Var trött som en gnu i går. Vaknade ändå runt 8. Så nu har jag hunnit utfodra katten, äta frukost och betala räkningar. ( En styggelse mot den kreativa själen och ett hån mot plånboken) I dag skall vi ha ett första genomdrag av Fröken Julie. Det är en månad kvar ungefär till premiären. Det första genomdraget är ett prov på hurman ligger till, och det brukar gå ganska dåligt. Men det ger en klar linje i alla fall om hur det hela kan tänkas se ut. Och vad som behöver putsas.
I kväll skall jag se Institutets första föreställning. Den kritikerhyllade och högt älskade Teater Terrier finns inte länre. I stället uppstår en annan slags grupp med andra medlemmar. (En forna terrier medlem är med) Om man skall tro föhandsrepotagen så lär denna nya grupp ställa till det ordentligt i teatervärlden. De kommer nog att hats lika mycket som de kommer att älskas.
Jag skall alltså recensera deras första föreställnin som är SJU timmar lång. SJU timmar. Föreställningen har skrivits under tre veckor och sedan repeterats under tre veckor. Vi får se vad det blir för något. Jag är nyfiket skeptisk. Och jag tror inte att det blir så påklätt som på bilden ovan.
4Läs mer >>Jag hade kunnat strunta i honom. Bara gå förbi som de flesta ändå gör. Men det gjorde jag inte. Han frågade efter pengar och jag grävde i fickan. Till saken hör att jag just nu har drygt 600:- kvar och det är långt till löning. Jag skall till Helsingborg i helgen och måste således ha pengar till både mat och tågbiljett dit och hem. Så jag gav honom en krona och hans damsällskap en krona. Han blev sur. När han gick förbi mig muttrade han: Vem fan tror hon att hon är? Var i helvete mat kan man köpa mat för en krona?" Tydligen hade han glömt något så när han åter gick förbi mig så sa han ganska högt: Jäkla snåljåp! En krona?
Jag hade velat förklara för honom varför det bara blev en krona, men sen blev jag faktiskt sur på mig själv, typiskt mig. Att jag alltid förklara varför. Det har han inte med att göra. Jag hade faktiskt kunnat skita i att ge honom något alls. Jag menar inte att han skall vara tacksam för en krona, men han hade inte behövt kalla mig snåljåp.
Till alla barn som överlevde 60, 70 & 80 talet. (TEXTEN ÄR HÄMTAD FRÅN FACEBOOK)
Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.
De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barn- säkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, inte blev vi överviktiga för det!
För att vi var alltid ute och lekte.
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dagen och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nindendo, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på tv:n inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget internet eller msn. Vi hade vänner och dem fann vi utomhus!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, de som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen.Otroligt, eller hur?
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta! Om du är en av dem så; Grattis! Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan advokater och myndigheter reglerade ditt liv för "ditt eget bästa"?
1Läs mer >>Ni som har reklam på era bloggsidor hos blogg.se Har ni märkt hur snillrik reklamen är? den anpassar sig efter de senaste inläggen. Skriver jag om Hår så gör de reklam för stylingprodukter. Skriver jag om miljö så görs det reklam för Hemköps ekologiska varor.
Testa själv får ni se...det kan ju faktiskt till och med bli riktigt kul. Skriv om så snåriga och kluriga saker du bara kan och se vad det blir för reklam
0Läs mer >>Lördag: Röj och fix dag på Lilla Teatern + repa Fröken Julie? gå och se operan Salome Söndag: Skriva recension+ årsmöte på Lilla Teatern+ repa Fröken Julie.
Kan ju också meddela att nu är jag faktiskt medle i Svenska Teaterkritikerföreningen och har ett laminerat presskort i min plånbok.
I morse klev jag upp ur sängen och lämnade lägenheten innan tidningen hade kommit. Det är tidigt det. För tidigt. Inte ens solen var uppe. Den hade vett nog att sova.
