Astrid
Jag blev adopterad i Fredags av Astrid. Jag tittade på en Mitzi i Onsdags och Astrid i fredags. Det första Astrid gjorde var att börja spinna och tok-kela med mig. Buffas och stångas med sitt huvud mot mitt huvud. Som om hon sa: Där är du ju, var har du varit?
Så det fanns inte så mkt att göra mer än att helt enkelt låta henne flytta hem till mig.
De flesta katter brukar när de kommer till ett nytt hem gömma sig i alla fall ett par timmar. Inte Astrid inte. Hon nosade runt lite. Kollade in var toan var, och var matskålen var. Checkade utsikten. Sen kom hon till mig i soffan vilt spinnande. Och vilt stångandes.
Jag har en loftsäng. Astrid har ännu inte lärt sig att klättra upp för stegen. ( Sara lärde sig snabbt) Vilket resulterade i att första morgonen vaknade jag av en olycklig Astrid som försökte komma på hur man tar sig upp. Jag fick helt enkelt gå ner och hämta henne. Hon blev så glad så hon visste inte vilken tass hon skulle stå på.
Hon är en cool dam. Vi kommer nog att trivas ihop. Jag måste bara lära mig förstå vad hon säger.
Men det är ju som så...man adopterar inte en katt. Man adopteras. Man låter inte en katt flytta in hos en. Katten flyttar in.
Det är det jag gillar med katter. De låter sig inte charmas om de inte har lust.
Kommentarer:
3
Malin:
Grattis! Hon ser jätteskön ut. Ser fram mot fler rapporter om henne, hon ser ut att kunna åstadkomma en del spaltmillimetrar.
4
Therése:
Malin: Hon är helskön. En vän varelse som skäller ut mig på kattspråk varje dag jag kommer hem Och är så glad så glad att hon spinner i kors och svansar efter mig varthän jag går.
skriven
Hur söt som helst!