Kulturnorden- en teaterfjants bekännelser

Hektiska två veckor, varav den ena är avklarad. Nypremiär nästa fredag på Tribadernas natt. Och den här helgen är det filming både Lördag och Söndag. Kortfilmen skall visas i samband med föreställningen är det tänkt.
Bilden ovan är en stillbild ur kortfilmen. Marie David och Siri von Essen har smitit i väg på en promenad. Det är första gången de är ensamma.

I går repeterade jag tillsammans med J+M+C och I var regissör. Vi skall göra en film ihop och behövde kika lite extra på någon scen. Eller några. Det mesta kommer vi att göra på plats. Men herregud vilken känsla det är att arbeta med en proffesionellt utbildad skådespelare och har denne som regissör. Nöjer sig inte med vad som helst. Är extremt petig och vet exakt vad hon vill få fram i en scen och nöjer sig inte med halvmessyrer. Som ställer de rätta frågorna och vill ha ett exakt svar. Hjälper en om man svävar på målet att komma fram till den exakta viljan i scenen.

Det är en sådan känsla. Och en sådan befrielse. I vill jag absolut jobba mer med.

Mina inlägg är  minst sagt sporadiska nuförtiden. Tidsbrist eller brist på något att säga eller helt andra prioriteringar må vara osagt.
Jag studerar ju som sagt till förskolärare på distans det vill säga att jag arbetar samtidigt som jag pluggar. Men denna terminen har jag ledigt från skolan, men desto fler engagemang på teaterscenen.
Nu till en början skall vi spela in en liten film. C, M, E, J och jag. I ska regissera, men vi är utan någon som håller i kameran för tillfället vilket inte är det bästa.

Sen vidtar att repa in Tribadernas natt igen. Vi spelar ju en helg i Oktober. (14-16/10) Därefter 3 pjäser. Varav två är små roller. Så jag har att göra minst sagt.

Skulle du vilja kyssa dessa läppar? Jag tycker att det ser mest kladdigt ut.








Häromdagen såg jag en criminalare på TV. Den handlade i detta fallet om en flicka som var utsatt för trafficking. Nåja, när reklamen börjande så gick jag och gjorde annat. Efter en stund var det en enormt överdriven och nästintill porrig sekvens om ett lipgloss. Jag tänkte att OJ, stackars tös så hon blev utsatt för sexfilmer också. Tills jag insåg att det var Loreal`s reklam för deras nya lippgloss
Kolla in reklmen nästa gång vettja...hur fånig som helst.

Jag har apans tråkigt när vädret är så här. Nu har en hel helg gått utan att man knappt träffat en människa. Vad att göra?
Fylla i en meningslös lista så klart. Till ingens intresse.

Jag har bara hunnit bada en enda gång i sommar. Det beror på att det varit väldigt vått ute. Lodrätt så att säga.

Jorrå! Jag lever, mer än vad man kan säga om den här bloggen. Den ligger i träda så att säga. Men nu är det semester så ett inlägg borde man väl ge sig på. I sommar har jag varit i Prora, som ligger i Rugen. Här är en bild därifrån:

Man skulle nästan kunna tro att den här bloggen var död. Men det var det visst inte. Den tog bara en väldigt lång semester. Det är mycket nu. Att göra. Så jag hinner inte. Vill inte. Har inte lust.
Men däremot kan du komma och se tribadernas natt på Lilla Teaternn i Lund den 8 Maj kl 18:30. Alldeles gratis till och med.

Filmen "Tantlängtan" är en kortfilm där animation möter riktiga skådespelare. Jag är med i den. Och det är coolt. Vad som är ännu coolare är att den är uttagen till Göteborgs filmfestival. Det är stort!
Förmodligen kommer den att visas i SVT också. Men premiären blir på filmfestivalen. Jag har dock ej sett den än.
Ihhh

Som bekant så repeterar jag en pjäs just nu. Tribadernas natt av P.O Enqvist. Det går bra, och man är hög av lyckoendorfiner efter varje repetition. Hade jag kunnat så hade jag gärna sysslat med detta på heltid. Men man behöver en inkomst också i form av pengar. Den enda inkomst jag får genom teatern är just känslan att vara bra på något och en jäkla energikick!

