Så länge jag har hållt på med teater inom amatörvärlden så har alltid ngt problem uppstått. Alltid. Det finns inte en enda produktion som jag deltagit i som inte drabbats av något slags problem.
Tex
Anne Frank- en av skådespelarna fastnar i bergen i Italien med sin bil sista helgrepet innan premiär.
Andorra- avhopp till höger och vänster, + två dödsfall.(Dock ej under rep eller på teatern däremot en av skådespelarna, frid över ditt minne Raul, får två hjärtattacker varav det sista blir för mkt samt en till regissören närstående person=
Fröken Julie- det fanns de som inte mådde så bra i produktionsteamet som gjorde att viktiga personer uteblev då och då. Men fan vad bra det blev till slut.
Och nu Kallocain- avhopp i elfte minuten och många oklara trådar än.
Det har gått så långt att man börjar skämta om vad det skall bli för problem som dyker upp i de nya produktioner man ingår i. Lite spännande sådär. Och man får ha en ängels tålamod, inte ge upp, lite skygglappar då problemen uppenbarar sig och vem som helst egentligen skulle ha lagt ner. Lite naiv dumhet och djävlar anamma är det som gäller.
MEn det läser sig alltid. Hittills har jag väl aldrig varit med om att en produktion lagts ner i elfte minuten. En gång höll vi på att bli stämda därför vi tolkat ett manus lite för fritt. Översättaren blev tvärarg och sa att om vi spelade pjäsen skulle han stämma oss. Detta var på förmiddagen på premiärsdagen. Så vad att göra? Vi sköt fram premiären en dag. Skickade hem tre människor med ett engelskt manus, ett ryskt och ett svenskt och så fick de översätta det till ett nytt. Sen fick vi alla ändra lite ordföljder i våra egna repliker och skulle någon komma och säga att det var fel så hade vi ett nytt manus att visa. Dessutom garderade vi oss genom att skriva "Fritt efter" Premiären gick av stapeln dagen efter.
Inför Änglasyn med repstart i januari 2009 så får vi se vad som dyker upp längst vägen. Riktigt spännande. Men vi satsar stort där. Riktigt stort. Sverigepremiär och allt. Det ni.
Nedan en video från timmarna innan föreställningen på Anne Frank. Alla pysslar, småpratar, skojar och tramsar eller bara ÄR. Det är den bästa stunden på teatern. Vissa mer nervösa än andra. Andra lugna som filbunkar. Videon är inte illa menad men kan verka lite grov. Det var jag och och Herr van Daan som tramsade oss. Han kom med filmkameran och jag stod och sydde fast judestjärnan på min rock. Och hur det nu var så blev det Tinas mat. fast i stället Annes syhörna. Svart galghumor som kanske inte uppskattas av alla. Men som sagt det är inte illa ment.
Kommentarer:
1Leffe:
skriven
Så svart galghumor var det väl inte. Visst man kan alltid fantisera vidare kring det där med mat och ugnar (kremeringen alltså). Men det var kul att se dig på film i Anne Frank jobbet. Spännande värld, teatervärlden. Många mänskliga möten både i den verkliga teatermiljön men också i alla manus och utkast ni lever med. Verkar vara ett ibland högt tempo, så dåligt hjärta verkar inte vara det bästa utgångsläget. Hursomhelst. Hoppas verkligen ni lyckas med Kallocain. Karin Boye är lika fascinerande som tragisk!
Nja jag menade snarare skämtet kring själva judestjärnan som är en stark symbol. Att skämta om hur man syr fast en sådan. Men på ngt sätt så tror jag att Anne själv skulle kunna skämta på det sättet om hon var på det humöret.
skriven
Så svart galghumor var det väl inte. Visst man kan alltid fantisera vidare kring det där med mat och ugnar (kremeringen alltså). Men det var kul att se dig på film i Anne Frank jobbet. Spännande värld, teatervärlden. Många mänskliga möten både i den verkliga teatermiljön men också i alla manus och utkast ni lever med. Verkar vara ett ibland högt tempo, så dåligt hjärta verkar inte vara det bästa utgångsläget. Hursomhelst. Hoppas verkligen ni lyckas med Kallocain. Karin Boye är lika fascinerande som tragisk!