Katt och Vilse del 1.
När det gäller tekniska prylar som tex mobiler, e-post och dylikt så klarar man sig tyvärr inte längre sig utan dem. Men det har funnits en tid då man ringde från telefonkiosker om man nödvändigtvis behövde ringa. Nåja, det var inte det jag skulle berätta om i dag. Utan i dag skall jag berätta om hur dte kan gå om man är en sann djurvän.
Jag och en vän. M-M åkte till Spanien förrförra sommaren. OCh hälsade på en teaterkompis till mig som bor där med sin man och son. Hon bor uppe i bergen. Bananträden och Avoccadoträden växer precis utanför huset i dalgången och den uttorkade floden. Och det är just den här floden och en katt som den här berättelsen kommer att handla om. Vi, alltså jag och M-M ville i stället för att åka den lokala bussen ner till stranden/stan gå den drygt fem km långa promenaden ner. "Det är bara att följa flodbädden" sa teaterkompisen som inte hade lust att hänga med den här dagen. Som Spanienbo var hon trött på sol. Och som förfrysta nordbor kunnde M-M och jag inte få nog av den flödande solen.
Sagt och gjort vi började promenera på flodbotten. (Det var som sagt inget vatten) Det var knöligt och jobbigt och eftersom jag har en uppbyggnad på tre cm på högra skon, (annars når jag inte ner till marken med högerbenet) så kan det vara lite klurigt i bland, man trampar lätt snett. Även min vän M-M som bara hade flip-flopp skor på sig tyckte att det var väl knöligt. Vi beslöt oss att gå upp till vägen i stället och fortsätta vår promenad där.
Vi letade oss uppåt. Och ramlar på en stackars katt som ligger ner och vrålar av smärta. Vi kan inte bara gå för bi denna stackars varelse. Något måste vi göra. Men vad? M-M stannar hos katten, lindar in den försiktigt i en handduk. Jag försöker få tag på någon tvåbent varelse som kan hjälpa oss. Jag hittar en ung tjej. Engelska kan hon inte. Spanska kan inte jag. Kroppsmimik får man alltså ta till och ljudillustrationer.
-Mjaou...cat...föröker jag
-?
-Overthere. Hurt. Aj aj aj. (Jag tar mig för höften för att visa var katten är skadad)
-?
-Car...brummm...cracsh...pang...cat...mjaou....aj aj aj. Home?
Tioöringen ramlar ner. Jag har gjort mig förstådd för tjejen börjar hojta något åt familjen som bor på andra idan vägen. Vi tar katten dit jag och M-M. Det var deras katt. Fast de hade ca 6-7 till så en mer eller mindre spelade nog ingen roll. Tror nog att den katten inte fick leva så länge till.
Så...sagt oh gjort efter denna katträddarexpedition med ovetande slut bockade vi, handduken fick de behålla. Frågade "Almunecar?" och pekade på vägen De visade ut riktningen åt oss och vi började trava. Efter en stund blev vi ikappkörda av en liten limegrön bil. Det var kattägarinnan som ville skjutsa oss...Vi tackade för vänligheten och satte oss i bilen och åkte ner till stranden. Där solade och badade vi hela dagen. Men det var nu. Klockan 15:30 när vi skulle gå hem de där fem km som de verkliga problemen började....läs den rafflade fortsättningen i del 2