Kulturnörden- en teaterfjants bekännelser

När jag var liten på det glada 70 talet så var min familj väldigt röd. Så också det daghem jag gick Således gick vi i demonstrationståg och ropade för en bättre värld och daghem åt alla. Sedan dess har demonstrationståget tunnats ut, särskilt kring 1 maj. beklagligt nog.

Alldeles nyss hörde jag en massa ljud utifrån min annars rätt så tysta gata. ( tyst för att vara på möllevången) Oxh jag kikar ut. Därute på till vänster om mig på Nobelvägen sniglar sig ett enormt demonstrationståg sig fram. Det är enormt många människor. Det är ungrare, svenskar, turkar, greker, irakier från varje hörn man kan tänka sig. Nästan i alla fall. Och alla demonstrerar de för en bättre och rättvisare värld. Mot rasism, klassförtryck. Mot miljöhot och klimatuppvärming.
Jag kan inget annat än att känna mig upprymd och fnittrigt glad. Och stolt. Över att vara en människa och se att det finns andra människor som faktiskt bryr sig. På riktigt. Och visar det.

( enligt sydsvenskan så är det 10.000 människor som just nu passerar på gatan utanför mig.