experiment slutresultat dag 1

Antal givna komplimanger och uppmuntrande ord och välgärningar: 5
Antal emottagna komplimanger:     1


En bra start...

Kommentarer:

1 Madeleine:

skriven

Det är bra, man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad :) ger man mycket komplimanger ska man snart se att man får mycket tillbaka!

Ha en fin kväll!

2 Konstanze:

skriven

Madeleine: Tack. Då blir din uppmuntrande kommentar nr 2 i dag. Tack ska du ha.

3 Elinleticia:

skriven

Om man räknar med att få lika mycket kärlek som man ger ut har man ett koncept som kommer köra fast fort som fan. För sånt märker folk. Ge komplimanger är alltid bra, men inte om man vill ha något tillbaka för då blir det byteshandel - och det handlar det ju knappast om. Det känns som du är inblandad i ett krig, "armé" är ju direkt ett sånt spår. Jag har läst ett tag och ...tja jag bara kände att det var så helt fel väg! Jag menar inte att du inte har rätt. Säkert är det fullt med surkartar på ditt jobb. Men att utmana folk med glädje på ett beräknande sätt är bara provocerande och det märker de flesta. Sluter sig in i sina skal ännu mer.

Ja det var bara det jag skulle säga.

4 Konstanze:

skriven

Jovisst du har rätt Elinleticia, men för att inte uppslukas av de sura på jobbet och bli en sådan själv, jag har redan märkt tendenser till det redan i mitt sätt att vara. Andra i min närhet har märkt att jag inte är lika glad längre. Därför försöker jag vara glad på jobbet, fortsätta att vara jag. Fortsätta att uppföra mig på ett sådant sätt som jag önskar att andra uppförde sig mot mig. se folk i ögonen, ge positiv respons, berättigad kritik fast på ett icke kommenderande sätt. Jag är inte beräknande i mitt sätt att vara, jag försöker bara överleva. Och det jag menar med att ge komplimanger är som jag skrev, att ge uppriktiga sådana till nära och kära, till kollegor, till mannen på gatan med den assnygga bilen. Bara ett litet " Oj, vilken snygg bil du har" Inget mer. Jag struntar i om folk inte ger tillbaka. Men det vore trevligt, men inget jag begär. Och de komplimnager jag ger till surkärringarna på jobbet är uppriktiga från min sida. Inget annat

5 Elinleticia:

skriven

Du tror inte att det kan vara det minsta dubbelt att ge en komplimang till "surkärringarna"? Att inte din egentliga inställning (som må vara aldrig hur rätt) lyser igenom? Att säga att du ger surkärringarna en komplimang tycker jag är falskt. En komplimang skulle vara att försöka att tänka på dem som något annat än surkärringar. Jag tror det skulle räcka om du vill "ge" något utan att få tillbaka. Jag är helt övertygad om att situationen på ditt jobb är kaotisk. Men jag reagerar själv med total misstro när någon jag vet tycker att jag är en surkärring eller något annat negativt - ger mig en komplimang. Det är som att sätta ett plåster på ett oläkt sår, och fungerar ytterst sällan. Då gör man det för sin egen skull, för att känna sig bra och duktig - och det är en annan femma.

Att ge komplimanger till andra, familj och vänner - var ju inte det du egentligen pratade om. Udden var ju väldigt uppenbart riktad mot folk på ditt jobb. Och "armé" låter faktiskt provoaktivt - det spelar på det faktum att folk är på ett sätt man inte tycker om - och att man skiljer sig från dom, är bättre. Jag tycker det är bra att ge komplimanger på det sättet du beskrev i ditt senaste inlägg - men jag tror inte alls på att ge komplimanger till någon som man innerst inne har dåliga tankar om. För det är falskt - och det vet den du komplimanterar om också och kommer i slutändan reagera utifrån det. Först med glädje, sen förvirrning - och sen ilska över att man ger blandade signaler. Men å andra sidan. Det är JAG som upplever det så här. Jag antar att det är helt subjektivt. Men jag tål inte när folk jag vet tänker illa om mig ger mig komplimanger.

Och så vidare.

6 Anonym:

skriven

Armé, det är ingen som vet att det finns en sådan mer än vi fyra som är med där. det är inget vi pratar om. Även om min kollega är mer än lovligt sur och trilsk och säger både det ena och det andra om mig så vill jag inte spela på samma kort. Jag ser att hon blir glad över när jag ger henne en komplimang. Jag Tycker att hon är en bra pedagog. Det är grundtonen som behöver ändras. Och jag vill genom att vara glad och trevlig försöka ändra attityden på jobbet gentemot varandra. Ja vägrar att själv bli en surkärring, vilket jag mer eller mindre har blivit på jobbet, det var en kollega som sa det, en av de sura, som sa att jag ändrats så att jag var så glad i början...jag sa att jag som alla andra på förskolan påverkas i stämmningen. Vid en personalenkät var trivseln på jobbet medel 5 och det borde vara i alla fall typ vid 15...

Jag förstår hur du tänker Elinleticia, och det ligger något i det du säger.
Men jag tror samtidigt att ett surt betende inte blir bättre av att mötas av ett surt beteende. I alla fall mår inte jag bra av det. Ungarna mår inte bra av det. Jag påverkas av hur folk är, det gör vi alla. Jag gör inget för att vara bättre än de andra. Det är inte min grej. Jag har varit mkt nära att ge upp som den 14 i raden av kollegor. De senaste tre fyra åren har det slutat och börjat 12 personer, förutom de fyra grundpelarna på förskolan. Och av oss nya har det redan slutat en, en annan är på väg, och vi andra har tänkt tanken både en och två gånger. Och kanske blir det så. För jag pallar snart inte mer.

Kommentera här: