0Läs mer >>Bach är Bach. och när Bach är Bach är hans om musikalisk bomull för själen. Man bäddas in i en värld av toner. En borg av musikalitet. Varenda cell i min kropp vibrerar. Synd att man inte kan sjunga.
Bach är som ett renande vattenfall!
object width="560" height="340">
3Läs mer >>
Lite annorlunda tappning på denna annars stå-rakt-upp-och sjung-men- noterna-i-dina -händer.
Men Messiahs av Händel är mer utav en opera än ett kyrkoverk om ändå väldigt kyrklig. Så det här hade kanske Händel gillat. Lite modernt kanske hade han tyckt. Han var ju ändå född för rätt länge sedan
0Läs mer >>Vissa röster gör mig sådär glad som ett barn på julafton. Viss musik ger mig ett lyckorus som gör att livet känns så skönt att leva. Lägg ihop dessa två faktorer och jag blir hög som ett höghus.
0Läs mer >>Jag har inte sett en enda minut av Melodifestivalen. Och inte således hört Malena Ernmans bidrag. Men jag kan nog gissa mig till att ingen av de övriga sångarna har det vokala register som Malena har och heller knappast den röstkontroll. Hon är operavärldens motsvarighet till Zlatan. Vad Zlatan gör med bollen gör Malena med rösten. Sen gillar jag att hon är så respektlös respektfull mot operan. Hon vågar lattja
1Läs mer >>
Vi tar en tredje version av stycket också. Med en annan kör och orkester. Här Tölzer Knabenchor och Nicolas Harnocourt som dirigerar. Det jag vill att ni gör är att spana in den lille krullhårige killen i vänstra halvan av kören på näst översta raden. Snacka om att vara "Into the music"
4Läs mer >>
Lite J.S Bach såhär på kvällskvisten. Och den mer dramatiska. Man känner verkligen hur det drar ihop sig till storm.
Jag har länkat ovanstående vidosnutt en gång innan. MEn jag gör det igen. Så nu har ni två versioner att välja mellan. Jag såg aldrig Mel Gibsons The Passion. Och jag har ingen lust att se den heller. Jag har en känsla av att den är alldeles för våldsam för att det skall falla mig i smaken. Musiken, som är till videosnutten är inte Gibsons musikval i filmen har jag förstått det som. Men visst är den passande?
Jag säger som en god vän (Mr M) sa om Mel Gibsons film när det sändes/gick på biograferna runt påsk att det räcker alldeles utmärkt att gå och lyssna på Matteuspassionen. Där ligger det minst lika mycket dramatik. Man slipper dock de visuella köttslamsorna. Denna musik är dock inte från matteuspassionen utan från Johannespassionen. Första satsen. Dvs inledningen. Hoppas på att få höra den live någongång med en maffig kör och orkester.
0Läs mer >>Jag grämer mig lite att jag aldrig fick eller tog möjligheten skall jag nog säga, det är ju bara att ta tåget att ta mig över sundet för att se Köpenhamnsoperans uppsättning av Guilio Ceasare av Händel. Desto bättre är att jag har införskaffat den på DVD, så nu har jag plågat grannarna med att sätta på Tuva Semmingsen på högsta volym och skråla med som en katt i Mars. *skrattar*
Det är är banne mig opera när den är som bäst. När den sätter sig mitt i solar plexus och du slutar att andas för en stund för att inget míssa. Och efteråt nästan är berusad av lycka.I alla fall hög som ett höghus. Så kan den klassiska musiken/operan påverka mig. Och jag är faktiskt glad och stolt över att jag har fått lotten att just gilla denna sortens musik. För den är megahäftig.
4Läs mer >>Jag skulle vilja kunna sjunga. Men jag kan det inte. Tyvärr. När sedan små 14 åriga gossar sjunger så här bra och dessutom Bach. Det får mitt modershjärta ( fast några ungar har jag ju inte) att svämma över.
Att sjunga skulle jag gärna vilja göra. Och våga. Men jag törs inte riktigt att ta steget till sånglektion. Det ligger nog rätt mkt prestige i det där.