Nåja, nu var det inte riktigt det som den här bloggen skulle handla om. Utan att vi i Teater_apa söker efter produktionspersonal:

Producent
Sminkör
Kostymör
Ljus/Ljudtekniker

Premiären går av stapeln den 4 Mars 2011 och arbetet sker på ideell basis. Är du intresserad? Kontakta oss då på denna mail:
tribadernas.natt@gmail.com

Och ja just det, vi spelar på Lilla Teatern som är belägen i Lund.

Repetitionerna har påbörjats av Teater_apas kommande uppsättning av Tribadernas Natt
Du kan följa repetitionsarbetet här:
http://www.teaterapa.blogspot.com/

Hoppas att du vill följa oss.

En flicka kan vara en pirat och önska sig ett piratrum. Men en pojke som vill vara en prinsessa...?
(Bilden är tydligen på en av Brad och Angelicas döttrar)






För att fortsätta vår odyssee genom könsstereotypa föreställningar om vad som är flickigt och vad som är pojkigt behövde vi bara gå in genom ILVA entré och in på deras barnavdelning. Där var uppbyggt olika förslag på barnrum. Och du kunde med en mikrosekunds betänketid se direkt vilket rum som var riktat till vilket kön.
Flickorna hade rosa, lila och milda pastellfärger, prinsessor, slott och fjärilar. På pojkarnas kuddar stod det "Only for Boys" + "NO Entry". De färger som dominerade var blått, grönt, brunt. Bilar och båtar var det som avpoträtterades mestadels på filtar och väggar.
IKEA var lite bättre, men ändå kunde man med en snabb blick avgöra vad som vad tänkt till vem.


En mamma beklagade sig en gång vid en av de alla förskolor jag arbetat vid när hennes lille pojke började på förskolan att hon måste köpa så mkt nya kläder. Jag undrade då om han inte kunde ärva lite kläder av sin storasyster. Men se det gick inte, det var i stort sätt bara rosa kläder. Jag menade på att ett par gympaskor, stövlar eller en och en annan tröja väl inte gjorde något. Men se det gick minsann inte. För då kunde ju folk tro att han var en flicka.
Varför skulle det vara så farligt? Att tror att ett knappt ett år fyllda människounge är en flicka i stället för en pojke. Det är ju bara att säga att : Nej det är en pojke.

Jag har alltid varit av den åsikten att man skall få vara den man är, vare sig man är flicka eller pojke. Vem man är är huvudsaken. Könet en bisak så att säga. Jag har i och för sig aldrig varit speciellt flickig av mig. Utan varit den jag är. Även om jag fått skit för det. Att inte köpa, eller ge efter för de regler och normer som ändå omger oss kvinnor och män är lite som att sticka in huvudet i ett getingbo. Alltid förargar det någon. Därför blir jag glad över när jag hör/läser historier som denna:
http://www.ketchupmamman.se/2010/09/1-0-till-samuel/

Däremot. I går var jag och en vän på väg till IKEA för att...tja vad gör man på IKEA om man inte ska handla något? Man glor, suckar och glor lite till. Sen suckar man lite över att man har en så ful lägenhet och intehar råd att göra den så där IKEA mysig på 25 kvm.

Vid matborden tvärs över parkeringsplatsen och över rondellen satte vi oss ner vid en sunkig matresturang och fick...världens finaste oc mest glada service jag någonsin fått vid en resturang.
Men  det var inte det vi skulle tala om här. Brevid oss slår det sig ner en familj. En mamma, en pappa, en vuxen dotter i yngre 20 årsåldern och en kille i dito ålder. Om denne var son eller pojkvän det vet jag inte. Men tjejen började i alla fall berätta om sin arbetsplats. En förskola.
- Asså jag är så glad att jag får vara med de stora barnen. Asså, vad gör man på en småbarnsavdelning. Man kan ju änte göra nått med dom ju. Det är ju bara typ barnpassning. Byta blöjor å så. Liksom.

- Yeah right tänkte jag och min vän som inte bara arbetar på samma förskola som jag utan också spelar teater med mig.

Sen hörde jag inte mer. Reptilhjärnan gick in på status: MAT!

