveriges mest välmående kommuner. Skatten är låg. Du slår upp tidningen och tar den där sista frallan, fast du egentligen inte borde...du är ju mätt. Och så läser du att Malmö kommun vill pracka på din kommun 30 ensamkommande flyktingbarn. Du blir rasande. Du blir tvärilsk. Så där får det ju inte gå till. Varför göra Malmö lortkommuns problem till din kommuns problem.
Inte ska vi ta hand om dessa trettio barn. De är inte vårt problem. Dessutom oroas du över hur det kommer att gå när dina barn möter dessa barn på Vellinge gator. Det har man ju hört säger du: det blir ju rån, och misshandel. Ditt barn kommer med all sannorlikhet bli rånat på sin Iphone för så är det ju.
Så på kvällen beger du dig till mötet för att säga din mening: Den att Malmös problem är inte Vellinges problem. Och du skall göra allt du kan för att stoppa denna ursinnigt dumma idé.

Strax utanför Malmö finns det en kommun.
En kommun som är blåare än blått.
En kommun som har skrävlat om hur bra dom har det.
En kommun som skrävlat om hur låg skatt de har.

En dag fick kommunen höra talas om att Malmö Kommusn sex transitboenden för ensamkommande flyktingbarn var fulla. Därför tänkte Malmö att nöden kräver ingen lag. Därför tänkte Malmö, fast de egentligen inte ville att Vellinge kommun har ju ett gammalt vandrarhem där de kunde placera de 30 ensamkommande barnen.

Men varför skall vi göra Malmös problem till Vellinges problem skrek en Sverigedemokrat på mötet som halva Vellinge slutit upp till. Och alla medelålders vita rika svenskar applåderade....

Några föräldrar i Vellinge uttryckte en "oro" över vad som skulle hända när deras ungdomar möte flyktingbarnen på byn...

Ja jösses ja, vad skulle hända?
Det är inte några förrymda brottslingar från Alcatraz vi pratar om. Det är ensamkommande flyktingbarn vi pratar om.

Det gör mig så jävla förbannad. Vuxna människor i en av Skånes rikaste kommuner skriker som om man rånat dem på allt.
Det gör mig så jäkla ledsen denna otroliga egoism. Denna totala egosim.
Fy fan för Vellinge just nu. Och fy fan för varenda vuxen som deltog på det där mötet och som inte tänkte längre än näsan räckte.

Jag SKÄMS över att vara en människa i dag.
http://sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article565751/Kan-vi-sa-ska-vi-stoppa-det.html?refp=565803

Jag sitter här med en klump i magen. Jag hade hoppats av vi lärde oss under 80-talets mörkaste år. Men tydligen inte.

Jag var på jakt efter en sådan där "gubbakeps" i dag. Skulle vilja ha en. Men det var svårt att hitta någon. Gick runt i en massa butiker tills jag blev alldeles matt. Det som slog mig var att det inte fanns några färger på Herr eller för den delen pojkavdelningarna. Där gick färgerna i : Brunt, Svart, Grått, Mörkblått, MörkMörkgrönt, Oliv.

Stackars killar får de inte ha färgglada färger på sig. Är det inte manligt? Är det mesigt? Bögit? Blir en man som bär färglada kläder en bög genom det?

En butik hade en hörna med färglada tenniströjor. Ni må tro att det lös om den hörnan. Stack ut.

Mer färg åt mannen!

Det här är nog en av de häftigaste iscensättningar av Händels Messiahs jag har sett. Jag önskar jag hade sett den live!

http://www.nme.com/video/id/vFeG1Gem47Y/search/Arnold%20Schoenberg%20Chor

http://www.nme.com/video/id/UvauwE2FSCQ/search/Arnold%20Schoenberg%20Chor

När jag var liten så läste mamma dikter för mig. precis som hon läste skönlitteratur som Fogelström, Tolkien, Moberg mfl.
Jag är ingen storätare av just dikter men den här gillar jag.
En gång för drygt 3 år sedan var jag på personalfest på ngn turbåt. Man åkte båt och käka mat. Eftersom det var fler som också gjorde det från andra arbeten så blev stämmningen hög hos vissa bord på båten. Gällivarehäng och fulla som drägg. (Vi var väldigt städade)
Vid ankomsten hem så stod där en man vid utgången: En rätt storvuxen man. Både till längd och vikt.
Han tittade på mig och lade huvudet på sne och sa:
- Du var den sötaste lilla kvinna jag någonsin har sätt. Så liten...
av någon anledning kom jag direkt till att associera till Frödings dikt här nedan:

Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss.
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp’na och kyss’na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg’na och vyss’na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!

Och i en säck vill jag stopp’na
och ta’na med hem till julmat,
och se’n så äter jag opp’na,
fint lagad på guldfat.

Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.

Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp’na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.

Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum.

I dag har jag
*kokat mannagrynsgröt till 20 hungriga barn och vuxna innan det ens ljusnade därute
*åkt till Lund innan kl ens slagit 9
*suttit och sett 30 olika scener ur pjäser som Hamlet, Möhippan, Frieriet som jury i en låtsasaudition
*försökt lösa problemet vinterskor utan att ens veta hur jag skall lösa det
*Sprungit på min tonårsidol och fått två kramar av denne. (Tur att man inte drabbades av tunghäfta)
*passat min brorson läst en massa böcker "Jag vill ligga på din mage, jag har längtat efter det jättelänge " sade brorsonen. Min mage ställde gärna upp på det.

