Torpet


( Bilden har jag hittat på nätet och den är tagen av en kvinna vid namn Kerstin Pettersson, tyvärr har jag ingen egen bild av torpet. Vilket är förgrymmande synd)





När jag var liten så tillbringade jag och min bror och även mina kusiner många somrar hos våra morföräldrar. De hade ett torp på landet. Ett sådant där ni vet med vita knutar, utedass, potta under sängen, braskamin och glasveranda. Det fanns också en lillstuga där gästerna fick bo. Morfar slog ängen nedanför lillstugan med lie. Tomten var enormt stor, i alla fall vill jag minnas det så. Men den var stor. Runtom tomten fanns det skog. Mormor tog oss många gånger på promenad i skogen för att plocka blåbär. Eller för att besöka trollstenen ( Ensten man kunde krypa under och när man kom ut på andra sidan ramlade det ner en marianne, en såndär godisbit ni vet från himlen.) det fanns också pomperipossastenen, tågstenen, och gungstenen. Mormor hittade i skogen som i sin egen ficka.

Det var verkligen ute på landet. Verkligen. Först fick man köra på en grusväg med M skyltar, än i dag är det mormor och morfarskyltar för mig. Sen skulle man vika av till vänster där en rödgul skylt pekade in mot Hemsjö ( tror jag) den vägen var en berg och dalbana. Inte heller fanns det någonstans att handla i stället kom en sådan där matbuss man kunde gå in i och handla  mat i. jag handlade Hubba-Bubba där och solkatten.

Det fanns en stig genom skogen som gick från tomten ner till en sjö där vi badade ofta. Det fanns en bra hopp och solsten där och en liten strand.

Mormor och Morfar sålde torpet när de blev för gamla att ha kvar det. vad jag vet så ville ingen i släkten ta över det. jag vet inte. Men jag minns att vi återvände dit många år senare bara för att titta.
Det var ingen angenäm upplevelse. Skogen var ett kalhygge, torpet hade parabolantenn. ( Vi hade ingen TV där alls, utan böcker, naturen och radion och det räckte gott.)
Skogen var ett kalhygge, och nere vid sjön ... det var en sorg att se. Stranden var lemlästad och överallt på gräsmattan var det avspärringar i form av staket och grindar. Revirpinkeri till max.

Det var som att bli våldtagen på sin barndom.
Brrr
Jag kan sakna det där torpet i bland.

Kommentarer:

1 *P*:

skriven

Visst känns det märkligt?! Tänker på "Lyckliga gatan..."

Vilka fina barndomsminnen...

Kommentera här: