Kommunication
I dag kom jag försent till jobbet. Utan vilje och utan att jag försovit mig. Utan pga ett totalt missförstånd. Men jag hade en magkänsla av att något var fel så jag dök upp på jobbet 20 minuter tidigare än den tid jag trodde var riktig. Men det visade sig att jag skulle varit på jobbet 6:15 och inte 8:00 som jag trodde men som jag på något sätt ändå trodde att jag trodde fel om. Så 07:30 är jag på jobbet och möts av en frustrerad och arg kollega.
Men som jag sa det är inte så mkt att tjafsa om. Jag bad raskt om ursäkt. Men fick mig ett par haranger till om att jag inte svarat i telefon. ( Jag har en loftsäng, telefonen står i rummet och för att klättra ner och svara bör jag ha min skena på mig. Så det tar sin tid, måste fixa det där.)
I dag tog jag hand om min kollega XY:s avdelning eftersom varken XY eller hennes kollega var där. De var båda sjuka. XY mår verkligen dåligt av jobbet. Jag mår väl inte lika dåligt som XY, på ngt sätt är jag van vid "dålig" stämmning eller behandling så jag biter ihop kanske längre än andra.
Det var i alla fall en rätt okej dag i dag. Men jag har svårt att prata med min kollega på något vis. Vi når inte riktigt varandra. Kommunicationen når liksom inte fram. Jag tror nog att vi båda försöker. Men jag tror inte att vi befinner oss på samma plan helt enkelt. Så är det i bland bara. Man klarar den dagliga rutinen men så mkt mer blir det liksom inte.