Strindberg
Jonas Karlsson är skön att se på. Och en eminent skådespelare är han också. Faktum är att han liknar lite Herr M. Eller om det är Herr M som liknar Jonas. Till utseendet vill säga.
Nåja...
Strinbergsserien som visades nyligen på Tv var väl inte sådär jättebra kan man väl säga. Inte helt lyckad. Inte helt genomarbetad. Dataanimiationerna kändes som ett misslyckade. Problemet var att det såg ut som en blandning mellan en oljemålning och en misslyckad skolexempel på en dålig dataanimiation. Varför inte i stället, om man nu vill visa gamla vyer ver 1800-talets Stockholm i stället visa skisser, gravyer, eller målningar, gamla eller nya i stället för att visa ett tafligt arbete som inget går på?
Inget ont om skådespelarna heller i TV-serien som gjorde vad de kunde, men manuset häll inte riktigt. Det var stolpigt och kändes inte genomarbetat. Mycket som hängde i luften. Vissa scener kändes så abrupt avslutade så man undrade om de tappat bort en manussida eller två. Inte heller regin kändes fullblodigt. I bland kändes det som om skådespelarna inte alls visste vad de skulle stå, gå eller göra. Och av egen erfarenhet är det förfärlig känsla att känna så på en scen. Fastlåst liksom. (Hm, ursäkta mitt språk i dag, det är inget bra)
Tänk om Ingmar Bergman hade skrivit manuset!
Häftigt värre.