Att dejta är läskigt.





Det där med att dejta. Det är inte riktigt mitt bord. Jag är en usel dejtare. Och är mer eller mindre skräckslagen för att dejta folk. Jag är medlem, singel som man är, på ett par dejtingssidor. Mest för syns skull på sätt och vis eftersom när det frågas om dejt så får jag oftast stora självan och hittar på en massa anledningar om varför jag inte kan dejta just den och den dagen. Jag behöver lite tid på mig. Prata ett tag. Lite intellektuellt utbyte innan det talas om dejt. Och som sagt vissa är ju verkligen heta på gröten och börjar tala om sex innan man ens sagt Hej till varandra.

Det har hänt att Folk har velat dejta mig, Och visst ,vissa har jag nog också velat dejta, Och i bland har jag dejtat för att vara schysst och gå folk till mötes, Men jag har prestationsångest tror jag. Tror att folk skall bli besvikna. när de ser/träffar mig.  Jag har ju ett ben som absolut inte ser ut som det ska utan ser ut som det gör. Och det sätter käppar i hjulet för mig många gånger.

På sätt och vis är ju en dejt upp till bevis. Du skall betygsättas. Och synas i sömmarna. Och, det sticker jag inte under stol med, jag synar också personen i sömmarna. Min hjärna går på högvarv. Och en sådan harskrank jag är när det gäller allt det där som har med säng och 1+1 att göra så kan jag inte riktigt koncentrera mig på det man skall koncentrera sig på under en dejt. Att ha kul. ta en minut i taget, Inte ha prestationsångest.

Dejta är som sagt läskigt. Och i bland väldigt närgående. Den personliga intrigiteten rubbas. Och det kan vara lite jobbigt när någon resolut och bestämt klappar in på ens personliga radie. Speciellt om man kan behöva lite tid på sig innan man släpper in en människa på sig....

Men samtidigt måste man i bland våga saker som man egentligen inte vågar. Annars är man inget annat än en liten lort.

För hur skall man kunna träffa någon om man inte dejtar. Fast å andra sidan man kanske kan träffa någon utan att dejta. I vänners sällskap, kursverksamheten, det sociala livet....

MEn att just träffa nätdejtare är skitläskigt.

Kommentarer:

1 Thomas:

skriven

2 Anonym:

skriven

Min ringa erfarenhet av detta är att nätdejting många gånger ses som någon sorts bekvämlighetsgrej för sådana som tror att det går att hoppa över det som verkligen behövs för att se om man trivs ihop, nämligen tid, tålamod och ömsesidig respekt. Personligen tror jag inte på det där med kärlek vid första ögonkastet, för vad är det som folk faller för hos människor de inte känner? Utseende oftast. Något ytligt som inte alltid säger så mycket om vem vederbörande egentligen är.

3 Leffe:

skriven

Jag önskar dig verkligen allt det bästa i lotteriet att finna en partner. Själv är jag verkligen lyckligt lottad. Tänker ofta på det jag och min fru lovade varandra: att älska i nöd och lust. Just det handlar det om! Lusten är enkel, när den kommer finns den bara där. Men med nöden är det något helt annat. När nöden arbetar sig fram, det är då det börjar på djupet. Och det är då det verkligen känns att älska varandra på ett annat plan.

Om jag känner dig rätt, så tror jag din kille bör vara en jäkel på att vara självständig. För det är så jag lärt känna dig via din blogg. Men det är ett jäkla lotteri det här med partner. Samtidigt är det du själv som väljer lotten ;-)

Håller du med din teaternörd?

4 Konstanze:

skriven

Att hitta någon att älska är inte lätt. Speciellt om ens hjärta är en förbannat trög jävel och man själv är rätt skrajsen. Men visst, självstädnighet tror jag är lika viktigt som samhörighet och lyhördhet i ett förhållande.

Kommentera här: