En fager mö? Knappast
Jag har ofta mycket svårt att se foton på mig själv. Jag blir sällan bra. Jag ser ofta inte allt för fager ut. Det stör mig. Ja faktum är att hela mitt utseende stör mig. Ofta. Men det är inget man kan göra åt mer än att sova, äta rätt och kanske också gilla sig själv. Men det är inte helt enkelt det heller. Det är lätt att jämföra sig med andra. Fagrare typer.
Kommentarer:
Tack Thomas, alltid ett fint ord till övvers och en klok tanke.
Just det fotot på dig är inte det bästa jag sett. Du är mycket sötare i verkligheten. Men jag har också sett många andra bilder (bl a en del från när vi var i Krakow) där du är mycket vacker, och ser ut som i verkligheten. Och skönhet kommer från insidan och lyser ut genom själens spegel. Som Thomas skriver, man ska inte jämföra sig med andra. När jag gick på högstadiet ville jag operera min fula, stora näsa. Det tillät inte kära mor som tur var. När jag gick i gymnasiet var jag ihop med en kille som tyckte om mitt utseende TACK VARE min stora näsa, som han inte alls tyckte var ful. Nu, i livets mitt, betyder det inte ett dugg vad folk tycker om mitt utseende. Det är som det är och jag är glad att jag är jag. Och att jag är frisk, har två ben, två armar och en kropp som fungerar. Ögon och öron som fungerar och även en röst så att jag kan tala och sjunga (och spela teater!).
skriven
Man ska inte jämföra sig med andra, det är sant. Men vad som också är sant är att skönhet är en högst subjektiv bedömning och att spegeln, eller fotografiet är en högst opålitlig rådgivare, för dessa fångar sällan den karisma, det liv som gör människan levande, vacker och beundransvärd.
Detta tredje element glöms allt för ofta bort i denna moderna plastiga supermodel- och wannabevärld.
Konformismens högvarv. :)
Så nog är du vacker, tycker i alla fall jag, vad det nu är värt.