Om fotografiska drömmar
Men ändå inte. Det var vackrare i drömmen. Nåja. Jag fick väl inte riktigt till det med fotograferandet. jag ville ju liksom impa på Mr M. (Fortfarande!) Så till saken då. Han håvade i alla fall upp en väggalmanacka, en sådan där man kan göra med sina egna bilder. Det var bilder från deras (Mr M och flickvännen) resa någonstans. (Inte till Finland i alla fall) Jag reagerade över i drömmen att de inte kunde resa eftersom de har en knappt ettårig dotter där hemma. (Så är det med den saken)
Det som facinerade (felstav!) mig med den här drömmen var hur tydligt jag kunde se de 12 olika bilderna i almanackan han visade mig. Och även de pustlustiga fotokommetarerna,
En bild, jag skall försöka beskriva den.
Fotografen (förmodligen Mr M) står i en backe. Vi ser honom/henne inte. Jag vill bara att du skall veta positonen. Backen är väldigt stenig. Det ligger stora vita stenar inga bumbligar, men i alla fall är vissa av dem knytnävsstora. På höger sida om backen är det ett buskage. Ur dessa buskar hoppar det tre orangutanger. (Jag vill i alla fall minnas att det var orangutanger) Fotografen har knäppt i precis rätt ögonblick. Bilden är inte arrangerad. Fotografen kan inte från början veta att det skulle komma tre orangutanger ur buskarna. De är ungar. Nåväl. Där buskaget y´tar slut vidtar en BRANT slutning neråt höger mot havet som syns i övre högra hörnet. Det blåser rejält, det går vita gäss på havet. Och några tursiter, jag antar att de är turister strävar uppför den steniga branten från havet. Ljuset är skarpt. Och det är nog inte heller speciellt varmt. Alla på bilden har långbyxor och långarmande tröjor.
Jag minns även två andra bilder, En där man ser en stor stark, muskulös svart polis med svarta solglasögon. han skriker något. Det står också något på löpsedeln i bakrunden på kiosken. Den skrikande polisen ser riktigt aggresiv ut. Hans öppna skrikande mun dominerar bilden. Man kan läsa vad det står på löpsedeln. (Vilket jag har gömt nu, men det fanns en poäng i det) I handen håller han en svart katt i nackskinnet. När jag tar av mig mina (!) solglasögon ser jag att det inte är en fullvuxen katt utan en kattunge.
Ja, sen tog drömmen slut.
Kommentarer:
2
Konstanze:
Leffe: Inget emot det alls. Tilläggas bör kanske att Mr M var jag grymt grymt grymt kär i en gång. Den förste jag blev kär i. Och hittills den enda. Men det var inte besvarat i det långa loppet.
Barn har jag inga. Och jag vet inte om jag vill heller. Inte som situationen med mitt civiltillstånd ser ut just nu. Men jag är inte den som säger att sådant inte kan ändras
skriven
Roligt att du skriver om dina drömmar. Drömmar är en fantastisk källa till aktiv reflexion.
Om du tycker det är okey kan jag inte låta bli att litet snabbt tänka mig in i dina drömbilder. Jag fastnar för att att det blåser, stormar i drömmen och det finns branter. Det ger mig en känsla av att det i drömmen finns en dramatik, en seglats på ett öppet stormigt hav med djupa vågor för att ge en annan bild av hur livet kan te sig i vissa perioder. Fotografen i drömmen får mig att tänka på någon som betraktar, bevarar bilder för att grunna på dem även efter det att situationen, händelsen passerat. Mitt i allt detta visar drömmen på djuren och deras ungar. Nu vet jag ju att du arbetar med barn. Men kanske det också är mer än så, en kärlek till barn, ditt barn, din längtan...?
Tycker du jag är ute och simmar på djupt vatten kan du bara glömma mina tankar. För det är ju bara mina associationer. Förresten vattnet i drömmen får mig att tänka både på livets speglingar, alltså reflexion, som spegelreflexkameran, men det får mig också att tänka på det levande, livet som växer och förändras, det glittrande livfulla vattnet.
Till sist! Har du sett Maria Larssons eviga ögonblick av Troell? Filmen som handlar om fotografen Maria. Om jag får gissa tror jag du skulle gilla den filmen. Har du sett den? Jag tyckte mycket om filmen och det som den berättar. Jättefin!