Ett evigt letande
Kommentarer:
Ja, jag måste erkänna att det var ett gripande stycke som verkligen satts in i sitt rätta sammanhang. Jag har inte heller sett The Passion of Christ, av samma anledning som du nämner.
Pia: Åh vad jag avundas dig som ha ren sådan sångröst som gör det möjligt för dig att sjunga sådant här. Det hade jag så gärna velat.
Thomas: Nej det räcker med att se dessa bilder så får jag avsmak av filmen. Vilket kanske är Mr Gibsons mening. Men det är ju inte bara dessa nio minuter som det är ett frosseri i sargade kroppar, utan en stor del av filmen är ännu värre. Sen är han ju en uttalad antisemit. Nix, det räcker med detta, det är slag i magen drabbande så det räcker och blir över. Däremot blir det nog ett inköp av Johannespassionen så småningom i alla fall.
När jag var yngre lärde jag mig att Jesus dog för våra synder. Det skulle vara som en tröst eftersom jag ibland kunde känna mig rätt beklämd över krig och mänskligt lidande. Jag fick lära mig att jag behövde inte lida så mycket över alla tragedier eftersom det var det Jesus gjorde när han dog på korset. Känner du igen det här tänket?
När jag var yngre lärde jag mig att Jesus dog för våra synder. Det skulle vara som en tröst eftersom jag ibland kunde känna mig rätt beklämd över krig och mänskligt lidande. Jag fick lära mig att jag behövde inte lida så mycket över alla tragedier eftersom det var det Jesus gjorde när han dog på korset. Känner du igen det här tänket?
När jag var yngre lärde jag mig att Jesus dog för våra synder. Det skulle vara som en tröst eftersom jag ibland kunde känna mig rätt beklämd över krig och mänskligt lidande. Jag fick lära mig att jag behövde inte lida så mycket över alla tragedier eftersom det var det Jesus gjorde när han dog på korset. Känner du igen det här tänket?
Leffe: Om jag känner igen tänket? Svårt att säga. Mina föräldrar har aldrig varit speciellt religösa av sig så vi pratade aldrig så mkt om Jesus å sådant. Min mamma växte upp med gudsfruktande föräldrar, så det var aftonbön, söndag i kyrkan och hela rasket, vilket fick henne att mer eller mindre känna avsmak för den kyrkliga biten. Sen kan man kanske hålla med om att den där Jesus var en stor tänkare, och en rättskaffens man. Men om han nu är Guds son, om nu gud finns är en annan fråga som är för besvärlig att svara på. Jag är inte heller troende på det sättet, och har svårt att se em kärleksfull fader utsätta sin son för ngt sådant grymt som en korsfästelse. Jag tror att man skall känna "lidande" i andras olycka. Missförstå mig inte. Men jag tror att så länge man känner medlindande eller lider för att världen ser ut som den gör, så kan man också göra något åt det. Men om man skuffar undan lidelsen, medkänslan, för det är mer snack om medkänsla än något annat, på någon annan, i detta fallet Jesus, så tycker jag att det låter rätt egoistiskt. Nä, jag behöver inte tycka synd om alla Rumänska gatubarn och "lida" för att de inte har någonstans att bo, för det har Jesus redan gjort åt mig.
Hej hopp! Ursäkta att min kommentar kom i tre upplagor. Men det blev något strul med internetkopplingen i samband med att jag tittade på YouTubeklippet.
Har tänkt i samma logiska banor som du att det låter egoistiskt att så att säga låta Jesus stå för lidandet så slipper jag lida själv. I mitt fall sade man det till mig som en slags tröst, lindring. Men tyvärr vet vi ju att många brott sker i Guds namn och kanske egoismen har sin botten i synen på till vilken nytta Jesus led på korset. Jag tror det finns rätt djupa rötter i vårt undermedvetna kring Jesu lidande. Bilderna och händelserna på Golgata presenteras ju så tidigt för oss. Får dina förskolebarn läsa om Jesu korsfästelse?
Leffe: Nej, mina förskolebarn får inte, eller får och får, men vi pratar inte om Jesus korssfästelse med dom. När jag arbetade på en Katolsk förskola gjorde dom det. Men eftersom jag inte var katolik så fick jag inte arbeta kvar där. Så jag tror att det är som så att inom de privata kristna förskolorna så pratar man mkt om Jesus och Gud och hela paketet. Men inte i de andra förskolorna. Vi har ju i dag många kulturer att ta hänsyn till. Där jag arbetar så har vi ju en del muslimska barn. Men vi firar de svenska högtiderna som jul, lucia, påsk, midsommar, men utan aatt egentligen nämna den egentliga orsaken till varför vi firar dessa högtider. Barnen kommer tids nog ändå få reda på vem Jesus, Muhammed, Buddha osv var för ena kloka filurer.
Jag är ju som sagt inte uppvuxen med så värst religiösa föräldrar. Jag respekterar andra människors tro, så länge de inte kör med "SÅ ÄR DET!" stilen då tänder jag till. Jag tror, om man nu skall tro, eller om jag nu tror, så handalr det ju om en och samma snubbe. Grundtanke. Grundkänsla, bara det att benämningarna på tanken, känslan, tillståndet är olika.
För till sjyvende och sist så handlar det ju om PEace, Love and understandning. Typ.
skriven
Flämt! Det var sannerligen en häftig kombination. Har inte sett filmen, men väl sjungit passionen.
Det är mycket blod och våld, men jag tror att denna skildring av Jesu korsfästelse är mer realistisk än t ex den i Jesus från Nasaret, där allting är så himla vackert hela tiden. Korsfästelse var en grym och förfärlig avrättningsmetod och översteprästerna ville sannerligen sätta dit Jesus. Han var ett hot mot dom.