0 Läs mer >>

Som en del av er vet så spelar jag en hel del teater. Lilla Teatern i Lund har varit en källa till många av de rollgestaltningar jag har åstadkommit under 20 år. Vår teater har befunnit sig på Stortorget 1 i Lund mellan åren 1990-2013. Sen åkte vi ut. Om det kan man säga mycket. Vi har dock fått en tillfällig lokal på Stenkrossen. Spyken södras gamla lokal. Fram till årsskiftet. Förhoppningsvis lite längre än så.
Men natten till lördagen fick ett gäng vandaler från Reclaim the Street-rörelsen för sig att ha en sk kallad brytfest inne på Stenkrossen. En Brytfest är en fest i en lokal man bryter sig in i.
Förödelsen är total. Lokalerna är...ja det ser ut som en bomb BOKSTAVLIGEN har detonerat där inne. Vilket gör att stället måste saneras. Vilket gör att INGEN Som har sin verksamhet i det huset får gå in där förrän kulturchefen gett tillstånd. Såpass allvarlig är förstörelsen. Ett gäng från Lilla Teatern ville gå dit i dag för att städa upp efter vandalerna. Men förstörelsen är såpass allvarlig att vi totalförbjöds att gå in där.

Nu är det inte ens säkert att två av Lilla Teaterns grupper kan genomföra sina föreställningar den kommande veckan. En ungdomsgrupp och en grupp som gjort många fina föreställningar på Lilla Teatern.
När kan verksamheten ens sätta i gång igen? Det vet ingen.
"Stället skall ju ändå rivas" säger en av de vandaler som var med. "Hur kan man förstöra något som ändå ska rivas?"

Här kan du läsa mer:

En av vandalerna:
http://mittlund.wordpress.com/2014/05/10/brytfesten-i-stenkrossen-ratt-men-fel/

En politiker: http://hannagunnarsson.blogspot.se/2014/05/skarp-er-for-helvete-sluta-forstor-var.html?m=1

Sydsvenskan:http://www.sydsvenskan.se/lund/lilla-teatern-far-inte-roja-upp-pa-stenkrossen/

Lilla Teatern

0 Läs mer >>

Ähh, vi kör trailern ...

4 Läs mer >>
Man skulle nästan kunna tro att den här bloggen var död. Men det var det visst inte. Den tog bara en väldigt lång semester. Det är mycket nu. Att göra. Så jag hinner inte. Vill inte. Har inte lust.
Men däremot kan du komma och se tribadernas natt på Lilla Teaternn i Lund den 8 Maj kl 18:30. Alldeles gratis till och med.

Tribadernas natt - sn...

0 Läs mer >>




Ensemblen med musiker i pjäsen Änglasyn. Bilden är tagen i höstas då vi spelade i Malmö

Teater. Jag funderar. Teater. Vad är det som gör att jag gillar teater. Att spela Teater. Är det något jag är bra på. Folk påstår det. Folk säger att jag var bäst. Men är det bara därför? Känslan av att kunna och vara bäst på något? Jag tycker inte att jag kan eller är bäst. Men jag tycker om att höra det. Får man det?

I går spelade vi sista föreställningen av Änglasyn- Vem fan starade allt det här? av Dejan Dukovskij. Vi spelade 9 föreställningar i höstas. I går var det den tionde. Den spelade vi i Stockholm. Publiken ropade in oss tre gånger. "Ni är fan ta mig inga amatörer" sade en teaterhögskolestudent och vän till mig. Det var vackert och snällt sagt. det var roligt att höra. Vi strävar, jag strävar att nå så långt jag kan i mitt skådespelande. Jag vill nafsa de riktiga skådespelarna i röven om jag skall uttrycka mig en aningen omilt.

Det blev som sagt en lyckad föreställning. Jag kände att jag gärna hade spelat den fler gånger. den är inte färdigspelad än. I går efter föreställningen när scenografin skulle tagas ner, rekvesitan packas in och kostymerna vikas infann sig ett antiklimax. Så som det ofta gör efter sista föreställningen. En känsla av en stor tomhet och saknad. Det är nog bland det jobbigaste med teater. Med amatörteater. 10 föreställningar. Det är vad man har på sig. Max. Sen är det tack, adjö och farväl.
Regissören P har varit en god handledare vid uppsättningen och jag tänker på hur bra flödet är i föreställningen. De dansanta övergångarna. Dansinslagen. Fyllescenen där skådespelarnas kroppar ständigt är i kontakt med varandra. Det är en bra föreställning. Musiken! Den grymma musiken. Den pampiga. 4 elgitarrer och trummor. Bra musik.
Jag saknar föreställningen mycket.

Tankar på tåget från ...

0 Läs mer >>


Premiären är i hamn- 8 föreställningar kvarstår. Gästspel i Stockholm står som som en önskdröm!
Du missar väl inte vår poetiska, drastiska, smutsiga, skitiga och komiska uppsättning av Dejan Dukovskis Änglasyn- vem fan startade allt det här?

Foto: Paul Ström
Så det är han som äger rättigheterna till bilden. OK?

Premiären avklarad

2 Läs mer >>



Tre recensioner hittills i Mars.
Här är länkarna till dem. Hoppas att du gillar dom.

Maria Stuart
http://www.nummer.se/Templates/Review____7748.aspx

Operation Cykelhjälm
http://www.nummer.se/Templates/Review____7735.aspx


Vanessa
http://www.nummer.se/Templates/Review____7705.aspx

Tre recensioner i mar...

0 Läs mer >>
I går var jag och såg Skånska operans uppsättning av Figaros Bröllop. Tidigare i somras såg jag La scanias uppsättning av samma opera vilket mer eller mindre var en katastrof. Idén gillade jag. Men tyvärr funkade det inte hela vägen ut. Operan fick sig en rejäl törn och musik blev rätt illa behandlad. Dock var det duktiga sångare. I alla fall Susanna och Grevinnan. I går var det annat ljud i manegen. Figaro var tyvärr sjuk så han sjöng bara i duetterna, terzetterna, sina egna arior hoppade han över. Handlingen hade förlagds till en cirkus. Det finns många som tycker att det är en styggelse när man ändrar och petar för mkt i operorna. Nä det skall vara som det ska vara. Jag tycker att så länge det fungerar hela vägen ut så får man gärna göra så. Konstnärlig frihet så att säga. Bara man ha ren vördnad för verket kvar. Och att förlägga handlingen till ett cirkussällskap fungerade alldeles utmärkt. Hierakin finns kvar. Trots att orkestern bestod av en kvartett av stråkar + ett piano lät det riktigt bra, fylligt och temperamentsfyllt. Skånska operan har alltid mkt sparsmakad scenografi, man spelar på slottsalar, salar och lador. Publiken sitter runt scenen på tre sidor, vilket gör att man kommer väldigt nära sångarna. Så nära att man kan ta på dem. Om jag hade receneserat föreställningen hade den fått en fyra, ja snudd på en femma. Och jag säger som så att Rosina ( Grevinnan) och Susanna var fenomenala. Jisses! Grevinnans första aria Porgi Amor sjöngs med en sådan inlevelse att man rös. Hon sjöng med varenda por på kroppen. Och Sussanna !! Eva-Lotta Olsson som tjejen heter kommer att gå långt! Mycket långt. En sådan röst! Men så har hon Lucia Popp, Kiri Te Kanawa och Reneé Flemming som förebilder. Hon kunde dessutom agera fullständigt trovärdigt. Vilket är en ovanlig förmåga hos operasångare. Hon var fullständigt obesvärad av agerandet. Dessa två damers röster var som gjorda för varandra och de hade ett underbart samspel. Jag rekommenderar alla som ännu inte sett denna föreställning gör det nu! Om inte för föreställningen (som är skitbra) så för damernas skull. http://www.skanskaoperan.se/ Här spelar dom de sista föreställningarna 29 juli kl 19.00 - Kalmar slott 30 juli kl 19.00 - Kalmar slott 2 aug kl 19.00 - Limhamns folkets hus 3 aug kl 18.00 - Limhamns folkets hus 5 aug kl 19.00 - Limhamns folkets hus

