att vara singel och ha mycket att göra


(Ett av mina intressen: Att spela teater. Här i rollen som Pojken Andri i Max Frisch suveräna pjäs Andorra)


Att vara singel och ha en fullspäckad almanacka tycks störa en hel del. På sk dejtsidor där man ger en kort beskrivning av vad man gör och ens intressen så brukar jag ofta få kommentaren att "Du som har så många järn i elden har du verkligen tid för ett förhållande" är en av de mer eller mindre spydiga kommentarerna jag får.

Jag menar att tid är något man tar sig. Prioriterar. Givetvis så skulle en del omprioteringar ske om nu kärleken skulle ge sig in i mitt liv. Men utan att att jag gav avkall på det som är jag. Andra menar att jag är FÖR självständig. Det tror jag inte ett dyft på. Att vara självständig är bra. Är man självständig kan man också se till att andra har det bra och se även deras behov utan att känna att det är "uppoffrande"  (Att det finns en annan aspekt av ordet "Självständig" vet jag, aspekten "Går sin egen väg, bulldozer-effekten, egoismen, men jag är inte sådan som person. Hoppas jag.)

Kanske har mitt lindriga handikapp ( Mitt högra underben är böjt som en banan ungefär och så har jag ett stödbandage så att det inte går av) gjort mig självständig. Jag tror det. Jag har nog, även om jag bannar mitt ben många gånger och det ger upphov till dåligt självförtroende titt som tätt speciellt när det gäller förhållanden. ( HUr- kan -någon-- älska -en -sån -krokbent -kort -prickig -varelse -som -jag -som- inte -är -ett- dugg- snygg- ens) gett mig ett jävlar anamma. Att aldrig ge upp. ( vad detta nu har med saken att göra. Jag bliddrar i väg här)

Ja, jag har mycket att göra....kanske är det avundsjuka, eller rädsla från de som skriver, antagligen både och. Men hellre att jag har mycket att göra och kan ägna mig åt det jag tycker om och det jag mår bra av i stället för att sitta i soffan och glo. det mår ingen bra av. Jag tycker om att fota, se teater, spela teater, se och lyssna på opera och klassiska konserter/körverk, jag tycker om film. jag tycker om naturen. Jag tycker om att bada. Jag tycker om solen. Jag tycker om min kajak. Jag tycker om böcker. Detta är mina livselexir. Detta är mina intressen. Detta är det som gör mig tillmig.

Jag vet inte om jag har fel, eller om det låter korkat. Kanske är jag ute och cyklar. Men då får jag hänvisa till min oerfarenhet när det gäller förhållanden. Men när folk säger på dejtingsidor när man frågar om deras intressen och de svarar: DIG, så blir jag i alla fall en aningen skeptisk. Hur kan man ha sin partner som ett intresse. Jag menar, man ska vara intresserad av sin partner, dess tankar, funderingar och det som rör sig kring henne eller honom. Men att ha personen som sådan som ett intresse det blir lite stalkervarning på det där.
Förstår ni hur jag tänker?
Eller är jag helt ute och cyklar?

Appropå cykel, jag är hur sugen som helst att köpa en sk cruiser-cykel de ser urhäftiga ut och sköna. Såg en på blocket lagom fräck. Inte för mycket och inte för lite. Vi får se. Man kan ju inte jämt rasta Motopeden Arne.

Kommentarer:

1 Nea.:

skriven

Hej! :D Jag har en sånhär liten grej på min blogg där jag vill att alla ska kommentera en bild med det första ordet man kommer på. Du får gärna skriva ett ord. Ursäkta för spammandet btw^^

2 Anonym:

skriven

"Intressen: DIG", det låter bara dumt.



Det bästa är att var och en har egna intressen. Men - min erfarenhet säger mig att det nog är bra att man odlar åtminstone ETT gemensmt intr. Knepigt hur som helst!

3 Konstanze:

skriven

Okänd: Jag tror att det är viktigt att man har ett par gemensamma nämnare i alla fall. Kan vara svårt att slå ihop en operaälskande med en dansbandsälskande. Speciellt om resp får allvarliga allergiska reaktioner på resp musikstil. Sen tror jag inte att det är så farligt att man har många gemensamma intressen iof. Jag ser på mina föräldar, de delar många intressen, och har också hållt ihop sen 1975. De har alltid något att prata om och disskutera

4 kupka:

skriven

Det är mycket som ska stämma i en relation. F d maken och jag hade i stort sett bara gemensamma intressen, och det var ju trevligt i och för sig. Dom sista åren tillsammans hade vi separata sovrum, och det var inte min idealbild av ett förhållande. I nuvarande förhållandet har vi ett par gemensamma intressen, men också många intressen som vi odlar var och en för sig. Jag gör hellre något ensam än tillsammans med någon som ändå inte tycker det är roligt. Vi sover dock i samma säng, vilket är en grundförutsättning för ett hållbart förhållande.

5 Mathias:

skriven

Extra lata människor är ofta avundsjuka på de som tar sig upp ur tv-soffan och hittar på något kul/intressant/bildande.

Kommentera här: