Att lära sig läsa
Det finns en kvinna som jag möter dagligen i mitt arbete. Hennes svenska är begränsad till Hej och Hejdå. Enligt kollegan så är hon också analfabet. Hemma har hon varit och tagit hand om barnen. En rätt vanlig förekommande förteelse bland invandrarkvinnor. Nu har hon börjat SFI och är redan efter en vecka en stjärnstudent. Och som hon lyser. Och ler. Lyckan riktigt strålar om henne. Och stolt berättar hon på sitt språk att hon är mycket omtyckt av sina lärare. ( En annan kollega kan kurdiska så hon får agera tolk) Första dagen när hon hämtade sitt barn berättade hon att hon minsann lärt sig ABCD. Och i dag kunde hon hela alfabetet, Det satt där det skulle. Redan efter en en och en halv vecka.
Tänk vilken värld som öppnar sig för denna människan. Inte bara det att hon nu ev erövrar skriftspråket och lär sig läsa för första gången i sitt liv. (Oavsett hemspråk) att dessutom lära sig prata själv i stället för att använda sig av sina små barn.
Jag ser nästan hur hon studsar i väg till skolan på morgonen till skolan efter att ha lämnat barnen. Så fylld av livsglädje att man själv ler som ett fån när man ser henne.
Sådant ger perspektiv på tillvaron.
skriven
Ja, det är fantastiskt. Och så är det tragiskt hur kvinnor (och människor i allmänhet) blir behandlade i vissa länder. Jag kan rekommendera Tusen strålande solar, som handlar om tre kvinno-öden i Afghanistan. Mycket bra bok!