Det e svårt i bland.

Häromdagen var jag på Hudkliniken på MAS. Jag "lider" av en genetisk åkomma som heter NF. Neurofibromatos. jag får då och då lite fibromer som dyker upp på kroppen här och var. En del kan man ta bort med laser, andra kirurgiskt och en del får man helt enkelt låta vara. Min läkare där är Agneta Trollius. En vacker, varm och helt och hållet förtroendeingivande läkare. Ödmjuk. Man gillar henne direkt.
När hon tog emot mig frågade hon givetvis hur allt stod till
-Bra sa jag. Lite nervös...Hur...
Sen svalde jag. Jag tänkte fråga Hur står det till själv Men jag bet mig i tungan. Kändes inte helt bra. Hon är ju fd hustru till...ja ni vet vem, och hon har nog haft det överjävligt en lång tid. Och jag känner inte henne...men jag försökte ändå genom att le och trycka hennes hand så vart jag kunde förmedla min sympati till henne.

Jag tycker det är helt jäkla galet av carl Trollius, att göra som han gjort när han har en sådan ängel till hustru,
ett sådant jäkla svek.
Kategorier: Jag

Kommentera här: