En tjejtidning är en tjejtidning och inte något annat än en tjejtidning
(Bilden är tagen av mig och är från en repetion av Fröken Julie av August Strindberg och har inte ett dugg med texten att göra. Jo, kanske lite, om man är långsökt.)
Det kan ju faktiskt ha med intressen att göra. Det kan också ha med läsvana att göra. Men mest intressen tror jag. Men en gång blev ja faktiskt uppriktigt upprörd när jag läste kortrecensioner över ett gäng böcker som en känd tjejtidning skrev om. Syftet var väl, antar jag, att göra en kul lista över böcker som var ett måste och vilka som inte var det. Jag måste samtidigt ge tidningen, innan jag börjar mitt raljerande. (Som kommer strax) en eloge för den bredd på litteratur de ändå ansträngde sig att ta upp.
För en tid sedan, eller kanske ett bra tag sedan satt jag och bläddrade i en känd svensk tjejtidning. En sådan där som mest handlar om sex, skönhet, mode och hur du får omkull den där killen med tvättbräda och dimmig blick.
Jag läste lite förstrött i tidningen i jakt på att finna något läsbart och fann en sorts boklista. 4-6 böcker var recenserade i kortformat. Recensentens uppgift var väl att bedöma hur pass bra boken var för att vara oumbärlig eller något i den stilen. Vilka böcker som liksom var ett måste att läsa och vilka man kunde strunta i.
Två böcker som jag minns som recensenten tog upp var:
1. Dostojevskijs roman Brott och Straff
2. " Den lilla svarta"
Den lilla svarta var en bok om den där tygbiten många tjejer klär sig i när de går ut i städernas festglada lokaler för att finna glada människor och potensiella makar. Alltså en bok som ger tips och råd om hurman bäst klär sig i den lilla tygbiten kallad "den lilla svarta"
Recensenten fann Dostojevskijs bok urtråkig och totalt ointressant och intetsägande. 2 poäng fick den och en nerskrivning som bara Jan Agrells filmrecensioner kan mäta sig med.
Den lilla svarta fick däremot högsta poäng och epitetet Oumbärlig för ALLA kvinnor och tjejer....
Jag minns att jag faktiskt blev rätt så upprörd över detta och skrev en insändare till tidningen vars namn jag ännu inte nämnt. Men den togs nog aldrig in. Eller besvarades.
Men läser man Hennes, så får man skylla sig själv. Tidningen har ju aldrig gjort anspråk på att göra sig känd som en kulturell tidning med intellektulla artiklar. Det är en ytlig tidning där ytligheter givetvis får högsta betyg. Så varför Dostojevskij ens figurerade där kan man ju undra.
Och svaret på betyget säger ju sig själv....
Så egentligen var det inget att bli arg eller upprörd över.
Kommentarer:
2
"Konstanze":
Absolut. När en författare kan skriva så levande att man skrattar, utbrister svärord, eller till med lägger undan boken för att en scen är så väl beskriven att man liksom när man ser något otäckt på film måste blunda en stund....då skriver man bra.
Hästmisshandeln är fruktansvärd i den boken....brrr
3
Ann-Sofie Kjellberg:
Hej, jag såg ett inlägg från april där du har en bild på en sänghimmel. Vart har du fått tag på den? Jag har letat som en tok efter en sån till min dotter men hittar ingen. Har kollat på Ikea men de har bara en som är anpassad till en speciell säng. Om du har kvar den och är intresserad av att sälja den så är jag jätteintresserad!
Mvh/ Ann-Sofie K.
skriven
Tycker man Dostojevskij är "tråkig" så har man nog inget behov av det inre livet, utan nöjer sig med det enkla ytliga och lättfattliga. Var glad över att du är en av dem som kan ta till dig mer beständiga värden i ordets form, och inte bara söker snabba ytliga kickar i Vent i Häckan och liknande publikationer. Intryck som dessutom inte stannar hos en särskilt länge. Brott och Straff och andra liknande klassiker bär man med sig hela livet. I alla fall kommer jag att göra det.