Tantlängtan dag 1
Jag var ledig i Torsdags. Tog ut min permissionsdag för den av mig icke speciellt firade nationaldagen. På morgonen skaffade jag pass och lämnade in min iphone som gått sönder.
Klockan 13 började jag bli ordentligt nervös. På scenen har jag de senaste uppsättningarna inte varit nervös alls. Men nu var jag ordentligt nervös. Jisses. 13:30 var det samling. Jag kände mig generad. Det ligger ju ändå ett ganska stort ansvar på oss skådespelare. Det är vi som är den fogliga leran som skall formas enligt regissörens önskemål. Jag sminkades...till vad? Jag vet inte hur mycket jag får tala om än, men i alla fall så sminkades jag till oigenkänlighet och iklädes kläder jag annars aldrig skulle ha på mig. Sen var det dags att gå till inspelningsplatsen.
Det var en ganska enkel scen. Det var smart av regissören att börja så. Jag skulle i stort sett bara gå gatan fram.
Så nervositeten lade sig efter en stund.
Men det var blött och kallt och kläderna var tunna. Så jag frös en hel del. Vi jobbade från ca 13:30-19. Det låter kanske inte så mycket. Men man är oerhört fokuserad hela tiden så man är helt slut efteråt.
En annan sak...Jisses vad alla var snälla och passade upp en. Frös man kom någon med morgonrock och filt. Frågade om man ville ha te och kom med det som ett skott. Det kändes rätt ovant att bli behandlad så. Nästan lite genant. Jo. Riktigt genant. Man är ju van vid att inte ha det så. Att göra allt själv.
Jag sov ganska illa på natten. Dels skulle jag upp till det vanliga jobbet och öppna där klockan 7. Huvudet gick på högvarv. Jag vaknade vid 3 på natten och tänkte oct tänkte. Dels på filminspelningen som sådan. Men också på detaljer. Har dom glömt det? Om jag står där då, har på mig det klädesplagget...syns det i bild? hade jag det i förra bilden. Osv. Eftersom jag har spelat amatörteater i stort sett i hela mitt liv.25 uppsättningar eller mer och mestadels med amatörregissörer så har jag ofta fått tänka på just dessa detaljer då regissörer i bland har glömt dessa detaljer.
När klockan ringde kom jag på att det där behövde jag faktiskt inte tänka på eftersom de bakom kameran inkl regissör hade RÅKOLL på allt detta.