En händelserik och omväxlande dag minsann

Jag funderar på det här med kläder. Jo, det gör jag faktiskt. Fast jag är så totalt ointresserad av det.
Kjol eller klänning är inte min grej. Visst på andra. Men på mig. Jag känner mig obekväm och utklädd. Jag trivs bäst i linne, shorts, jeans, tröja, skjorta eller faktiskt kostym.

Jag trivs bäst i kort hår. Det har jag alltid gjort. Långt hår har jag haft. Men det är inte heller riktigt min grej. Speciellt inte ur en håraspekt. Jag har tunt, ljust skandinaviskt hår som inte riktigt passar sig för att vara långt.

Folk har sagt till mig: Klä dig kvinnligare.
Folk har sagt till mig: Du borde ha långt hår

Jag har gjort som folk sagt. jag har haft perioder då jag har haft långt hår, jag har haft klänning på mig.

Men jag trivs inte så bra i det.

I går tänkte jag som så. Äh! Jag får väl acceptera mig som jag är. Jag är en sk pojkflicka och allt annat vore att ljuga. Och ljuger man så hamnar man i fängelse och börjar knarka. Och knarkar man så dör man. Och dö vill ajg ju inte än.

Så, du får helt enkelt också acceptera att jag kanske kommer till din fest i en kostym.

Jag ser, jag ser, jag ser mig om i världen. Jag vet inte var jag alltid hör hemma. Om steget jag står beredd att ta.Om det är det rätta steget.Om steget jag skall ta är ett inbillat steg. Om det är det felaktiga vägen. Om jag bara tror att det är den rätta vägen. Jag vet inte...det är det som är det kluriga.

Bach är Bach. och när Bach är Bach är hans om musikalisk bomull för själen. Man bäddas in i en värld av toner. En borg av musikalitet. Varenda cell i min kropp vibrerar. Synd att man inte kan sjunga. Bach är som ett renande vattenfall! object width="560" height="340">

Jag hinner inte skriva här. Jag har inte tid. Jag vet inte vad jag skall skriva om. Jag har inga idéer. Jag tar en paus. Jag återkommer. Jag lovar. Jag måste ha något vettigt att säga först.

Inspirationen har trutit. Tiden har det likaså. Jag har varit usel på att blogga. Även om jag surfat runt varje dag. Men skriva har jag inte orkat. Det blir lätt så när man har heltidsjobb och "veckan-innan-premiär". Den veckan är helgalen egentligen. Heltidsjobb, sen direkt till repetitioner som sällan slutar tidigare än att man dimper i säng vid 1 på natten. Att klockan sedan ringer mellan 6-7 på morgonen, det är det ingen som tar hänsyn till.

I kväll är jag ledig för första gången på länge. Här hemma dundrar en fläkt inne i badrummet. Det har blivit en vattenläcka i lägenheten ovanför vilket gör att halva kakelväggen och delvis väggen måste tas bort inne i mitt badrum. Men jag tänker totalvägra ha fläkten på om natten. Det är inte humant.

Änglasyn- Vem fan startade allt det här? har haft premiär. Vi spelar 9 föreställningar. 6 st på Lilla Teatern i Lund och 3 stycken i Malmö. Drömmar om att få spela den i Stockholm på Teatertribunalen finns. Det är den enda teater i Sverige som spelat Dejan Dukovski innan. Vi är de första som spelar Änglasyn.

Bild ovan är från föreställningen. Och är tagen av mäster-teater-fotografen Paul Ström

Och jo, jag springer omkring med armarna sådär i öppningsscenen, sitter på scenen och är en glad naiv tok redan när publiken kommer in. Så när 15 minuter gått så har jag mjölksyra i armarna. Men vad fan. Allt för kosnten!

På torsdag börjar jag min valideringsutbildning till förskolelärare. Vilket innebär att jag kommer att vara borta från jobbet två dagar i månaden. Tyvärr blir dessa två dagar obetalda. Det var lite synd tyckte jag. Hoppades på att bli bjussen på det . Nu när jag ändå tar mig den tiden. Och utb gagnar ju även arbetsplatsen.

Premiären är i hamn- 8 föreställningar kvarstår. Gästspel i Stockholm står som som en önskdröm!
Du missar väl inte vår poetiska, drastiska, smutsiga, skitiga och komiska uppsättning av Dejan Dukovskis Änglasyn- vem fan startade allt det här?

Foto: Paul Ström
Så det är han som äger rättigheterna till bilden. OK?

De tio budorden tolkade av barn.

1. Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det.
Frida, 6 år

2. Du skall inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat.
Thea, 7 år

3. Du skall bara slå någon om du absolut måste.
Henriette, 7år

4. Du ska inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg.
Oscar, 7 år.

5. Du skall vara så snäll som du kan och annars kan du göra vad du vill.
Glenn, 6 år

6. Du skall lyssna på din mamma vad hon än säger och vilket tonfall hon än använder.
Thomas, 7 år

7. Du skall bevara dig väl.
Kristin, 8 år

8. Om någon slår dig skall du bara vända den döva kinden till.
Sebastian, 6 år.

9. Du skall älska gud hur mycket som helst, fast det är svårt och han inte visar sig trots att man ropar "kom fram"
Robin, 6 år

10. Du skall inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på mors dag, annars blir det ett herrans liv.
Tom, 9 år

(Copyright på bilden Magnus Göransson)

Premiär Premiär Premiär
Om en vecka så är det Premiär till och med Sverigepremiär på Änglasyn av Dejan Dukovski
jag hoppas att du kommer och tittar