Skånska operan

1 Läs mer >>
Maria Sundqvist får Kvällspostens Thaliapris. För sitt hårda och berömmliga arbete med Operaverkstaden i Malmö.
Heja Maria!
Hon slår på stora trumman för barnopera och inspireras av Staffan Westerberg. Jag har själv sett hennes förställningar. Till och med när musiken är extra "svår" sitter ungarna i så låg ålder som drygt 3 år och är helt uppslukade av föreställningen.


Jag gissade rätt!

2 Läs mer >>



Snart skall jag i väg och se "Zorba-the musical" Jag är ingen musikalmänniska av stora mått. Snarare ett kryddmått. Opera däremot, där får vi ta till femliters hinkar. Men vad fan. Jag får se föreställningen gratis. Jag får ta med mig ett styck sällskap. Denna kväll en glad och förväntansfull arbetskollega.
Premiärer är inget stort för mig, men jag ka glädjas åt att se den person jag tar med mig som kanske inte rantar runt på vare sig teater eller premiärer så ofta.
Lyset i ögonen är inte långt i från samma lyster man ser hos barn när de står inför en stor upplevelse.

Jag hoppas att kvällen blir bra och att jag inte får samma gruvliga skrivkramp som förra helgen.

Helgen i övrigt kommer att ägnas åt mkt kulturella inslag. Lördag sitter jag väl fast framför datorn ett par timmar (Hoppas jag att det blir, inte mer) och träffar sedan vänner från Lilla Teatern på kvällen för en lugn babbelfest. Det är sådana fester jag föredrar. Dansa avskyr jag. Brr.

På söndag skall jag åter hjälpa J med hans scenprov, men denna gången skall J söka scenskolan. Sen blir det väl lite egna repetitioner av Fröken Julie tror jag. (Jag skall spela Kristin)

En vän. C. Som jag spelade en kort föreställning med på kulturnatten har fått jobb på mitt jobb. Chefen hade nämt något om att jag skulle kunna vara hennes mentor. Kul. Snacka om att avancera snabbt. Och snacka om skillnad från "Det onda stället" i Hjärup.

zorba...

0 Läs mer >>



Fungerade väl sisådär. Dialogen lät lite stolpig och i bland lite fånig. Förlåt mig Christina Gottfridsson, jag är annars en stor beundrare av dina sceniska draman du skriver ihop.

Musiken var välkänd, en upp-poppad Carmen, lite skränigare eftersom allt hördes gnom mikrofoner/högtalare.
Men att göra Carmen som en musikal är inte helt lyckad. Det blir för trivsam och glättig. vad gäller Gladys Pilar så kan damen sjunga, ingen tvekan om det. MEN Carmen skall sjungas av en operasångerska. Mycket går förlorat i känslan när den inte sjungs med en sådan röst...

Så summa sumarum...Carmen gör sig bättre som Opera i alla fall om det är Georg Bizet som skrivit musiken.

Carmen - en musikal

3 Läs mer >>



Jag har inte sett den än. Ronnys iscensättning av Carmen. Med Gladys Pilar i rollen som Carmen. Musiken skall fortfarande vara Bizets, men i stället för opera görs den om till en musikal. Jag är skeptisk. Carmen som musikal känns lite blodfattigt. Lite tunt. Om musiken hade skrivits om, av en annan kompositör, hade det varit lättare att inte vara skeptisk. Men jag tror att man kan komma att sakna operarösterna. Eftersom musiken lär vara den samma som i operan.
Jag har inte lyssnat så mycket på Gladys. Allt jag vet är att hon varit med i melodifestivalen. Och lika lite som operasångaren Loa Falkman passade som melodifestivalsångare, lika lite tror jag att Gladys passar som sångare i operornas opera kvinnorroll
Lite som att höra Christer Sjögren riva av en hårdrocklåt.

