Att gräla




Att gräla är inte kul alls. Man hatar det. Det är förgörande för humöret och sällan kommer det ut något konstruktivt av ett gräl. Själv tillhör jag den sorten som avskyr att gräla. Undviker det hellre än sätter i gång det. Men visst händer det att även jag råkar i gräl. Man får bara akta sig så att man inte blir en grälkärring.

MEN

Att gräla på scenen är hur roligt som helst. Att känna den där sugande känslan i magtrakten och bara ge sg ut i ett gräl och bli riktigt arg och irriterad och ilsken. DETär hur roligt som helst. JO, jag menar det. Det är skitkul att gräla på scen. Man känner att man växer som människa och man mår hur bra som helst efteråt.

Visst är det märkligt....
Gräl i det vanliga livet är förödande för humöret och kroppen
men
Gräl på scenen är upplyftande, grälande och en jäkla endorfinkick!

Kommentarer:

1 Pia:

skriven

Jag håller verkligen med. Kommer fortfarande ihåg scenen i Anne Frank när herr (jag har just nu totalt tappat namnet) blir påkommen av Fru Frank med att stjäla mat. Det var en härlig scen att göra!

2 Konstanze:

skriven

Ja eller när vi grälade så att stolarna flög genom rummet i en improvisation som tonårdotter och moder.

Kommentera här: