Ryggmärgsreflex

Viss ryggmärgsreflex sitter kvar även en bit in i vuxenåldern. När jag var runt 21-23 år så åkte jag och två teaterkompisar till Santorini. Ingen av oss drack någonsomhelst alkohol under den veckan vi befann oss på denna lilla ö. Men jag tror nog att hotellgrannarna trodde det, för jäklar i mig vad vi tramsade och flamsade och skrattade.

Vi missförstod varandra å det grövsta, mest hela tiden, vilket fick oss att explodera i skrattkskader. Som tex:
Jag: Har du kameran med dig
Kompis 1: Ja det kommer flera.

Jag: Titta där kommer han med pomm fritten
Kompis 2: Va kommer han med madrassen?

Just denna felsägelse blir ofantligt kul när man övertrött sitter på en resturang sent en kväll och den stackars kyparen förstår inte varför vi tycker att det är så roligt att han kommer med en tallrik pommes. I vår fantasi bar han ju på en madrass


Nåja, en kväll ligger vi i våra sängar och skrattar så att vi kiknar och nästan faller ur våra sängar. Våra sänglampor är tända ( Detta är en mkt viktig detaj nämligen) Mitt under våra skrattkskader ställer sig en av mina kompisar upp och utför en pantomin eller något vilket får oss att explodera fullständigt. Då plötsligt är det någon som knackar på vår hotellrumsdörr. Och det är här ryggmärgsreflexen från barndomens sova över hos en kompis reflex fullständig tar över hos oss alla tre.

Blixtsnabbt hoppar vår kompis ner i sin säng och blixtsnabbt släcker vi våra sänglampor och drar lakanen över våra huvuden och ....tro det eller ej...låtsas sova....
Tills vi inser vad vi håller på med då börjar det bubbla i oss. Här ligger alltså tre stycken 2o-åringar och har av en dörrknackning betett sig som om de vore 11 och någons mamma har knackat på dörren för att det är dags att sova.

Som sagt, vissa reflexer sitter kvar länge.

Kommentera här: