Suraste citroner

Det finns ett grundläggande fel på mitt arbete. Och det är atmosfären. Och en del av kollegorna. Stämminingen och förhållningssättet. Jag och tre andra som är rätt så nya har bildat "de gladas armé" därför att stället annars befolkas av surkärringar som vare sig förstår ironi, skämt eller glädje. Mungiporna går ner i armhålorna på dem. En av de värsta är den jag arbetar med. Ett surare troll får man leta efter. Och så har hon mage att anklaga mig för att vara tjafsig när hon är minst lika tjafsig själv och dessutom sur som ättika.
Det går inte att prata med henne, jag har försökt i över sex månader nu. Charma henne, ge henne komplimanger, le, skämta. Inget går. Tror du att hon ger något som helst av dessa ting tillbaka. Icke.

Det är inte speciellt roligt. Men lönen är bra. Eller som min far sa: Det är inte lön du får. Det är skadestånd för att du tvingas arbeta med sådana där surkärringar.

Jag vill tillbaka till stallis

Kommentarer:

1 turmalin:

skriven

Citroner är inte skoj! Har själv några praktexemplar på mitt jobb..jag har dock turen att kunna dra mig undan från dessa element och söka mig till andra arb.kamrater.

2 *P*:

skriven

*fniss* Gillar din fars uttalande!

Men helt ärligt: vad är det med folk egentligen? Livet blir ju faktiskt lite lättare om vi vågar le.

Fortsätt charma!
=0)

Kommentera här: