Motopeden

Motopeden har kommit. I måndags hämtade jag den från MC-huset i Malmö- Och körde den till föreläsningen på Malmö Högskola. Det tog lång tid eftersom jag inte vågade köra så snabbt. Dessutom höll jag mig på cykelbanorna, och där får man ju inte köra med EU-mopeder. Men det var bättre att jag höll mig där än vingla runt i trafiken. Respektfullt körde jag på cykelbanorna, ja såpass respektfullt att cyklisterna faktiskt körde om mig.

Att få upp motopeden på centralstödet har visat sig en aningen struligt, men det går bättre nu, fast inte varje gång.

Jag har dessutom tappat motopeden i backen två gånger, en gång när jag skulle trixa in den på gården där jag bor genom två tunga och otympliga dörrar. Och en gång vid ett rödljus. Jag är inte lika stark på mitt högerben som mitt vänsterben så jag tappade balansen vid ett rödljus när det blev en övervikt åt höger, jag satt ner med vänsterbenet nere på marken, höger når jag inte ner med, jag når inte ner med bägge benen samtidigt, jag är för kort för det, Så den lade sig ner. Pinsamt. Sennär jag rättat upp den ville den inte starta först, men gjorde det sen. Jag menar att det borde de ju faktiskt tåla, det är ju ingen större fallhöjd.

Arne, som "motopeden" heter enligt ungarna på jobbet har alltså redan dag fyra fått lite skrapsår och en lite kurvig högerbromshandtag. Men lugn den funkar som den ska.
Kategorier: Jag

Kommentera här: