5 Läs mer >>


I bland blir inte dagen alls som man planerar den. Utan något helt annat. Sådant är kul. I dag hade jag tänkt efter att ha pulat färdigt med recensionen åka till Ystad och hälsa på mina högst vördade föräldrar som jag inet träffat sedan Juli nångång. Vi har dock pratat i telefonen vid ett flertal tillfällen så riktigt urilla är det inte.

Eftersom jag skulle till Ystad fick teatermötet i Lund utebli.
Men helt plötsligt bled Ystadresan inställd och att åka till Lund var för sent. Så vad att göra. Jo jag och motopeden tog oss på diverse irrvägar till Torup. ( Det var inte urenkelt att hitta dit då några glada ungdomar ändrat på skyltarna så att de pekade åt fel hål. Ja jag körde på cykelbanan med motopeden, fy på mig, men definitivt inte i 45 km/h snarare 25 och när där var folk ca 10 km/h.

Nåja efter en timmes körandes fram och tillbaka hit och dit var jag i Torup. Hemfärden blev en lika stor irrfärd där jag körde i cirklar vi början under dryga halvtimmen innan jag hamnade rätt. ( Cykelvägar är väldigt dåligt skyltade, det gäller att gissa och gå på magkänslan till större delen)


Nåja, det blev en del fotograferande i alla fall.
Bilden ovan och dessa under är några av dagens alster.

             

( Alla bilder har jag tagit, således är det jag som äger bilderna, vill ni låna dem, fråga först.)

Torup En Söndag i Sen...

2 Läs mer >>
I går var det tänkt att jag tillsammans med vännerna A och O deras vän J samt M och S-Å skulle ta mig en liten paddeltur uppe i Tjönarp som ligger i Höörtrakten. Tjönarpssjön är en liten söt ö och inte speciellt ansträngande att paddla runt. Pölsepaddlarna är en grupp individer osm tycker om att ta det lugnt när de paddlar. Och ta det lungt när vi äter kring lägerplatsen/fikastället. Fikat prioriteras lika högt som själva paddlingen.
S-Å och M är fenomenala på att laga mat utomhus över lägereldar eller i Triangakök. De har till coh med lagat sockerkaka utomhus. Och ungsbakade äpplen.

Nåja, min egen kajak fick jag inte upp till Höör denna gången utan jag skulle få låna A:s kajak och A skulle gå i stället. Men hur det nu var så när kajaken skulle i så visade det sig att bryggan var för smal och kajaken för lång och jag hade ingen aning om vart jag satte mina fötter eller vart vattnet började och bryggan slutade.


Det vill säga att..ja, jag föll i med ett ljudligt plask. Jag vet inte om ni har tänkt på det, men om man faller i med en flytväst duktigt påsatt på kroppen som sig bör så är flytvästens strävan: Min bärare får ICKE ha ansiktet i vattnet utan skall liga och flyta på rygg. Bäraren vill INTE flyta omking på rygg i 17 gradigt vatten utan komma fram till bryggan som visade sig vara för smal för att kunna byta om till torra kläder. Dessa två viljor är inte helt enkelt att sammanföra. Att vända sig i rätt simläge är ett väldigt meck.

Så, det blev som så att jag fick byta om, sen hade jag inte så mkt lust att paddla, och det innan jag ens hamnat i Kajaken och kajaken inte ens i vattnet. Så A fick paddla i stället. Och jag promenderade med S-Å och hans tvååriga (?) dotter i stället.

  
Det var så här kajaken såg ut som jag skulle låna


Men att jag inte fick ens ta ett paddeltag gjorde inte så mycket, det var en väldigt vacker promenad med mkt fågelkvitter och barnsång. ( Jag blev tvingad av S-Å och M tvååriga dotter att sjunga Imse Vimse minst sjuhundra gånger) Då och då avbröts illusionen att vara riktigt ute på landet av mullrandet från järnvägen och alla tåg som passerade där stup i kvarten
     

Nåja vid fikastället tände vi en brasa, jag var lite frusen efter det ofrivillga doppet och det skulel lagas Kolbulle,grillas korv, och sen är den svenska sommaren sällan så varm som man önskar.
 
Kolbulle är tydligen någon slags skogsarbetarrätt. Det skall vara fläsk och mjöl och vatten. Så att man står sig och klarar av den svåra och tunga paddling...eh jag menar nerhuggandet av träd.



Svårt sargade fötter



Nejdå, det avr bara dessa skor som efter simmningen färgade av sig rejält på allt. Till och med ägget jag höll i handen blev faluröd.
   Det fanns de som tog sig frivillga dopp också. Faktiskt.
 Det är något speciellt med kapell som gör människor så söta.



Men på det hela taget med en del fadäser så var det en mkt mkt trevlig dag. Det gör jag gärna om snart igen. det är alltid lika trevligt och kul att träffa A och O och hela pölsepaddlargänget. Och nu är jag väl också offi

Pölsepaddling i Tjöna...

1 Läs mer >>




När vännen J och Jag åkte vår långa resa till Skillinge dök en hel del annorlunda ortsnamn upp. Ett av dessa var klövasten. En bit in på en åker vid landsvägen stod en mycket stor sten som syntes vara klyven mitt i tu. Klövasten hette den. Därav ortsnamnet. Jag var naturligvis tvungen att googla om den och detta var vad jag fick upp:


Klövasten. Slätten öster om Ystad är pannkaksslätt. Jorden är fet och de stenar man hittar är lätträknade. Men vid Glemminge finns en sten som man inte flyttar bort i första taget. Den väger åtskilliga ton. Klövasten, som detta flyttblock kallas, har sysselsatt fantasin. Gammalt folk påstår att det på Bornholm bodde en jätte som retade sig på klockklangen från Glemminge kyrka. En söndag rev han loss ett klippstycke och slungade det tvärs över vattnet för att krossa kyrkan men missade med ett hundratal meter. Stenen slog i marken med en sådan kraft att den sprack. Enligt en annan sägen bor pysslingar och andra troll under flyttblocket. Långt in på 1900-talet brukade bygdens ungdom samlas till dans på den platta stenen.

och nog såg den allt lite trolsk ut. Klövastenen. Inte sant J?

Intressant

1 Läs mer >>


hjärta av sten om man inte får lite hjärteknip av denna bild. Apan vartydligen en mycket mycket olycklig liten apa. Men fann duvan som hon/han tydde sig till. Och började återfå livsgnistan. Duvan i sin tur stannande kvar vid den lilla apans sida. Titta bara hur den lilla handen ligger på duvans rygg och hur apan vilar sitt lilla huvud mot fågeln.

Man måste ha ett

2 Läs mer >>



Men vad nu...
Klockan är 20:08 och det är mörkt ute.
När hände det?

Illavarslande nyheter

0 Läs mer >>

image200

Jag är en naturvän. Jag försöker i alla fall tänka så mycket som möjligt på mitt eget beteende mot miljön. Jag försöker få ungarna på förskolan att tänka på hur de använder saker och ting, hur de är mot djur och natur.

När man ser denna bilden. Manipulerad eller inte så är saken väl rätt klar.
Mot miljön skall man vara snäll.

Naturvän

1 Läs mer >>


Bilden i förra inlägget är underbar. De ser ut som om de dansar. Och som om de skrattar tillsammans.
När jag stod i duschen nyligen tänkte jag på bilden. Sälen ser ut som om den verkligen litar på pojken. Oss människor. Det fick mig att tänka ytterliggare ett steg.

Vad i helvete håller vi på med?
Vi  skriker på hämd, den allra blodigaste sådan när någon människa begår en orätt mot en annan människa. Men när vi lemlästar, våldtar, rånar och fullkomligen bankar skiten ur planeten Tellus är det inte många som skriker. Det fortgår. Hela tiden. Och dessa djur och växter som inte kan resa sig mot oss och be oss gå till våra rum och komma ut igen när vi är snälla och tänker be om ursäkt för vårt uppförande...Det gör mig sorgsen.

Bilden på Sälen och pojken är hur fin som helst. Men att svika ett förtroende är hemskt.

Jag är inte den bästa heller. Jag är tex inte vegetarian. Jag dricker Coca-Cola. Men jag försöker dra mitt strå till stacken så gott jag kan.

Flyger jag flygplan vill jag helst om det går betala Miljöskatt
Jag återvinner all plast jag gör av med här hemma i form av schampoflaskor osv
Jag äger ingen bil
Pantar burkar.
Försöker duscha snabbt och effektivt

Men...räcker det?
Jag vill inte svika ett förtroende jag får.
Jag känner mig som en skurk när jag tittar på bilden med pojken och sälen....

Ang bilden i föregåen...