Att gå upp på scen och spela en roll. Inga problem. Att sjunga Blinka Lilla Stjärna när någon ber mig, och jag ser mig om efter närmsta nödutgång.
Lyssna speciellt vid 3:28. Här har vi en gosse som snart kommer att lämna goss-alten bakom sig. Detta är månaden/Månaderna precis innan målbrottets entré. Tiden få goss-sopraner och altar står på sin absoluta höjd i sångkonsten.
Denne kille blev sedemera både arkitekt och Bas-Baryton och undervisar i sång när han inte sjunger opera.
och som sagt. bach är bach är bach
0Läs mer >>object width="425" height="344">
Den här arian är också från Gulio Ceasare och visar prov på en överjävligt skicklig sopran , som en recensent valde att presentera henne.
Och visst tusan går denna arian direkt in i magtrakten på en. I alla fall på mig.
Pust-
0Läs mer >>
Ska ni satsa på en enda DVD opera i år så satsa på ett säkert gammalt kort- Köpenhamnsoperans uppsättning av Guilio Ceasare. Den är fenomenalt bra. En femma med guldkant. Bra röster, bra regi. Kan man begära mer?
Finns att beställa på:
http://www.naxosdirect.se/Giulio-Cesare/title/HMD%209909008/
Gör det nu! Du kommer inte att ångra dig.
Händel rockar fett!!
9Läs mer >>Jag såg en film i dag om Eichmann. En av Hitlers underhuggare och som är ansvarig för den slutgiltiga lösningen. Tysk-Amerikanen Thomas Kretschmann har hamnat i facket Nazistkillar. Vill man ha en nazist i uniform med så ringer man Thomas. Han gör dem bra. Inget att klaga på. Han har liksom utseendet som Nazisterna strävade efter. Blond, välbyggd, blå ögon. Du kan se honom i filmer som The Pianist, Schindlers List, Undergången mfl.
En av mina favoritböcker: En tysk mans historia av Sebastian Haffner är inte filmad än. Och kanske aldrig blir. Men jag hade gärna velat se den bli filmad. Och då skulle jag vilja se Thomas Kretschmann i huvudrollen.
Nåja, för att komma till saken, i filmen om Eichmann så är det ett stycke musik som börjar lite lågt för att öka i styrka. Och fasen vad jag kände igen musiken och fasen vad det passade bra in i just den scenen. Jag kände igen det så väl. Men kunde inte placera det alls. Jag letade i genom mitt bibliotek i huvudet och i bokhyllan. Icke då. Bach visste jag i alla fall att det var. Det var det liksom ingen tvekan om. Han går liksom inte att ta miste på. ( Nu skall jag inte säga för mycket så att jag står där med röda kinder av skam sedan)
Nåja, jag letade på youtube. Men nej. Inget. Jag fick för mig att de sjöng Rex. Men inte riktigt säkert. Kollade scenen en gång till. Och då började hjärnan ringa in vad det var. Det var Bach. Och det är ur inledningen ur Johannespassionen.
The Passion of Christ är en film jag faktiskt vägrar att se. Den känns för vulgär i frosseriet av misshandel. Så jag nöjer mig att lyssna på Matteuspassionen i stället.
Däremot är denna video från Youtube med kombinationen The Passion of Christ och Johannespassionen en alldeles utmärkt val. Grym. Effektfull. Tänk om Mr Gibson andvänt sig utav den. Det behövs knappast några repliker . Låt musiken tala.
0Läs mer >>På morgnarna när jag klär på mig för att åter ta mig till en miserabel arbetsplats brukar jag slå på den klassiska musikens motsvarighet till MTV. På morgnarna brukar det nämligen gå en slinga av olika videosar med musik. Tyävärr börjar man känna igen de flesta och det kanske är dags att byta ut en del av dem. Men sen finns det en som är helt enkelt underbar att lyssna på. Hinner den komma innan jag skall gå så är lyckan gjord.
