Ett barn i min omedelbara närhet fick jag det njutbara tillfället att umgås med i dag på stranden. Solen sken och vädret var vackert. Kul tänkte jag, badkruka som jag blivit, men som älskar att bada, nu blir det plaska av. Men den lille prinsen förstod inte alls tjusningen över det jättelika badkaret. Fötterna på sin höjd kunde han doppa men inte mer. det som däremot upptog den lille prinsens totala koncentration var en sandkulle. Med ett fast grepp om min hand skulle kullen besegras, och så skulle det ramlas ner för kullen. Upp igen. och ner. Och så där höll vi på i tjugo minuter. Den lille prinsen skrattade så han kiknade.
Min "motorcykel"hjälm (nej jag har ingen motorcykel utan en Moped, Motoped, men skillnaden vet inte den lille prinsen om ännu, han får väl gå i terapi när den hemska sanningen uppenbaras för honom) fick den lille prinsen prova. En gång, två gånger, massor av gånger. Ja, den var nästan mer intressant än själva motorcykeln. Får nästan köpa en motorcykelhjälm till den lille knatten i julklapp om intresset är kvar. För hjälmen fick jag nästan inte tillbaka.
skriven
Och den lille prinsen är glad i sin faster.