En amatörs bekännelser och funderingar
Det där kan just vara ett aber i amatörvärlden. Det finns de amatörskådespelare som skulle kunna mäta sig med vilken teaterhögskoleutbildad skådespelare som helst. Det finns många av våra svenska skådespelare som tex inte har gått den formella vägen. Dvs Tetaterhögskolan.
Många av de amatörskådespelare jag jobbat med på scenen under alla de år jag spelat teater har varit oerhört drivna och duktiga. Sen har jag också jobbat med den andra kategorin, där man som medspelare verkligen får kämpa för att få dit en gnista, en uns av inlevelse och trovärdighet. Det är svårt att bli ( spela) rädd om motspelaren hotar en till livet på scenen, spelar arg, men låter ungefär lika hotfull som att han/hon hade sagt att " Det är vackert väder ute i dag" och bara ser komisk ut då en arg rynka mellan ögonbrynen konkurrerar med ett glatt leende på läpparna.
Visst kan man säga den repliken hotfullt. Allt beror på undertexten. Men jag hoppas att ni fattar vad jag menar.
I amatörvärlden finns det en stor kärlek till teatern och alla får spela. Men gradskillnaden mellan skådespeleriet kan vara så oerhört stort i bland att det stör. Jag har sett uppsättningar av amatörer där repliker rabblas och jag undrar om regissören överhuvudtaget har frågat sina skådespelare om "VAD det är de säger"
Det är skillnad på VAD och VAD i det här fallet. Som vid ovanstående replik: Det är vackert väder i dag.
Tänk er den repliken vid olika situationer. Lek med olika undertexter så ser ni att det blir stor skillnad beroende på vad ni lägger in i repliken. Jag såg en gång en scen ur den brittiska TV-serien "I Cladius". Där säger en av de värsta mörderskorna ( utan att vi vet om det än) att " Jag lagar hans mat i kväll och serverar en" Inget mer sas, eller gjordes. Men av den undertext skådespelerskan lade in i repliken förstod man att den person hon skulle laga maten till hade satt sin sista potatis.
Detta önskar jag att fler regissörer som handskas med amatörer tänkte på, och ställde krav.
Men....det är ju här det stora MEN:et kommer in.
Ambitionsnivån är ju helt olika. Jag vill som skådespelare på scenen vara så trovärdig som möjligt. Jag vill ha en god replikföring och textkänsla. Jag vill att det jag säger på scenen skall låta naturligt. INTE amatörmässigt. Jag strävar alltid efter att de föreställningar jag är med i ska vara såpass bra att de ligger med i alla fall åtminstonde ena benet i den proffisionella världen.
Därför har jag också i bland tackat nej, eller hoppat av ( vilket är Oproffsigt) då jag märkt att nivån på föreställningen är avsevärt mycket lägre än vad jag kan stå för. Har jag inte kunnat hoppa av har jag i stället förbjudit de mina att komma....
Man kan kanske kalla mig snobb och att jag tror att jag är något. Att jag tror att jag är bättre än de andra. Nej, det tror jag inte, men min ambitionsnivå ligger ofta högre än gemene man inom amatörvärlden. Det skall absolut finnas plats för bägge, både de som tycker att det är "kul att spela teater" men inte ställer särskilt högra krav. Och sedan vi andra som också tycker att det är kul att spela teater men som strävar efter den proffisionella världen i fråga om kvalité och skådespeleri.
Så vad säger ni?
Håller jag vad jag säger?
Det kan ni ju själv se snart
"SOPHIE"
Premiär 30 Mars 19:30 ( Lilla Teatern, Lund)
Övriga förest: 31 Mars 19:30, samt 1 April 19:30
Biljetter: [email protected]
skriven
Om det inte var så långt skulle jag sett dig agera!