Sen kan man undra varför man sätter upp Carmen på Pildammsteatern igen, den spelades förra året SOM OPERA, och nu i år sätter man upp operan som musikal....
Jag säger som Stefan Sauk i Lorry:

Jag är skeptisk....

PS: jag kommer att pallra mig i väg dit, till Pildammsteatern, och beskåda uppsättninngen, så jag återkommer, vi får se om fördomarna bekräftades eller demolerades. DS

jag är en skeptisk ku...

14 Läs mer >>


I tjugo år arbetade hon som servitris  I USA för att kunna betala sina musikstudier. Som 38-åring gör hon sin debut. Titelrollen i Turandot på Malmö Opera och Musikteater. (Sept 2004)
I april 2006 gör hon ett inhopp i Beethovens enda opera Fideleo pga att en av huvudrollsinnehavarna är sjuk. Succén var ett faktum. Recensenterna skrev i tidningarna att ALDRIG har folk under de 90 år Metropolitan existerat i New York skrikit så mycket.
Snacka om brak-dunder-debut....
Synd bara om tjejen som hon vikarierade för....

Jag har lyckats knipa åt mig en av de sista biljetterna till MSO nästa lördag. Där hon och Tito Beltran ( Ett annat svenskt operastjärnskott ) sjunger i en av de mäktigaste och häftigaste operorna. TOSCA.
De spelar operan både på Fredagen och lördagen, men det är helt och hållet slut på biljetter. Det blir nog häftigt. 1200 personer ca i publiken och två megastjärnor på operahimmlen i en grym opera....kan det bli bättre?

Sen är det ju häftigt att debut...megadebut, braksuccé ...det blir man aldrig för gammal för att göra.....
Det är gott  att veta.



Då hade hon anmärkningsvärt nog redan skrivit kontrakt med Metropolitan i New York. Den 1 april 2006 gjorde hon en succéartad debut på Metropolitan något tidigare än planerat, då hon med kort varsel fick vikariera i rollen som Leonore i Beethovens Fidelio.

Det är aldrig försent

4 Läs mer >>
13469-137 

Operaverkstaden i Malmö är en unik och mycket speciell sak. De gör opera för barn. Men de gör också opera med barn. Kulturpedagoger är knutna till Operaverkstaden. På 3½ år har de satt upp 10 olika uppsättningar för och med barn. Vissa av dem har varit lysande tex Den tjuvaktiga skatan av Rossini och Bastihan och Bastihon av Mozart. Men de sätter också upp exprimentella operor och nyskrivna operor. Alltså riktigt svår musik i bland. ...

Operans konstnärlige ledare och också upphovsman är librettisten Maria Sundquist, som skrivit libretto till en hel drös operor

Du kan läsa mer om operaverkstaden här: http://www.malmoopera.se/d/1/32

(Bilden ovan är hämtat ur Malmö operas arkiv och föreställer ett skatbarn ur uppsättningen av Den tjuvaktiga skatan, där för övrigt en del av mina dagisungar deltog. Pojken på bilden var ett av mina dagisbarn, bilden är tagen av Anders Mattsson)

Lucka arton

6 Läs mer >>
I filmen Bröderna Mozart av Susanne Osten. (Filmen kom väl senare att bli mer känd för att det var den sista filmen som Olof Palme såg innan ljuset släcktes för honom på Sveavägen)
Filmen är helt och hållet galen....
En kvart ca från slutet är killen som ska sjunga titelrollen i Mozart opera fullständigt uppe i limmningen, han försöker med alla medel förklara för regissören vad han tror att Don Juan tänker och känner (ngt som inte helt och hållet går stick i stäv med vad regissören tycker)
Regissören säger till Loa Falkman som spelar denne Don Juan att : jamen sjung så, precis så!

Loa Falkman börjar sjunga, och jag kan lova er, klockorna stannar, man slutar andas och är beredd att gifta sig med honom på kuppen.

Här är den aria som han sjunger men med en annan sångare

http://www.youtube.com/watch?v=wDPcab-gcYs

Jag gifter mig på kup...

