En dag som denna
6:30 Klockan ringer, jag snozzar tio minuter
6.40 Klockan ringer igen, jag stönar, famlar efter klockan och ....snozzar tio minuter
6:50 Klockan ringer ytterligare en gång, jag trycker för säkerhets skull på Snozz-knappen, försöker vakna
7:00 Upp ur sängen, klär mig, stapplar runt sömndrucen i lägenheten i jakt på rena kläder, ger katten mat, tar på mig ytterkläder, och ramlar ut genom ytterdörren
7:22 Öppnar cykelåset, sätter mig på cykeln och trampar i väg till jobbet
7:30 Är på jobbet, tio minuter senare kommer mitt inskolningsbarn, barnet ska äta frukost på förskolan för första gången. Barnet är inte så sugen på gröt, men jag lyckaks charma i barnet en smörgås
16:00 Arbetsdagen har gått och nu är det dags att gå hem. Dagen har bestått av tröstande kramar, charmoffensiv till ett nytt inskolningsbarn som började i dag, avledningsmanöver och lockande för det "gamla" inskolningsbarnet (1½vecka) Sånger, lunch, blöjbyte, kramar och pussar och bus. Uppmuntran och en och en annan aja-baja förmaning.
16:45 Det spöregnar ute så jag har suttit och surfat på jobbets dator frams tills nu, Nu hoppar jag upp på min cykel och trampar till Lördagsplan och kulturmanegen, en bekants musikband spelar " Kanske på svensktoppen 1326...Instrument: Luta, cello, blockflöjt och operasång. Musikblandning: Abba-låtar, Carmen, Country, dansband och Purcell, allt i en vild blandning. Hur kul som helst framfört av skickliga musiker.
18:00 Det spöregnar fortfarande ute, jag cyklar hem, men stannar vid Pizzerian om hörnet, köper en Mageritha med färskpressad vitlök och en burk cola. Hyr en video...eh DVD heter det ju...Jarehead...en hygglig film, lite väl mycket könsord och fuck fuck fuck språk...men visar krigets vansinne och vad det gör med ett gäng grabbar. En av dem brakar totalt samman, som en femåring som inte får som han vill, när han inte får skjuta en fiende.
Katten vilar på magen och spinner...
22:00 i Kväll i Tv1 eller TV2...om jag orkar...Hedda Gabler av Henrik Ibsen med Lena Endre...såg den för länge sedan ...får se om jag orkar i kväll....ska upp 6 i morgon och jag är som sagt en Snozzare....
Men det är i alla fall ett tips till er övriga....
Det finns en scen som jag fortfarande minns, eller i alla fall ett kort möte som inträffar i Hedda Gabler,i just den här uppsättningen som går på Tv i kväll. Lenas rollfigur, Hedda, håller fullständigt på att braka samman helt psykiskt, ingen förstår henne, och hon själv biter samman och försöker till det ytterta att inte visa något alls. Men man ser hur hon inombords krackelerar....Heddas jungfru frågar något eller hur det nu var, Hedda svarar nekande eller med orden att Tack det var allt..Jungfrun (som kännt Hedda sedan hon var liten) går förbi Hedda utan ett ord men blicken säger precis allt, att hon förstår Hedda, Hedda själv säger heller ingenting men man ser på Hedda att i alla fall en sten faller från hennes axlar....Allt detta utan ord, över på några sekunder, men det är stort skådespeleri, egentligen bara två blickar som möts och utväxlas....
När teater är på det sättet är det magiskt att se på, och även magiskt att stå på scen och få ett sådant samspel...Huvva!