Men min vän berättade

Tjejen vid bordet ondgjorde sig över en av flickorna i barngruppen som inte var som de andra flickorna. Utan lekte med pojkarna. Stökade runt. Busade. Byggde torn. Var mer högljudd. 
Tjejen hade till slut frågat flickan som sprang runt, om hon inte ville sätta sig ner med de andra flickorna vid bordet och trä pärlor. Det är väl roligt hade hon påpekat. Så kan du göra ett fint halsband.
Den lilla flickan hade rynkat på näsan och skakat på huvudet. Varvid Tjejen vid bordet brevid oss hade, frågat Varför hon inte ville det, och varför hon inte tyckte det var roligt hon var ju trots allt flicka.
Flickan hade svarat att hon inte tyckte det var roligt och att det var något som flickor skulle göra bara för att de var flickor. Sen hade hon, berättade tjejen vid bordet brevid oss uppbragd, flickan gått i väg.

Jösses Amalia tänkte jag när min vän berättade detta för mig, samtidigt som vi såg förskräckta på varandra. Och det är sådana som arbetar dagligen med barn. Vad den lilla flickan anbelangar, och vad också Samuel anbelangar i länken ovan. 1-0 till er båda. Ni är bäst! Stå på er, och var de ni är.

(PS: Givetvis skall flickor som trär halsband få trä halsband om de vill. Pojkar som vill bygga få göra det. Så länge det är självvalt. Men vill de inte det så ska de få strunta i det. UTAN att behöva försvara sig DS

Att ta det för givet att flickor tycker om....pojkar tycker om...det är bara så mossigt. Det läskiga var att den unga damen oreflekterat och utan motstånd fick säga det hon sa. Det skrämmer mig en smula. Men vi har nog lång väg att gå.

Jorrå. Så nu är man i gång igen. Klämmer in lite teaterrepetitioner mellan heltidsstudierna och heltidsjobbet. Åh, oroar er icke, än så länge är det bara en kväll i veckan som det är fysisk repetition. Det vill säga, jag åker in till Lilla Teatern i Lund (Man får ju passa på, man vet aldrig hur länge vi har kvar just den scenen. Men oroar er icke, Lilla Teatern kommer att leva och överleva)

Men i huvudet pågår det en slags psykisk/mental repetition. Vem är hon? Marie David. Och hur kommer hon att formas och bli levande? Såhär i början kör man oftast i gamla invanda spår. Det som händer i början av ett repetitionsarbete är sällan det man sedan ser när föreställningen är färdig.

Men en sak är klar. Strindberg hade inte mycket till övvers för Marie. Inte undra på det. Så svartsjuk som han var. Han trodde at Marie och hans hustru Siri hade ett förhålladne bakom hans rygg
En av replikerna i början av pjäsen lyder. " Jag hatar alla som slickar på min fru. Är det förstått?" Den senare meningen är givetvis riktat till Marie.

Hur det var i verkligheten det får var och en bestämma. Det finns inga bevis på att det förehöll sig så, men inte heller några egentliga bevis på att det inte skulle vara så. Men för Strindberg var det sant. Så sant att han försökte dels köra Marie på porten i Grez där Siri och Marie umgicks tillsammans med Sophie Holten. Dels försökte han anmäla Marie för ...vad det nu heter...otillbörligt könsumgänge (?) alltså polisanmäla Marie. Samkönat könsumgäne var på den tiden i allra högsta grad straffbart.

Nu har jag lånat en hel del böcker dock som jag skall bläddrqa lite smått i. Kvinnans historia, feministiska rörelsen under 1800-talet, queer, det andra könet, om lesbiska kvinnors historia. Bara för att bilda mig en upppfattning om i vilket samhällsklimat och vilka miljöer dessa kvinnor levde och agerade i runt 1880-90 talet i Sverige.


Fasen att man har uppsats och tenta att också bry sig om. Det här är ju mkt kuligare.

En annan gång, sista gången de träffades så knuffade Strindberg Marie nerför en veranda i vredesmod. De hade dock inte hunnit yttra ett enda ord till varandra. Marie polisanmälde Strindberg för misshandel. Och Strinberg dömdes till ca 135 kronor i böter. Marie hade väl krävt en tusenlapp tror jag.