1 Läs mer >>
13469-44


Det kanske är en bra idé ändå. Kanske skulle det funka. Tänk om det vore så enkelt. Att alla kvinnor skulle kärleksstrejka, vägra att "Släppa till" innan det blev fred på jorden....Idén är ju egentligen ganska tilltalande.
Jag som ni kanske inte förstår, eller så gör ni det, det beror på hur bevandrade ni är i världslitteraturen...Jag har just sett komediernas urmoder. Lysistrate av den gamle greken Aristofanes. Att pjäsen är en sådär 2000 år gammal eller nått spelar ingen roll. Det slåss runt om i världen fortfarande. Tyvärr. Pjäsen handlar om hur kvinnorna i Sparta och Athen börjar bli hjärtligt trötta på att männen ständigt och jämt bankar på varandra. Så Lysistrate kommer på det lysande idén: "Vi kärlekstrejkar" Inget pussande. Inget gosande. Inget knullande. Ni som tror att Lysistrate är en torr, tråkig pjäs skulle bli förvånade över det språk som är i pjäsen. För så länge man inte hädade Zeus och hans Gudpolare så var det fritt fram att vara hur fräck i munnen som helst.
Det som gjorde, och gör Lysistrate till en lysande och intressant pjäs (trots att det är buskisvarning på den) är att den samtidigt som den är sexig, fräck och rolig så har den ett underliggande budskap som är nog så viktigt. Man kan spela Lysistrate i togor om mans å vill, men den fungerar lika bra med dagens uniformer också....krigshärdar finns det fortfarande gott om. Och män som vägrar kliva upp från sandlådan.

Jag såg Lysistrate i dag ute i Torup. Ensemblen bestod av två proffskådespelare i de två huvudrollerna. Lysistrate och Kleonike. De båda damerna var lysande i sina roller. Jag önskar att amatörerna fått mer hjälp. Nu blev det lite för mycket rabblande av repliker, fötter som inte stod still, irrande blickar och viftande händer. Tyvärr. Regissören borde hjälpt dem med att komma över tröskeln från att spela en roll till att vara den. Det lyckades de inte med.


Tanken är god och kan...

3 Läs mer >>
13469-24

Jag knådar in hörlurarna hårdare in i öron. försöker stänga ute allt ljud. Låter bli att låsa cykeln. Jag vill inte missa passagen, en av de vackraste passagerna och övergångarna i Verdis reqiuem
Att något kan vara andlöst vackert...visst det uttrycket har man ju hört, men inte riktigt tagit begreppet på fullt allvar. Det är något man liksom slänger ur sig lite titt som tätt. Men just den här övergången är andlöst vackert. Efteråt har man dött en smula. Jag backar lite på spelaren för att höra övergången en sista gång innan rasten är slut och jag skall in och ta hand om 16 ungar....Jodå, jag dör en smula igen. Får ett fåniigt leende på läpparna. Känner mig sådär extra förstående och förlåtande.

Verdis reqiuem liknar egentligen mer en opera än ett reqiuem. "Passagen" eller den så kallade övergången jag talar om är mellan Dies irea  satsen och Lacrymosa-satsen.

Om jag skall försöka beskriva det...Dies Irea satesen är som ett åskväder, eller en armé som väntar på att anfalla. Det är bombastiskt, mörkt och häftigare än den värsta hårdrock...och precis där...i slutet av Dies Irea satesen lugnar orkestern och kör ner sig...Violinerna går i en båge uppåt..väntar och sedan en liten gugning ner i Lacrymosa satesen...Med den typiska Verdi- takten...Antar att det Verdi ville beskriva var helevetet kontra frälsningen...Jag tycker det låter som ett fruktansvärt åskväder och sen....plötsligt spricker det upp...allt blir stilla och solen bryter fram....

De borde spela Verdis requiem oftare...jag har bott i Malmö sedan 1997 och här har de bara spelat den vid två tillfällen...det borde vara dags snart....

Att dö en smula....