Never ending story
I dag var jag på MC-huset och provsatt demoexet av Gigglen de hade inne. Och jag NÅR ner med HELA trampdynan på ena benet.
Men....
Det fanns bara ett demoex, och detta demoex är gult. Och det vill jag inte ha. Jag vill ha en svart. Som den ovan.
Nu när det ändå handlar om en såpass stor summa pengar vill jag inte ha en färg som "går an"
2 dagar sa en snubbe att det skulle ta att få hit en svart.
Trodde han ja...
Yamahalaget i Stockholm hade inga fler än de som var ute och tjänstgjorde som Demoex...
November är den tidigaste leveransen...
Så i dag känner jag mig besviken och frustrerad. Lite som ett barn som inte får den julklappen den ville ha. Eller som när jag var liten och blev lovad att gå på Gröna Lund för att sedan finna att det var stängt när vi kom fram.
åh som jag grät den kvällen.
Jag minns att pappa sa att det hade varit en perfekt bild, om han stått på andra sidan staketet, en perfekt bild för att illustrera besvikelse...
Nåja, jag får väl säga som såa tt jag hade varit mycket mer besviken om jag inte hade nått ner alls.
En annan sak...en kille sa till mig ang den toffel som kallade mig sliten och som trodde att jag var 48 att han inte alls höll med utan att jag hade ett ansikte som är karaktärsfyllt.
Är det en komplimang?
Kommentarer:
2
elinleticia:
Vem i helvete trodde du var 48?!!! Löjligt....och karaktärstarkt ansikt är den bästa komplimangen en skådespelare kan få! Du åker ju fasiken buss på barnbiljett tjejen! Larvigt....
Vidare har jag också en bild av besvikelse - när min far höll fram en kartong jordgubbar när jag var åtta (och så allergisk mot jordgubbar att jag var tvungen att åka till sjukhuset av att äta dem) - och sa att jag fick lukta - men inte smaka....
3
Konstanze:
Stefan: Då bugar jag och tackar för den fina komplimangen med en lätt rodnad på kinderna.
Elinleticia: Tackar. Det var inte helt pedagogiskt gjort av din fader...han ville nog vara snäll, men det blev så fel.
skriven
Ha ha naturligtvis är det en komplimang kära du...